Daniel och den gode socialdemokraten.

Jag snackade med en kompis för ett par veckor sedan. En kompis som tycker ganska mycket.
En sak han tog upp var det här med politik. Jag ska försöka återge samtalet här:

Han: I hela mitt liv har jag varit en god socialdemokrat
Jag: Hur menar du, du är väl inte sosse?
Han: Nej, nej, herregud. Jag är smart.
Jag: Ok, hur menar du då?
Han: Jo, jag har i hela mitt liv levt som sossarna vill. Jag pluggade hårt i skolan och var duktig där. Och det var jag för att jag ville utbilda mig, det sa de var viktigt med en utbildning. Jag ville alltså utbilda mig trots sinnessjukt höga lån med höga räntor ville jag läsa vidare.
Jag: Ok.
Han: Ja, och sen när jag gjort det började jag jobba. Precis som man ska. De tycker ju det också, att man ska börja jobba efter sin utbildning.
Jag: ja jo, men det går lika bra att  vara hemma, du kan skylla på utbrändhet.
Han: Förvisso, med deras skyddsnät kan man ju det alltid, man kan utnyjja systemet. Men inte när man jobbar. Och dessutom visar sig vara bra på det. Då får man bättre och bättre jobb.
Jag: Men det är väl bra?
Han: BRA?! I helvete heller, när man blivit dukig blir man ju för fan bestraffad. Man blir bestraffad för att man är bra, kan du fatta så in i helvetes jävla dumt det är? Det är precis som att de tycker att man ska göra allt de tycker att man ska, men sen, när man uppnåt det. Då ska man bli bestraffad för att man är bra? Man får högre och högre skatter. Efter min sista löneförhöjning hade jag de facot mindre pengar kvar i plånboken efter skatt än innan. Och det är ändå efter skattesänkningarna. Det är ju sjukt!
Jag. Sant.
Han: Helvete, man borde frånta vissa rösträtten. Och en sak till. Jag är inte speciellt aktiv på Facebook, men det finns  en enda grupp jag kan tänka mig att gå med i.
Jag: Vilken?
Han: Om Mona Sahlin vinner valet flyttar jag utomlands. Jag lovar, jag kommer att göra det. Det går inte att ha ett land där hon är statsminister.
Jag: Amen!

Han raljerade ett tag till, men det var inte lika roligt.