Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Daniel och valmöjligheterna.

På ena sidan har vi en svag, svag kvinna som om de vinner valet kommer att få en galen kommunist i regerigen. En regering som i stor mån vill frånta oss att sjävla bestämma över tid, pengar och hur vi vill leva våra liv. I en sådan regering ska vi alltså betala merparten av det vi faktiskt tjänar i skatt. Och visst, det är bra att betala skatt, det är det. Men i slutändan måste jag själv få välja var en majoritet av det jag tjänar tar vägen. Dessutom kan det bli så att man faktiskt tvingar föräldrar att dela på föräldrarledigheten och amningen löser sig med bröstpumpar. (Tack för den Lars Ohly). Vi blir i så fall ett folk som i än större grad misslyckas med att tänka själva och fatta våra beslut själva. Den sidan, den vänstra, försöker på en massa olika sätt ta ifrån oss så mycket av vårt självbestämmande som det bara är möjligt.

Det känns lite som att Reinfeldt har rätt ändå när han kallar oss mentalt handikappade. För det är det vi är. Vi är oförmögna att fatta ett eget beslut, vi vill gärna att andra löser våra problem och alla har en massa rättigheter. Utan skyldigheter. Staten ska lösa det åt oss. Någonannanismen, när den är som värst.

Alla kan inte ha det lika bra (eller dåligt), det går liksom inte. Det finns inte en möjlighet att en liten del av landet ska betala den andra (stora delen) åt de som inte kan, orkar, vill, får eller lyckas jobba. Det är också fullständig idioti att vilja införa ett förbud mot vinstdrivande företag. För, allvarligt, vem vill driva företag om man inte får driva det med vinst? På vilket sätt gynnar det en svensk ekonomi?`

Det är den ena sidan. Det ena valet vi har att välja. Det andra är något annat. Ok, det kanske inte är all time high i något avseende, men det är de facto det bästa vi har att välja på som det ligger till just nu. Faktum är också att vi har haft en global finanskris och sittande regering har gjort ett bra mycket bättre jobb än oppositionen någonsin skulle kunna göra.

Till slut: Vi har alltså två val. Väljer vi det första, kan vi med största sannolikhet inte välja så mycket annat i fortsättningen. Väljer vi det andra har vi åtminstone fler beslut att fatta själva. Bland annat hur man som förälder väljer att dela föräldrarledigheten mellan sig.

6 kommentarer
Herr och/eller Fru S
6 september 2010, kl 16:09
Så är det.

//Herr S
Daniel1979
7 september 2010, kl 18:53
Precis så är det. Och jag kan för mitt liv inte förstå de som inte vill bestämma själva.
Louise
6 september 2010, kl 16:36
Bra skrivet Daniel.
Daniel1979
7 september 2010, kl 18:53
Tack Louise!
Transparent
9 september 2010, kl 13:14
Det jag stör mig mest på är grundvärderingen mellan de två alternativen. Regeringen anser att pengarna hör till de som faktiskt förvärvar dem genom arbete, medan oppositionen anser att de intjänade pengarna egentligen är statens. De menar verkligen, på allvar, att de är bättre lämpade att hantera pengarna än vad vi är.

Nu tror jag visserligen att Anders Borg är mer lämpad än jag, mycket till och med - men det är själva principen, att utgå ifrån att det är statens pengar. Fy fan.
Daniel1979
10 september 2010, kl 10:24
Ja, alltså att staten ska förvalta ens pengar och sedan godtyckligt sprida dem hit och dit för vinden, det är fan inget jag går igång på. Pengarna är mina, i mesta mån och jag ska själv få välja vad jag vill göra med dem.

Och Anders Borg, jag gillar honom.
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna