Daniel som svennebanan.

Jag minns det som det vore igår, känslan av att det var fredag och man hade helgen på sig att gå ut. Gärna två gånger. Man gick på aw på fredagen med ett par mål - att träffa folk, bli salongsberusad och get laid. Sen var det lördag och poängen med lördagen var att träffa polare, gå ut, bli full och get laid. Jag minns det här väldigt, väldigt väl. Men jag saknar det inte. Alls.

Jag pratade precis med Persefone som jobbar och sliter. Vi pratade om mat och så, vad vi skulle äta att vi skulle köpa vin och ha det gött hemma. Fredagsmys. Jag har alltid hatat det, avskytt ordet och förteelsen. Sett den som banal och något andra, med tråkiga liv håller  på med. Inte längre. Jag ser fram emot det. Jag ser fram emot ett glas vin och god mat hemma med dem jag älskar mest. Persefone och Gurra.

Det kanske gör mig till svennebanan, men jag gillar't. Svennebanan liksom. What's not to like? Och om man tänker efter, vad är skillnaden mellan då och nu, förutom att man numera är hemma och slipper lägga pengar på taxi? Not much, eh?