Hejdå

Jahaja, vad skriver man här då? Från och med för en stund sedan flyttar jag det här lilla forumet för tramsets och det gravuppsluppna modediskuterandets bevarande. Ny hemvist är hos Café.se.

Adressen som ni aldrig aldrig får glömma är johan.cafe.se.

Det har varit ett sant nöje att på den här platsen dela med mig av de mail jag fått från ledningen, att ha introducerat er för gubbvaktningens ädla konst, att slentrianyra om perfektionistiskt japanska uppdateringar av amerikanska klassiker och att en Marshall Jeffersonsk kväll för några månader sedan ha blivit igenkänd av Andres Lokko som "han från internet".

Nu vill jag rikta mig speciellt till alla flickor, tjejer och kvinnor som följt mina vedermödor och konstigheter här. Ni hänger väl med? Bara för att jag byter ställe betyder ju inte det att jag kommer börja skriva uteslutande om brudar och bärs. Eller säg inte det, men ni kan väl hänga med ändå? Jag hoppas, rar som jag är.

Vad minns vi då mer i den här korta tillbakablicken? Kanske mitt enda näthat som togs tillbaka, mina spetsiga kostymaxlar och min fina scarf som inte är Barberry.

Men näst mest av allt minns vi väl min världsexklusiva teori om grabstern.

Och allra mest av allt? Det kan ni ju vid det här laget.

Vad är det som låter, vad är det för ljud vi hör? Jo ser ni mina små barn, det är ljudet som avslutar min tid här på Aftonbladet för denna gång och samtidigt startar en ny tid, som vi kan kalla Caféeran. Det är ljudet av helgens första öl och det låter såhär:

PSSCCHHHTTT!