Det är märkbart att gammelpartierna är skakade över Piratpartiets framgång. Precis som i vanliga livet när människor känner sig hotade, så svarar de med olika försvarsmekanismer.
Vet inte på hur många ställen jag läst att vi är ett enfrågeparti och alla verkar tro att IPRED-lagen är det enda vi bryr oss om, när det i själva verket är en konsekvens av vår grundsyn att vi har rätt till personligt integritet och rättssäkerhet samt att vi behöver en mer balanserad immaterialrätt som inte bara ser till företagens bästa utan även ser till samhällets bästa.
Den senaste veckan har helt plötsligt alla börjat tycka precis som Piratpartiet. Socialdemokraterna vill ha en integritetsombudsman, men det är ju ett patetiskt slag i luften. Dessutom har Socialdemokraterna ivrigt stött vår demontering av vår personliga integritet. Tomas Bodström är faktiskt roten till mycket av de onda som pågår just nu. Det är han personligen som drivit övervakningsfrågorna i EU och som kraftigt bidragit till att EU och Sverige har slagit in på den här vägen. Att rösta på dem är ungefär som när en misshandlad hustru för femtielfte gången återvänder till sin man när han lovar att aldrig slå henne igen.
Även Centern har gått ut hårt och sagt att nu måste vi ha en integritetsbalk och hävdat att vi måste säkerställa integritet för våra medborgare. Dagen efter sa Maud Olofsson att de inte tänker se över FRA-lagen, som är den värsta kränkningen hittills av vår integritet. Låter som om Centern antingen ljuger de potentiella väljarna rakt upp i ansiktet eller så lider de av dubbel personlighetsstörning.
Folkpartiet har varit tysta i debatten och det har väl varit tur för dem, för så fort de öppnar munnen så kommer det ut vansinnigheter som att åtala minderåriga eller att stänga av stökiga barn från skolan. Stökiga barn har till 90% ADHD eller liknande och har laglig rätt till stöd, vilket de inte får i tillräcklig utsträckning. Dessutom är klasserna alldeles för stora för att man ska kunna få en bra studiesituation.
Moderaterna är åtminstone någorlunda konsekventa i sitt arbete att stödja företagens intresse framför medborgarnas, men att någon som inte är masochist skulle vilja rösta på dem är för mig en gåta.
SHAME ON YOU IF YOU FOOL ME ONCE,
SHAME ON ME IF YOU FOOL ME TWICE!
Detta inlägg har tidigare publicerats på min blogg Existens Maximum den 12 Maj 2009.