Mamman och hösten

Höst.
De sista åren som min mamma kunde gå ute själv plockade hon maniskt kvistar från marken.
Ibland plockade hon dem direkt från buskarna, så slapp hon böja sig.
Det hände att hon fick skäll från någon fantasilös människa som inte förstod att det var en Uppgift, som hon på något sätt hade fått.
Hon hade också som Uppgift att plocka att skrapa bort alla klistermärken från stadens lyktstolpar.
Och om höstarna hade hon som Uppgift och samla upp alla höstlöv.
Om det var Gud eller vem det var som ålade hon detta vet jag inte, men hon plockade och plockade höstlöv, allt vad hon förmådde.
En oktoberdag sa hon: Nu må du tro att jag har mycket att göra!
Hon var nästan förtvivlad, för hon tog sin uppgift på stort allvar.
En dag halkade hon och blev liggande en regnig natt i ett lerigt dike och hittades först nästa morgon. Därefter gick hon aldrig mer ut.

Om ni undrar i höst hur det kommer sig att det ligger så många gulnade löv på marken, vet ni härmed varför.


PS! Med denna text avslutar jag detta gästspel på Aftonbladets blogg. Den som vill fortsätta läsa mina blogginlägg kan göra det på min hemsida www.jonasgardell.se
 
Där finns också gästbok för de som vill mig något personligen, forum för de som vill föra debatt, ett arkiv som innehåller info om alla mina böcker, shower, filmer osv, en butik där man kan köpa olika saker jag gjort samt aktuell information om vad som är på gång.
 
Man kan också följa mig på Twitter och gå med i min fansajt på Facebook.
 
Men för denna gång: tack!