Min äldsta grabb som har Asperger och ADHD har precis börjat gymnasiet och det verkar gå jättebra. Han kom hem häromdagen och berättade att han hade blivit vald till klassrådsordförande och även skulle sitta med i elevrådet på skolan.
Funderade först på hur det här skulle gå, eftersom han inte är den mest ordningssamma personen jag känner. Samtidigt så fylls jag med en glädje att han idag inte bara smälter in som vem som helst på skolan, utan att de andra även ser honom som en ledargestalt. Jag tror faktisk att han kommer klara det här bra.
Tror att de i mångt och mycket är hans tid i scouterna som fått honom att växa som människa. Scouterna är en oerhört tolerant organisation som passar bokstavsbarn väldigt bra. Man lär ut att man ska respektera varandras olikheter och att det i en grupp är en styrka att man är olika.
Eftersom jag varit hans ledare under många år har jag fått se honom utvecklas och har sett honom ta på sig ansvar och klara saker som han i en annan miljö inte skulle vågat göra. Det här, liksom det underbara stöd han haft i grundskolan, har gett honom självrespekt och självförtroende och nu ser man hur han verkligen börjar blomma ut som människa.
Det går inte med ord beskriva hur tacksam man är att det gått så här bra,när man vet hur illa det kunde ha gått...