Karins blogg

Då är vi inne i månaden när Aftonbladet lägger ner sin bloggportal. Lite trist tycker jag. Inte för att jag är någon bloggare som har utmärkt mig precis, men jag gillar Aftonbladets upplägg för att blogga. Jag har försökt mig på både Amelia och bloggplatsen. Det funkar inte. Alldeles för avancerat för mig!!

Hos Amelia kändes det dessutom som om jag var "något katten hade dragit in"!! Trist. Kanske är det mig det var fel på, vad vet jag. Hos Bloggplatsen vet jag inte ens om mitt inlägg blev publicerat!! Lögn i helevet att hitta det jag hade skrivit och var det  hamnade!!! Dessutom var det bara två ynka rader.. För att testa, typ...

Tips till en "urbota idiot" vart hon ska ta vägen? Finns det någon som kan tipsa mig?

Någon säger kanske; "försök med bläckpenna och anteckningsbok!!!

Ja, kanske det..

Ciao i sommarkvällen

Jag sitter ensam vid mitt bord. Runt omkring mig sitter det människor i grupper. 96 % är kvinnor. Dom pratar och gestikulerar och skrattar.

Här är ganska internationellt om jag säger så.

Det kommer en tjej gående. Hon har citrongula boots, ljusblåa jeans och en knallröd kort skinjacka. Hennes axelväska är brun med ärtgröna detaljer! Ojdå!

Hennes klackar smattrar i golvet när hon går, eller mer exakt, hon går inte, hon gör entré.

Intill mig sitter ett gäng damer/tjejer, alla bär huvudduk. Ingen huvudbonad är den andra lik (som man tror), Små detaljer skijer dom åt. Mycket små, men ändå så man ser det när man tittar närmre. Jag som trodde att alla såg likadana ut . Så är det alltså icke.

Efter en stund kommer det en annan tjej i rask fart. Hon har cowboyhatt, jeans, skinnväst med fransar och spetsiga boots. Undrar om hon har hästen därute? Hon "galopperar" rakt igen rummet utan att titta på någon och sedan ut genom  den andra utgången! Typ "just passing through"...

Vid ett annat bord sitter det ett gäng thaländskor. Alla har spikrakt korpsvart hår. Dom skrattar och pratar omvartannat, samt hinner äta medhavd mat i plastlåda.

Det kommer en kille fram till receptionen. Han har en svart T-shirt med vit text där det står "I´m not fat I´m just big"

Det stämmer inte riktigt med verkligheten, jag tycker han är riktigt....Alltså, han är fet på ....

Alla människor omkring mig verkar väldigt harmoniska och glada. Är det bara jag som våndas av en helvetes Ångest? Hela mitt indre är i uppror och det känns som jag vilken sekund som helst ska sprängas med en öronbedövande smäll. PANG!!! Jävlig jobbigt är det och jag måste hela tiden säga åt mig själv; "lugn och fin Karin Ann-Christine".

Ja, kära ni, detta var mina betraktelser under en 45-minuters lunchrast. Hur var er lunchrast?

Bara man har visioner och fantasi.

Det här med trädgårdsplanering och anläggning kan vara lite knivigt för en amatör. Drömmar och visioner går inte alltid hand i hand med verkligheten.

Listan är lång på växter som jag vill ha. Att skriva inköpslista är inte svårt. Det är både roligt och lätt. Att åka till Planthandeln är också jätteroligt.

I min Planthandel har dom också ett mysigt och trivsamt fik. sköna sittmöbler, god kaffe latte och supersmarriga räkmackor. Fikan kostar ungefär samma som tre styck fjärilsbuskar. Där finns också böcker och tidningar med massor av tips och inspiration. Man får tips om något alldeles underbart som man bara måste ha!

Sedan åker man hem, mätt och belåten, lyrisk över allt man köpt plus lite till.

Väl hemma lastar man av allt som är köpt på tomten. Full av iver och energi är vi redo att sätta igång och plantera.

Spade och vattenkanna står redo och vi börjar placera ut växterna där de är tänkta att stå. Yes, vi är på G...

Då plötsligt händer det något med ritningen och planeringen! På växternas lilla infolapp står något om planteringsavstånd, sol eller skuggläge och hur stor växten kan bli!  Om detta står det ingenting i min planering/ritning.

Jasså, det var som fan, ja det bör man kanske också tänka på. Hm...

Ja, ja, det löser vi. Lite omplacering bara, den flyttas hit och den flyttas dit osv. Nä, se det gick inte. Ny omplacering igen, några får stå på "undantag" lite. Dom verkar till att skymma det mesta och stod dessutom inte på inköpslistan.

Efter någon timme börjar irritationen stiga.  Dag för kaffe kanske? Vi sätter oss på trappan. Vi ska kanske börja med framsidan?

Det ska ju se snygg ut där folk kommer och går! Vi har en hörntomt, så där är gata och gångbana på gaveln också. Gaveln har också en slänt, kanska brant.  Kan något stå där? Vid det här laget har det börjat skymma också. Snart blir det mörkt också.

Läget är inte precis "som handen i handsken". Snarare känns det mer som om man har "två vänsterhandskar".

Fan! Något måste vi ju göra. Vi planterar alla växter som ska stå i krukor. Dessa kan man ju flytta runt senare. Resten av  växterna vattnar vi och beslutar att ta tag i dessa i morgon. Vi måste tänka en gång till.

Dessuton börjar hungern att "knacka på". Ganska agressivt faktiskt.

Spagetti med köttfärssås, sallad, bröd och ett glas rött vin ska nog få ny fart på visionerna, eller hur?

//Ciao.

Vet ni, jag läste "ett tips till dig som bloggar", där stod - skriv korta inlägg och lägg in massor med bilder -

Ojdå , jag gör precis tvärtom, skriver långa inlägg och har inga bilder. Ska jag kanske döpa om min blogg till "Skit-bloggen" eller "Dryg-bloggen"?

Det är Valborgsmässoafton och det är vackert väder där jag bor.

Jag har varit på en gård utanför Toscana. där fanns en otrolig Olivodling och massor med Citronträd. Jag fick se hur dom pressar oliver till olja, mycket intressant. Jag köpte också med mig ett par flaskor olivolja med gårdens etikett. Tillbaks i Toscana går jag till torget och sätter mig på en av uteserveringarna för att äta lunch. Jag beställer spagetti Carbonara, sallad med tomater, mozarella, basilika, olivolja samt bröd och ett glas vitt vin.

I vänta på min Carbonara sippar jag på vinet, äter sallad och doppar brödet i olivolja. Det är ljuvligt gott. Människorna runt omkring mig äter sin mat och ser uta att njuta av varje tugga dom tar. Ingen stressar. Att bara sitta här och se mig omkring är som olja för själen. Kyparen kommer med min Carbonara och fyller på mitt vinglas. Jag strör massor med parmesan över maten. Jag är i Paradiset.

Jag måste nypa mig i armen...POFF 

Det skulle jag aldrig gjort! Jag är tillbaks i verkligheten. Hemma i Skåne, men det är underbart väder i alla fall.

Jag ska nu förbereda middagen för i kväll. Hoppas ni får en skön Valborg.

Idag har jag varit i Lund och jobbat. Det var ett tag sedan jag var där. Det är märkligt vad snabbt det blir "som vanligt" igen. Denna totala tystnad som råder i salen. som i ett vacum. Det enda som hörs är klickningarna ifrån datamusen. Någon skrapar med fötterna i golvet, då är det nästan så det ekar. Alla är djupt koncentrerade.

Här är så tyst så jag blir nästan orolig för att dom hör vad som ekar inne i mitt huvud. Där dånar nämligen Chuck Berrys gamla hit Rock´n Roll Music! Titeln var nog Roll over Beetowen (tror jag)

Och plötsligt utan förvarning gör "PANIKEN" entré. Jag börjar frysa, mina händer är blåa! Hjälp, blodcirkulationen håller på att paja! och på detta börjar jag att gäspa! Syrebrist alltså och så blir jag till råga på allt kissnödig också!

Jag intalar mig att ta långa djupa andetag, lugn och fin, snart är det kaffe. Bara 10 minuter kvar.

Utanför lokalen i huset jag befinner mig i, är det 52 steg från gavel till gavel. Japp, exakt så många steg är det. Här går jag nämligen fram och tillbaks när jag röker. Det är en spikrak gång och det är bara jag som går där.

 Ibland får jag ner stegen till 46-47 st! Det är när jag "älgar" fram så som mannekängerna gör på catwalken. Jag gör det utan att ramla omkull. Kanske för att jag inte har skor ifrån Prada och Gucci. Bara vanliga boots ifrån Din sko. Det är faktiskt ganska svårt att gå som en mannekäng. Försök själv får ni se.

Det här med skor är ganska roligt. Jag brukar gå in i en finare skoaffär och beundra dessa skapelser som kallas skor. Blankt skinn, lite "blingbling" eller bara en massa smala remmar och dessa skyhöga klackar. Otroligt facinerande. Jag tar en sko ifrån hyllan, sätter mig på "provstolen", sätter i min fot, kollar i spegeln och beundrar min fot i denna fantastiska skapelse. Jag reser mig inte, jag går inte fram och tillbaka. Jag sitter kvar och beundrar. Det är bäst så.

Detta för mina tankar till klänningar. Skyltdockorna i fönstren har de mest fantastiska sommarklänningar på sig. Smala axelband, inga axelband och tyg med volanger, utan volanger, enfärgade, blommiga, randiga. Alla är otroligt vackra.

När jag sedan står inne i provrummet med klänningen på mig händer något med den! På min kropp förvandlas den till ett illa behandlat tygstycke! Det är till och med så att lampan i provrummet börjar blinka!

Ni vet så som man "klipper med ögonen" när man inte tror vad man ser. Skulle designern till denna klänning se detta hade han/hon gråtit floder. Det är nästan patetiskt och jag kan inte hålla mig för skratt. Hur kan en klänning som precis var så vacker plötsligt se så bedrövlig ut?

Jag är 172 cm lång och lika smal som skytldockorna, ändå ser jag ut som en "skamfilad flaggstång med en vindpinad flagga som "hänger och slänger". Trist men sant.

Då är det bättre på hattavdelningen. Där provar jag hattar av alla de slag. De flesta klär mig och vissa riktigt bra. där är bara ett förbehåll, den måste vara svart!

Nästa stopp är väskavdelningen. Mama Mia vad många väskor det finns! Tuffa, lite lagom stora som man bär i handtagen med rakt hängande arm. Jag testar framför spegeln och där drar jag ännu en nitlott! Jag ser ut som om jag är på väg till torget för att köpa ägg!

Det får bli som vanligt, en med axelrem och lite detaljer.

Vad är då summan av detta?. Jo, jag klär förbannad bra i hatt och axelremsväska, men jag kan ju för fasicken inte gå ut i Behå, trosor, hatt och axelremsväska! Gudbevars.

Nä, det får bli som vanligt, ett par svarta jeans med lite "blingbling" på bakfickorna, en lagom stor svart tröja med lång ärm (jag fryser nämligen alltid). Tröjan får inte vara slimmad och kort för då får jag inte luft..

Så är livet för en fåfäng fjolla.-

Det händer då och då att jag köper en hatt, men jag bär den aldrig. Mod saknas. Dottern min har däremot, har modet och klär förbannat bra i alla hattar, oavsett färg.

Ha en Glad Påsk alla vänner

Har ni en sådan? förmodligen på fjärrkontrollen, eller hur?

I min familj har vi tre fjärkontroller!!  Jag fattar ingen av dom!

En av dom är nog  jag, "mitt liv".  Tror jag. Jag har hamnat i "stiltje". Ja, mina vänner så är det. Jag vet inte varför, men så är det.

Jag är inte döv, det har bara slagit lock i mina öron på grund av att jag gäspar alltid. Jag är inte lam, bara  handlingsförlamad!

Herregud, jag håller på att förlora förståndet!! Så känns det. Vad gör man i ett sådant här läge? Inser att det bara är gnäll och det är dags att rycka upp sig?

Visst är det så? Men... Förståndet och förmågan att rycka upp sig har ju dragit, var vet jag inte, men det har dragit!!

Varför hamnar man i en sådan situation? Vad är felet? Är det gnället, eller ser jag inte skogen för alla träden?

Kan det vara så enkelt?  Att jag inte ser skogen?

Nä, det tror jag inte. Kan det vara ÅNGEST? Denna förbannade ångest som tar stryptag på vad den hittar? Kan det vara så? Och varför mig? Vad har jag gjort för att drabbas av denna "pest/kolera"?

Jag tror att "Ångesten" har makten över allt, precis allt. Jag hyllar allt och alla som tar makten över den. Tillbaks till föregående rader; Jag ser inte skogen för alla träden! Hoppsan! Jag är gnällig och handlingsförlamad! Shit.

Det är aldrig roligt att inse fakta, men ibland måste man "ta tjuren i hornen"! Jag måste skärpa mig. så är det, jag har tre friska och underbara barn, jag har fyra lika friska och underbara barnbarn, jag har en make och jag har min pappa. Hallå! Fattar jag inte?

Nu skäms jag faktiskt lite över mitt gnäll. Inte bara lite, jag skäms riktigt mycket faktiskt. Dags att ta sig i kragen, eller hur?)

För helvete Karin, du måste lösa detta! Gå och ta ett "hemmaspa"!!!

Ciao och bouna sera mina vänner.  Jag måste gå och skärpa mig!!!!

Om jag har räknat rätt är det 97 dagar sedan jag såg mitt minsta barnbarn. Det är lång tid. Mycket lång tid. Hur länge kan en farmor vänta? Precis så länge som det behövs. Så är det, varken mer eller mindre, men det känns som om "man dör lite på vägen". Visst gör det? Hjärtat värker och tiden går långsamt. 

Snart är det Påsk och kanske, kanske.... Men visst måste det bli så? Visst får jag ge denna underbara lilla människa ett påskägg och en stor kram? Visst blir det så?  I min värld är det så..  Hoppet är ju som det sägs; det sista som en människa ger upp! Eller hur?

Finns jag kvar i hans minne? Tänker han på mig ibland?  Jag tänker på honom dagligen. "Kram mitt lilla hjärta!

Det var ett tag sedan jag var här. Jag har ju fått "skrivtorka". Det är trögt att komma igång. Jag försöker men då "snöar hjärnan in". det är jäkligt enerverande kan jag tala om. det finns massor i skallen som behöver komma ut, men det går inte.

På väg hem ifrån jobbet så köpte jag en ny skurhink och mopp. Den gamla har fått nytt hem i våran källare. Suck, källaren ja, där håller vi just nu på att renovera. Jäklar vad trögt det går, tungjobbat är det också.

Hur som helst så satte jag igång att städa i huset. Jag har farit fram som en tornado och emellan städtagen satte jag en skinkgratäng i ugnen. (färdig potatisgratäng i påse och färdigstrimlad skinka, bara att lägga ihop och lite riven ost på det, hur enkelt som helst) 

Nu har jag städat klart och vi har ätit. Jag har tänt lite doftljus så här doftar gott av både ljus och rengöringsmedel. Min nya golvmopp såg lite sur ut, den tyckte nog det var lugnare i hyllan på Willy:s. Hmm

Ni som ibland tittar in här på min blogg vet ju att vi håller på att renovera "huset med potential". Mamma Mia vad trött man kan bli. Ni vet, alla ambitioner man hade i starten, hur det skulle vara här och hur det skulle vara där. Entusiasmen sprudlade och energi hade vi massor av. Dessa är borta, finns inte mer!

Det är precis som om ögonen har drabbats av någon sorts konstig virus. Synen är konstig! "Slarvig, inte nu, det gör vi sen-hinnan" har tagit kommandot! och jag kan tala om för er att det är ingen synvilla, det är fakta och mycket tragiskt.

Jag vet ju att "inte nu, sen" kommer, men NÄR?

Vi har nu en vår som är på G och med den kommer trädgårdsarbete! Här i denna trädgård är det mycket att göra.

Vi har hjälp när det är dags att sätta igång, men ändå...Det är ju inte bara de som hjälper oss som ska jobba, vi måste ju hjälpa till åtminstone..lite...

Det var allt för idag. Ciao och Bouna Notte alla där ute.

Denna titel kan ju tolkas ur två synvinklar, eller?  (Alla ska ju äta och överleva)  Katastrof i Japan och lite "lull lull" i Svedala! Eftersom jag befinner mig i Svedala så får det bli lite "lull lull", även om mina tankar går till folket i Japan. Ett kan man väl konstatera, vilken bra och saklig information befolkningen får. Hade detta varit i Ryssland/Sovjet, hade man lagt locket på... 

Jag har just nu sett filmen med ovanstående titel och den var väldigt underbar. Bara flippa ut i drömmar och ingenting. Typ. Denna söndag här i vårt land går mot kväll och det är dags att tänka på dagens rätt. Förmodligen blir det något som har med spagetti att göra. Här hemma är vädret på väg att bli vår. Det känns alldeles förträffligt bra. Brun gräsmatta kan kanske bli grön igen! Ja, ja lite jobb blir det men ... det är på väg åt rätt håll.

På tal om film så kan jag varmt rekommendera en annan film som också bara är så jäkla underbar. Inte tänka, bara vara i ett lyckligt "lull lull". UnderToscanas sol. Snacka om att bli sugen på spagetti...

Nu drar jag mig till spisen och "skapar". Ha en fortsatt underbar kväll alla där ute i världen.

Ciao

En anledning att lyssna på goda råd, eller hur?

 Milda makter!! Jag kunde lägga in en liten smilies. Inte en sådan som redan finns här, utan en som jag hittade ute på ...ja, vad det nu var?? Jag lyckades lägga den i mina favoriter och sedan kopiera den hit.

 Herregud, jag är impad av mig själv. Detta måste bero på att det är den 8 mars.

Har ni det bra där ute?

Vet ni, jag läste ett ordspråk av någon okänd poet som skrev; I natt smidde jag tusen planer, men i morse så gjorde jag precis som vanligt.

Är det så vi fungerar? Har bara en massa visioner, men inga ambitioner? Eller är vi så invanda i rutiner att vi inte vågar eller gitter ändra på något? Lite som "man vet vad man har, men vet inte vad man får"!!

Nu är våren på G, här i min del av Skåne i alla fall och då ska det bli ändring, eller hur?

Hoppas ni har en bra kväll alla där ute. Ciao och Bouna Notte

Det här med att blogga, vad är meningen egentligen? Är det en öppen dagbok för alla att läsa? Berätta vad som hänt mig, en helt vanlig människa utan något som helst spännande att berätta.

Vem avgör förresten vad som är spännande? Ingen aning faktiskt. Jag har inga roliga bilder att lägga in på familj och vänner, vad jag shoppat idag och vad jag har ätit idag. Trist.

Jo, visst har jag bilder, men jag har ingen aning om hur jag lägger ut dom till er. Totalt, oförlåtligt obegåvad är jag när det gäller denna teknik.

Jag har en mobil och jag vet hur jag ska fota, men har inte en susning om hur jag ska överföra bilderna.

Tålamod har jag icke iheller. Blir bara förbannad och irriterad när det inte blir som jag hade tänkt.  Ja, sådan är jag.

Jag har haft lite "Time Out" härifrån och då försökte jag mig på att blogga hos Amelia. Det blev inte mycket skrivande där, skrivtorka, utan inspiration vad vet jag. Det blev ingen hit i alla fall. Massor rör sig i mitt huvud men det blir liksom fel när jag ska skriva. Dödläge, typ.

Återkommer kanske en annan dag. Ciao på er alla

Hej alla där ute. Det är dags för mig att ta en liten Time out tror jag.

Jag bloggar just nu på annan blogg. Får se hur det går. Jag testar där några veckor och sedan får jag se. Kanske kommer jag hit igen, kanske inte. Vet inte i nuläget. Har lite "idétorka" om man säger så. Inbillar mig att ny sofisstikerad sida!!! ska ge mig nya idéer att skriva. Hmm.. 

Tack kära ni som läst här och tack till er som har gett mig kommentarer.

Ha en underbar Hjärtedag.

Ciao alla där ute.

Jag var i Ystad för någon vecka sedan och arbetade. Där där jag arbetar står "tiden liksom stilla". Allt är som vanligt. Mina rutiner också, frukost som består av en macka med leverpastej och ättiksgurka samt kaffe. Lunchen blir en baguette med kyckling, curry och sallad, kaffe samt en chokladkaka, en drömkola mmm.

Det satt två "damer vid bordet bredvid. Dessa pratade febrilt med varandra, om sjukdomar!!

Den ena hade tre olika sjukdomar, den andra likaså, men hon höll på att få en fjärde sjukdom! "Ah det menar du inte" säger den första, vad är det? Den andra svarar vad sjukdomen heter. På latin. (dom är fenor på att uttala alla sina sjukdomar på latin)

Ojdå, säger den första, men du, den har min svägerska haft och hon blev frisk ganska snabbt!

Bakom mig sitter ett gäng thailändskor och pladdra på för fullt. Dom skrattar hjärtligt och verkar ha roligt. Vad dom pratar om vet jag inte, för jag förstår inte språket.

Damerna bredvid mig skrattar inte, dom är ganska nollställda och hela dom ser ut att gå i moll. (inte konstigt, med alla dessa sjukdomar)

Här kommer och går folk hela tiden och de flesta ser ganska "beigeaktiga" ut. Några få är glada och positiva, tur är väl det för annars hade jag kanske också "gått i moll" och börjat få någon sjukdom.

Städerskan "fladdrar" också runt med sin vagn.  Hon däremot är mycket glad och positiv och pratar med alla. Hon har färgat brunrött hår och nästan självlysande ilsket röda slingor. Ja, hon lyser verkligen upp i lokalen.

Här kom också en ganska så "stor" ung tjej med en enormt färgglad fjäril på hela framsidan av tröjan.. Ojdå! Vem är på väg; tjejen eller fjärilen?

Det är mycket som kan hända på en lunch, eller hur?

Snart kan man lägga denna dag till handlingarna. En dag att både ha och mista tycker jag. Det börjar bli lite tjatigt det här med att Telia inte kan fixa vår uppkoppling. Alla i deras kundtjänst skyller på någon annan och alla så lovar de att ska fungera om 3 dagar!  Vi har nu hållt på sedan den 10 december och pratat med cirka tio stycken kundtjänsthandläggare! Hur många är dom och måste vi prata med alla innan detta ska fungera?

Vi har även bett att få tala med den som är ansvarig men det tycks inte finnas någon sådan person, eller så vet dom inte! dom bara svarar i telefonen och kopplar oss vidare om de inte kan. Och det är ju glasklart att dessa vi har talat med har inte kunnat! Vad gör dom där?  

Det finns även några som har sagt att dom ska ringa tillbaks till oss. endast en av dom har gjort det! Det var han som sade att vårt internet skulle fungera idag, den 18 januari kl 18.00. Tyvärr, det funkar inte. Menade han svensk tid kl 18.00 eller???

Vet de ansvariga på Telia om att det sitter folk i kundtjänsten som inte är kompetenta för sin uppgift, eller är Telia så stora att dom inte bryr sig? Kan det vara så?

Jag skulle vilja upplysa dom ansvariga om detta,  men det finns ingen som vet vem dom är??

Tur det finns goda människor i min omgivning som låter mig surfa på deras mobila bredband,  eller hur?

Hej alla där ute i etern. Finns det någon som har ett bra tips för hur man kan få en bredbands/internetuppkoppling att fungera utan problem?

Jag är just nu ganska trött på att Telia inte fixar vår uppkoppling. Vi har förvisso fått besked ifrån Telia kundservice att dom ska ringa på måndag men....

Det känns lite som "jag ringer på fredag så ses vi på lördag". Varför fungerar det inte?  Vad är problemet?  Är det personal på kundtjänst som skickar problemen vidare? Är det ingen där som är kunnig hela vägen ut? Måste alla slunga samtalen vidare till någon som i sin tur ska skicka det vidare till...osv?? Måste en stackars kund åka "safari" i mer än en månad?

Vi hade problem förra gången vi flyttade också, men då fixade dom det på ca 2 1/2 vecka, vilket var jobbigt då, men nu... detta är ju inte klokt och framförallt inte kundvänligt.

Nästa fundering är; Vad är kundvänligt?

Mitt i hela denna skit är ju samhället uppbyggt på Internet. Har du problem, gå in på www. vad det nu är......... hur i helvete går  jag in på www.   när jag inte har tillgång till internet? Till och med Telia hänvisar till en internetadress jag ska gå in på???

Vi har faktiskt väntat på uppkoppling sedan den 1/12. Då svarade tjejen som jag gjorde flyttning till, "Det är inga problem, det kommer att fungera!! (annat problem uppstod, men då skulle det fungera den 10/12)

Är det förvånande att "man blir trött som ett helt ålderdomshem" ?

Jag blir glad för ett tips på hur vi ska gå vidare.            Ciao ute i snöiga Sverige.

Nä inte alla, vi har fortfarande inte något internet! Skojar du säger folk till mig. Nä jag skojar inte. Det är sant. Telia har inte lyckats än.

Turerna har varit att det skulle fungera den 13/12,17/12, 27/12, 3/1, 6/1 och nu det sista är att någon ska ringa oss på måndag!!

Jo, så är det, men i mitt förra inlägg fick jag en kommentar ifrån en kille på Telia Kundservice. Eftersom jag inte har något internet och ibland får låna ett mobilt modem så har jag alltså inte sett denna kommentar förrän idag.

Jag har svarat honom och nu ser jag med spänd förväntan fram emot vad han kan göra som de andra inte har klarat av.

Bara jag inte får svar på min e-post, för den fungerar inte iheller!!

Ha en trevlig Trettonafton alla där ute. Jag väntar på en väninna som strax ska komma "och välsigna huset" och vem vet, kanske internet funkar när hon har varit här!

 Den som lever får se!  Who lives forever? Telia? Knappast.

God fortsättning alla ni som läser här på min blogg.

Det var ett tag sedan jag skrev här, flyttningen har tagit all kraft som finns i denna klena kropp, men vi är på plats, vi har installerat oss och det mesta av bohaget ligger fortfarande i bananlådor ifrån ICA. Suck..

Inte speciellt roligt att ha sitt liv i bananlådor kan jag tala om, men.. Vad gör man? Så är det och det kommer att lösa sig så småningom.

Sist jag var här och skrev var den 23 november. Två dagar senare kopplade vi ur datorn och flyttade den 27 november. Då började "helvetet". När vi vaknade på morgonen hade det snöat cirka nästan en halv meter!! Det blåste som fan, "Lagen om all jävlighet" hade tagit kommandot. Shit. Flytt-tiden med våra medhjälpare fick skjutas upp ett par timmar. Det jobbades fortfarande i "37:an, allt var inte klart, men det var OK.

Jag hade förberett (stavas det så!) lasagne och sallad till flytt- och hantverkarefolket. Sallad och vitlöksbröd ingick också. Alla slet som slavar för att få in bohaget. Alla var trötta och spisen ville inte riktigt! Så kan det gå ibland.

Lasagnen blev i alla fall klar och de som var kvar fick mat, vin, öl och vatten.

Flytten som enligt planerna skulle ta två dagar, tog fyra dagar!! Skitvädret slog omkull alla planer. Alla var genomfrusna och trötta. Sista lasten bara "stöttes in". Resultat: jag hittar ingenting. Lådor är bara precis överallt i källaren. (som inte ens är påbörjad)

Telefonen funkade inte, internet funkade inte, elen levde sitt eget liv, ibland funkade den, ibland inte! Man kan faktiskt "gå i däck" för mindre!

Jag letar fortfarande efter vissa saker som jag behöver dagligen! Dom finns ju någonstans, men var?

Jag letar i lådor som jag letat i "tusen gånger"??!!  Men icke, jag hittar inte.

Jag hade full koll på mina jul-lådor, trodde jag!! Plötsligt fanns dom inte längre!! Hallå, bananlådor kan inte gå!! Nä, men dom kan förflytta sig!! Eller?

I vilket fall som helst så fick vi en helt fantastiskt underbar Jul här i "37:an".

 Alla var här inklusive min minsta lilla goding. Han var här på julafton mellan kl 11.30 till kl 13.15. Tack farmor och farfar, sa han för julklapparna! Han sa farmor, inte "fattor"!! Gud vad barn växer fort! Det är ju 14-15 veckor sedan jag såg honom, men han kände igen mig och det var underbart.( Puss mitt minsta barn-barn. ses snart igen. )

Ja, kära ni, här finns massor att skriva om. Jag lägger locket på här. Ni får nästa kapitel en annan dag. ( Jag surfar ju faktiskt på lånad uppkoppling) Telia har inte lyckats än!!

Jag läste någonstans; "Felia, förlåt, jag menade Telia"! Kan det ligga något i det?

Ciao  och Bouna Notte alla vänner.