Tur och retur med Lars Haugen

Ni vet de här ökända impulsvärvningarna som större fotbollsklubbar gjorde när de mött en mindre klubb i någon cupmatch och någon spelare gjort sitt livs match vid precis rätt tillfälle och håvade miljoner på just den matchen eftersom scouting ännu inte var en idrottsterm.

Ni vem dem.

De finns en klubb som har gått på en sådan nyss.

Norrmannen Lars Haugen har gjort en rejäl resa det senaste halvåret. Från att ha varit utlånad från Lörenskog, där Zach Parises yngre bror Jordan gick före, till Manglerud halkade han in på en guleböjskal som förstemålvakt i den norska VM-truppen.

Det blev vinst mot Tre Kronor, en skrällkvartsfinal, det var storspel från Haugen och så klart började blickar riktas mot 24-åringen.

Dynamo Minsk svalde betet. Stort det, lite askekungesaga sådär. Från hyfsad målvakt i norska ligan till VM-succé och KHL kontrakt på en månad. 

Minsk kände förvisso att de ville säkra upp med både Kevin Lalande och Andrej Mezin på målvaktssidan, men Haugen fick ändå sin chans under försäsongen. Det kunde ju ha blivit succé där och hade varit så jävla - ursäkta språket - fint. Men riktigt så poetisk ville inte verkligheten vara.

Haugen släppte in sju mål i en match som de som var på plats menar Dynamo vunnit med 5-2 i stället för att förlora med 5-7 bara de haft en hyfsad målvakt.

Det var också vad Dynamo Minsks lagledning tyckte och tänkte skicka Haugen till farmarlaget Gomel. 
Men - och det är här man börjar känna för killen - där fanns redan finländaren Pasi Häkkinen, 34, som senast spelade i den tyska andraligan och enligt reglerna i den vitryska ligan får lagen inte ha två utländska målvakter i matchtruppen.

Gomel har hittills valt Häkkinen, så Haugen har stannat kvar i Minsk och varit på is med Dynamo.

Farmarlaget ville ju inte ha honom.