Generaldirektörer Adriana Lender efterlyser mer debatt kring hur de skall tolka och tillämpa gällande lagar. Den röda tråden är de nya lagarna som kom kring jul efter debatten om cancersjuka. Tidigare fick 97 % av alla som sökte med diagnosen beviljad sjukpenning, och det var de fall som även var påverkade av sin sjukdom. I dag tolkar försäkringskassan det som att diagnosen är det som är gällande, dock skall det fortfarande föreligga en nedsatt arbetsförmåga. (fattar inte skillnaden men det kanske är det Lender försöker påvisa att hon inte heller gör)
Från 2008 gäller att efter 6 månader skall du prövas mot hela arbetsmarknaden, undantag om du kan räknas gå tillbaka till din gamla arbetsplats. Tillägg från riksdagen är att man inte skall prövas om det kan anses vara oskäligt. Detta begrepp bygger på värderingar och kan anses vara olika hos olika individer. Ålder, Utbildning, sociala hemförhållanden, skall inte vägas in i oskäligt. I riksdagens beslut sägs inte entydigt hur regeln skall förstås, försäkringskassan har tolkat att en person som är 63år gammal inte kan ingå i ordet oskäligt, utan skall prövas mot hela arbetsmarknaden.
Efter 2½ år så upphör rätt till sjukpenning, med undantag för tidigare formuleringen om det finns synnerliga skäl. Nu är denna formulering borta och har istället ersatts med ordet allvarlig sjukdom. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att definiera vad som är allvarlig sjukdom.
Sammantaget så räknar Lender med att de nya reglerna som kom strax innan jul som mest kommer att omfatta ungefär 200 personer per år.
18 personer per månad ungefär kan räkna med att få sin sjukpenning beviljad p.g.a. de nya reglerna, samtidigt som 3000 personer utförsäkras.
Av dessa 3000 personer så är det ungefär 10 % av dessa som skjuts upp p.g.a. av gällande regeln om synnerliga skäl. Den nya oskälighetsregeln som riksdagen bestämt kommer att göra denna procentsats lägre.
Vi får alltså räkna med att ännu fler personer kommer att utförsäkras då ordet synnerliga skäl byts ut till oskäliga som enbart inkluderar allvarlig sjukdom.
Skillnaden mellan synnerliga skäl och oskälig är gigantisk, den som har handikapp eller andra former av diagnoser, aspergers syndrom, psykiska sjukdomar kommer troligtvis inte få rätt till någon form av nedsättning på sin arbetsförmåga.
Dessa människor skall istället stå 100 % till arbetsmarknadens förfogande trots sina handikapp eller psykiska problem, att jämföra med unga friska alerta människor.
Varför har inte landets olika handikappsrörelser vaknat och börjat ifrågasätta dessa inhumana regler?
DN Debatt Tisdagen 9 februari
steffan
gumman-my
gumman-my
nenne_bl
missfit