Hon skriker inte längre.
Hon har slutat att ömsom skrika i falsett, ett genomträngande skrik, och att sorgset ropa "Mamma kom...."
Hon har slutat att skrika, rivas, slåss och bitas.
Hon har slutat att springa ut genom ytterdörren, ut i mörkret och skrika som en besatt, för att sedan komma in och upprepa hela proceduren.
Efter en evighet av skrik och förtvivlat vansinne så gav hon upp. Hon kröp upp i sin mammas famn och grät helt tyst, lät sig hållas om, kramas och viskade "förlåt".
Kort där efter skrattade hon som vanligt åt sin pappas Godnattläsning.
Hon är knappt sex år och alldeles normal.
Knytet
Knytet
Knytet
Knytet
Knytet