Det som verkade så bra, på Salongen.
Det som jag trodde skulle bli så bra.
Mannen sa från början, då jag sade upp mig från jobbet i Butiken med de pissiga arbetstiderna, att jag skulle vila och vänta över sommaren.
Jag tjoade av glädje då jag fick ett nytt jobb och körde på igen....
Det verkade så bra! Mannen var tveksam, lite besviken på mig som hade så bråttom.
Jag var så glad över att ha fått ett nytt jobb så snabbt, med mycket bättre arbetstider, även om det låg en bit bort, med bil.
Nu har arbetstiderna gått ned, det är sämre tider och de tiderna jag var lovad gäller inte, utan jag får veta från dag till dag.
Nu börjar jag tröttna. Det är sorgligt, men så är det. Jag kan inte jobba tre timmar om dagen, fyra dagar i veckan, det håller inte.
Jag är besviken och ledsen, men det här jobbet på Salongen är inte längre det jag hoppades och trodde på. Det är inte längre det jobbet jag blev lovad då jag anställdes.
Knytet letar vidare.
Andas in
Andas ut
Sjunger
Skriver
Hoppas
Tror