Franska filmer

Jaha, nu är Lisa i Paris och jag är hemmapappa. Hon var krasslig igår och lite orolig över att det skulle sabba resan, men det såg ut att vara på väg åt rätt håll, så jag tror att hon får en fantastisk vistelse i alla fall.

Det slår mig att jag nu, för första gången någonsin, har fria händer att ändra på Korvassons rutiner, utan att Lisa kan hindra mig. Eftersom mitt största mål med de här dagarna är att prägla Korvas så hårt på mig att det blir en kamp för Lisa att vinna tillbaka hennes förtroende, kanske jag måste ta till en del tjuvknep. Det är inte omöjligt att jag plockar upp henne ur spjällsängen och låter henne sova med mig nu, fem nätter i rad. Det gör nog susen.

Här är några bilder som kompletterar artikeln i wendela idag, om hur Lisa och jag träffades. Dagens inlägg blir rena rama bildfesten.

Här har vi alltså Monsieur Bernard som poserar framför min möbeltrave i Hornstull. Jag tyckte mycket om både min lägenhet och min möbeltrave. När jag flyttade dit tänkte jag att här skulle jag kunna bo hela livet, men det blev bara två och ett halvt år. När Lisa och jag flyttade ihop och möbeltraven demonterades, hittade jag min skiftnyckel, som jag hade saknat i två och ett halvt år. Den hade, ända sedan inflyttningsdagen, legat på toppen av traven.

 Här är Lisa på Arlanda. Hon åkte dit för att ta den här bilden och lyckades sedan övertala en familj om att posta ett brev (som hon hade skrivit till Monsieur Bernard) från Grekland, dit familjen skulle åka på semester. Och brevet åkte till Grekland och kom sedan tillbaka till Bernard i Hornstull.

Lisa klippte omsorgsfullt till en schablon med bilden på monsieur Bernard och screentryckte sedan för hand ett antal t-shirtar och startade Bernard fanclub. Det finns en bild med fler fans, men den är så suddig. För er som inte är bekanta med det arbete som krävs när man gör en schablon, måste jag poängtera att pillighetsgraden i detta tryck är mycket hög. Tänk er själva att klippa ut fransarna på Bernards lilla halsduk.

Här sprayade Lisa in ett meddelande på min port. Hon var i sällskap av Molly, som jag då ännu inte hade träffat. Molly kände dock till Monsieur Bernard och hade med egna ögon sett hur det ganska ofta kom paket, brev och bilder från honom. "Bernard" var det för första ordet Molly sa till mig, när hon öppnade dörren och vi skulle träffas för första gången. Det är enda gången i mitt liv som jag varit otroligt nervös över att träffa ett barn.

När Lisa skulle åka till Thailand över julen fick hon ett paket, giftigt men med mycket kärlek, i brevlådan som avskedsgåva. Det här är fram och baksidan på ett provexemplar, det hon fick hade en annan text.

Det här porträttet av Lisas två älskare, Monsieur Bernard till vänster och jag till höger, kom tillsammans med paketet ovan. Paketet ovan var ju från Monsieur Bernard till Lisa, men det följde med ett till, med ett helt annat motiv, som jag hade gjort till henne. Och även om vi var rivaler, Monsieur Bernard och jag, så grävde vi ner stridsyxan i denna gemensamma insats att ge Lisa ett fint avsked.

Ja, det här var några detaljer från Lisas och min vackra franska film, det finns många fler, men jag hoppas att det uppskattas. Och nu är hon alltså i Paris.

Utan mig.