Senast Skrivet
- Kaosafton
- 2012-02-10 23:49
- Mia och Martin #2
- 2012-02-10 23:19
- Publikfavoriten berättar om de spruckna byxorna
- 2012-02-10 23:07
- Svenska Spel chocksänker oddsen på David Lindgren - lägst odds av alla
- 2012-02-10 22:56
- Bagdad-Curre
- 2012-02-10 22:55
- Går emot ett tröttkört Middlesbrough
- 2012-02-10 22:50
- Superskrällen: David Lindgren utklassade i publikundersökningen
- 2012-02-10 22:34
- Andreas Lundstedt och Ulrik Munther skrev autografer
- 2012-02-10 22:29
- Saltiga och peppriga programledare
- 2012-02-10 22:26
- Beviset: Antons namn är för långt
- 2012-02-10 22:24
- Inte bästa platsen i arenan
- 2012-02-10 22:21
- Man vet att man är avlönar många när...
- 2012-02-10 22:17
- Bilden som oroar
- 2012-02-10 22:07
- David Lindgren får sjunga om
- 2012-02-10 21:30
- Lundstedt får sjunga igen
- 2012-02-10 21:24
Senast skrivet
Skribenter
Populära nyckelord
korvas bebis pappa babysim korvasbloggen katt barnvagn promenad pappaledig sova krypa amning död kärlek gravid rosa bajsa styvpappa skit dagis blöjor farfar grekland skrika bajsArkiv
februari 2012
januari 2012
december 2011
november 2011
oktober 2011
september 2011
augusti 2011
juli 2011
juni 2011
maj 2011
april 2011
mars 2011
februari 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
Hundra år i känslor
Jag gjorde ett klassiskt misttag idag. Väldigt ofta när timmen är sen och jag ämnar sätta mig ner och göra ett snabbt och effektivt inlägg, faller jag i fällan och börjar titta på bilder. Och ibland slår nostalgin till med full kraft och tiden bara rinner iväg.
Det är inte så lång tid som har förflutit, i dagar räknat. Men samtidigt är det är ett helt liv och hundra år i känslor.
Så här liten blir hon aldrig igen.
8 kommentarer
essim
20 november 2009, kl 00:47
Nej, så liten blir hon aldrig igen. Och det känns ofattbart, trots att man vet att det endast finns ett håll att gå åt. Jag kan komma på mig själv med att sakna mina syskonbarn... inte som de är nu, utan för hur de var för några månader sedan, eller ett år sedan. Små och fåordiga, men mångljudiga. Och sådär håller det på, det är nästan som att det känns som olika personer ibland... Antar att det är för att jag inte träffar dem så ofta, och då bygger jag min saknad på det senaste minnet. Eller något annat fint. Men ändå, weird.
karro
20 november 2009, kl 08:10
men lilla skruttan!
20 november 2009, kl 08:13
Nej, så är det ju...men visst är det roligt att se henne växa upp också? Och spännande att se vad det blir för person av henne? I like Korvas! Och jag väntar på din pappa-bok!!
Igår tog jag girssprutan jag med, idag har jag en ond, rödspräcklig arm...men min upplevelse av själva stick-tillfället var nog lite lugnare än Korvassons. Glad kan du ju iaf vara för att hon inte kommer minnas den där upplevelsen om ett par år ;o)
Trevlig helg!
Kram Å
Igår tog jag girssprutan jag med, idag har jag en ond, rödspräcklig arm...men min upplevelse av själva stick-tillfället var nog lite lugnare än Korvassons. Glad kan du ju iaf vara för att hon inte kommer minnas den där upplevelsen om ett par år ;o)
Trevlig helg!
Kram Å
20 november 2009, kl 09:12
Första bilden, det var bland de sötaste ungar jag sett. Vilken personlighet hon utstrålar! Redan då!
Ibland kommer jag på mig själv med att sakna mig själv, som liten. Jag vill träffa den där ungen som var jag och hänga lite med henne.
Härom dagen hittade jag och mamma en bok som hon skrivit i när jag var liten. Hon hade haft svårt att få tiden att räcka till så det var inte många sidor text, men det som stod var en fröjd att läsa. Tänk då hur glad Korvas kommer bli för dina blogginlägg när hon blir större!
Ibland kommer jag på mig själv med att sakna mig själv, som liten. Jag vill träffa den där ungen som var jag och hänga lite med henne.
Härom dagen hittade jag och mamma en bok som hon skrivit i när jag var liten. Hon hade haft svårt att få tiden att räcka till så det var inte många sidor text, men det som stod var en fröjd att läsa. Tänk då hur glad Korvas kommer bli för dina blogginlägg när hon blir större!
Malin
20 november 2009, kl 10:28
Den där randiga dressen hade vår dotter också! Det varmin favorit bland första hennes bebiskläder.
De är ljuvligt söta, men vad roligt det är när de blir större och börjar prata! Att få kika in i deras små huvuden och kunna ana hur de tänker. Det är så spännande.
De är ljuvligt söta, men vad roligt det är när de blir större och börjar prata! Att få kika in i deras små huvuden och kunna ana hur de tänker. Det är så spännande.
20 november 2009, kl 12:31
Så himla söt. Man längtar ju verkligen efter barn när man ser sånna bilder. Synd att man inte ens har hittat en pappa ännu.:P
11 december 2009, kl 11:52
Korvas är nog en av de mest sötaste ungar jag sett! Tack för att du delar med dig av hennes och erat liv. Hälsningar Vero.