Lockbetet

Jag var rädd när jag slöt ögonen och skulle försöka sova. Vi är i Sundsvall nu, Korvas och jag, och hälsar på i Lisas studentlägenhet. Hon har en ny nu, för att det blev översvämning i den gamla, men här finns eventuellt nya problem. Lisa upptäckte att hon hade några bett på kroppen och eftersom vissa av studenthemmen här har haft problem med vägglöss blev hon naturligtvis orolig över att det kunde vara det.

Därför ligger det nu ett pulver längs alla lister som ska vara giftigt för vägglöss. För oss ska det inte vara någon fara, det är till och med ekologiskt. Men det där pulvret lades ut när Lisa var hemma i Stockholm och lössen lämnar inte sina gömställen om det inte finns mat att hämta, och nu råkar just människor vara deras mat. Vilket innebär att vi nu inte bara är här för att hälsa på, utan också i egenskap av extra lockbeten.

Lisa hade vänligheten att placera mig närmast väggen, och jag är ju inte dummare än att jag förstår att lössen inte promenerar längre än de behöver för att få i sig sitt kött. Därför var jag rädd när jag slöt ögonen, och därför är jag extra glad idag över att ingen tycks ha ätit på mig under natten.