De oräknades kattegori

Vi har en djurbok som ibland åker fram som godnattsaga. Den är textmässigt lite väl mastig att läsa innan man ska gå och lägga sig, men den stora behållningen är att titta på bilderna och räkna djuren. En utomordentlig bok för att träna sig på att räkna. ”Hur många hästar ser du här?” frågar jag, och så vidare. Och så får Korvas verkligen koncentrera sig för ibland är ett djur till hälften skymt av ett annat, men det måste ju ändå räknas. Varje individ måste ju få en siffra i alla fall. Trots allt är man lika mycket ett djur även om man står bakom ett annat. Det är Korvas helt med på.

När vi kommer till katterna börjar hon underifrån och räknar till fyra och kommer fram till katten med det tillplattade ansiktet och säger: ”Den där tycker jag inte om, den tänker jag inte räkna.” Och så blir det bara åtta katter på den sidan. Katten har genom sin fulhet raderat sitt eget existensberättigande, kan man säga.

Låt gå för att den finns under kategorin ”katt”, men för att förtjäna en egen siffra måste man ändå ha ett yttre inom anständighetens ramar.

Jag faller ihop av skratt och Korvas blir förnärmad och börjar gråta.

Ps. Rubriken är inte en felstavning utan en hyllning till Lisa, som är göteborgare till både själ och födelseort.