Jag längtar till postdigitalien

I morgon recenserar jag piratbyråns grundare Rasmus Fleischers bok Det postdigitala manifestet. En intressant bok som pekar ut en ny riktning för den digitala debatten och synen på hur vi lyssnar på musik. 

När jag frågade Ink Bokförlag om vi fick lägga ut hela boken i pdf-format på vår hemsida blev svaret nej. 

Boken går dock redan att kopiera från Pirate Bay.

Fleischer skriver både i sin egen blogg och på Newsmill om varför han inte vill distribuera boken som gratis pdf. Digitala böcker kan inte ersätta pappersböcker, menar Fleischer och påpekar vilka förändringar och brister som kan uppstå när man med olika metoder kopierar text.

Jag har länge misstänkt att tonläget i debatten om fildelning skulle bli annorlunda när fler verbalt begåvade författare plötsligt inser att deras verk går att kopiera på samma sätt som musik.

Det är positivt att debatten utvecklas.

Men jag kan inte dölja att jag som musiker glädjer mig över att fildelningspositiva författare nu får chansen att uppröras över att det cirkulerar misslyckade kopior av deras egna verk. 

I musikerns fall handlar det oftast om dåligt mastrade mp3or, avklippta låtar, låtar som tillskrivs fel upphovsman för att inte tala om felaktigt kopierade sångtexter. I författarnas fall kommer det att handla om böcker som saknar omslag, kapitel och texter som förändras.

Själv har jag Fleischers bok både i pappersform och pdf. Båda var gratis.