Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Göran Hägglund och dårens envishet

Det är klart Göran Hägglund har rätt, när han påstår att det finns en kulturelit.

Det finns de som är experter på kultur, på samma sätt som det finns experter på till exempel finanser. Till skillnad från de senare, gör kultureliten ingen samhällelig skada.

Bland denna kulturelit finns det dessutom de som föraktar de kulturuttryck som breda lager uppskattar – dansbandsmusik, för att ta ett exempel – och som på fullaste allvar tror att världen blir bättre om alla bara läste Proust. Jag tillhör inte dem.

När min bok om min pappa, Mig äger ingen, utkom (2007), bestämde jag mig direkt för att aldrig utnyttja min roll som kulturskribent för att diskutera andras läsningar. Boken ska få leva sitt eget liv, oberoende mig. Det var därför jag inte kommenterade Göran Hägglunds stora tal i somras, som till en tredjedel var ett karaktärsmord på min familj (en uppmärksamhet som kändes oförtjänt stor).

Göran HägglundMen när Hägglund nu med en dåres envishet – senast igår – påstår att jag inte vet nåt om ”verklighetens folk”, och när han gör det i syfte att försämra just för såna som min pappa, måste jag frångå min princip.

Min pappa, Leif, arbetade som metallarbetare i Västerås från det att han var 14 år, till det att han blev arbetslös 1992. När han dog 2002, gick han fortfarande utan jobb. Han såg sig själv som ”vanligt folk”. Bodde i hyresrätt, åt husmanskost, gick på bandy, tittade på Rapport på kvällarna, var ute med båten på semestern. Han fick de sista tio åren av sitt liv uppleva kraftiga försämringar i den sociala trygghet han tidigare hade tagit för given. Sänkt a-kassa, höjd hyra, utförsäkringar. När han dog hade han inte en tand i överkäken, hänvisad till nyponsoppa och gröt.

Jag är glad att pappa är död på så vis att han sluppit ännu större försämringar under den här högerregeringen. En regering som har ökat klassklyftorna med rekordfart, en politik som bara är möjlig om man föraktar just såna som Leif: de som arbetar hårt med sina kroppar, de arbetslösa, de långtidssjukskrivna, de psykiskt obalanserade. De som inte tar för sig på samma sätt som den sociala elit som Göran Hägglund – och jag själv – tillhör.

Göran Hägglund inser det alla andra inser, att regeringens politik gynnar just denna sociala elit, vilket torde vara särskilt besvärligt för en socialminister.  Att börja prata om kultureliten som folkets fiende är därför en skenmanöver, men alla utom mänskan själv ser att han slåss mot väderkvarnar.

Det är helt riktigt, att det finns de inom den så kallade kultureliten, som skiter i såna som Leif. Till skillnad från Hägglund låtsas de ändå inte som nåt annat.

Åsa Linderborg  

 

28 kommentarer Skriv en kommentar
13 oktober 2009, kl 09:55
Den monetära skillnaden mellan att arbeta och att inte göra det ska alltså minskas?
Zimba
13 oktober 2009, kl 12:39
Det Åsa skriver är helt korrekt, och det vet naturligtvis Göran Hägglund också. Hans parti balanserar dock på 4%-spärren, så han måste försöka fiska efter röster, och har bestämt sig för den här taktiken. Ohederligt, men kanske effektivt, som så mycket annat inom politiken.
Anders
13 oktober 2009, kl 14:38
Du får formulera om. Skriv möjligen gammal träeka, inte båt. Jag ser framför mig en stor segelbåt. Det har väl knappt någon av alla som arbetar råd med.
edvardia 64 år Falkenberg
13 oktober 2009, kl 16:16
Att GH påstår att du Åsa, inte skulle veta vad verklighetens folk är, visar bara på hans egen okunnighet. Han har förmodligen inte heller läst din bok. Jag har min utlånad annars kunde jag skicka den till honom. Jag tror inte han läst något så verklighetsskildrat = vanligt folks verklighet. Nä, varför skulle jag skicka den. Han har ju gott råd att köpa en egen.
Ett gott råd till Göran Hägglund. Läs: Mig äger inget.
Kimpa65 44 år
13 oktober 2009, kl 17:13
Det mest obegripliga med hägglund och andra kristdemokrater är hur dom kan vilja tillhöra högerblocket.
Borde man inte ha en kristen livssyn om man är med i kd?
Kristen livssyn och högerpolitik rimmar illa enligt mig. Eller är det bara jag som inget förstår?
13 oktober 2009, kl 18:05
-KD-ledaren är inte så naiv som det kan tyckas. Jag misstänker att det går ut på att vinna vulgära poäng på ett förmodat folkligt förrakt för "Kultureliten." Folkpartiet har lyckats vinna på folkförraktet när det gäller flyktingarna och ledaren för de högerkristna hoppas kunna göra samma sak på ett ännu inte exploaterat område.
zpartakus 69 år
13 oktober 2009, kl 19:22
Hej Åsa,
Din arbetarbakgrund som du exploaterar imponerar inte ett dyft. Jag växte också upp i ett arbetarhem och slutade skolan efter 7 år. Genom studier på fritid, bl.a. läste jag, liksom ett tusental andra under 60-talet till ingenjör. Jag tog examen 1968, samma år som vänstern sprang omkring med sina löjliga propagandaplakat. Jag har aldrig haft råd att utbilda mig på dagtid utan ibland haft flera jobb för att försörja min familj. Det är till en del vår generations hårda arbete som du Åsa kan ha lyxen att breda ut dig på kultursidorna. Hade du haft ett enda riktigt jobb i den privata sektorn kanske jag kunde ta dej lite på allvar men det tror jag knappast du har haft. Bidrag och stöd är nog din modell.
talmannen 46 år
13 oktober 2009, kl 19:36
& så finns det de som vill styra och ställa över vem som får gifta sig med vem.....de vill även styra och ställa över andra kvinnors rätt till abort.....elittänket ligger Hägglund varmt om hjärtat.
bertil
13 oktober 2009, kl 19:36
Kultureliten fyller sin samhällsbevarande funktion, om så bara genom at alienera folk bort ifrån bildning och radikalism. Det skall också sägas att denna elit utgörs mest av social- om inte bombliberaler. Jag gillar Myrdals vinkel från debatt att peka på hyckleriet från Hägglunds sida som angriper sina egna ideologiproducenter.
grappa97 52 år Gunnilse
13 oktober 2009, kl 21:02
Jag tror Hägglund vill vara som den här tjommen
http://www.mrc.org/bozellcolumns/archive.aspx
Per Svartvadet
13 oktober 2009, kl 21:38
2.

Göran och hans kumpaner som söker sanningen i Bibeln blir ju totalförvirrad av denna tanke. Adam kan ta bort sitt löv framför snorren, Eva tänder kanske mer på tuttar och muffar. Hon har ju ännu inte lärt sig vad hon ska tända på. För Göran blir detta en extremt jobblig slitning mellan Gud, normen och forskning. Tänk om Eva är ointresserad av Adam?

Själv har jag presenterat tanken för mina elever och många reagerar som Göran. De vill starta kulturkrig, de sluter sig i gamla bekanta, i nationalism, i biologin, i normer och annat. Men det är helt klart mycket roligt att utmana deras tanke. Faktum är att de, trots allt, verkar mindre rädda inför denna tanke än deras föräldrar generation.

Åsa, jag hoppas verkligen inte att du och dina medarbetare blir skrämda när de konservativa hökarna attackerar, ibland kommer hårdare attacker än de vulgo-konservativa och då måste du stå stadigt. Aftonbladet kultur är nämligen mycket bra. Jag skulle vilja påstå att ni är bäst och förmodligen också viktigast. Det är av yttersta vikt att du står upp mot t ex de s.k. oberoende liberala papegojorna börjar sitt upprepande.

Själv är jag också liberal, någon slags vänsterliberal, tror jag. Men jag blir så otroligt less på det monotona enahanda liberala skribenterna. Där är ni en oas och en av de få riktiga motvikterna till gojorna.

Här uppe där jag bor har vi en sådan papegoja till ledarskribent på Örnsköldsviks Allehanda. Han verkar också vara lite halvsugen på att delta i kulturkriget. Han skrev i en ledare härom dan att Aftonbladet Kultur står till vänster om Lenin. Själv frågar jag mig om det huvudtaget finns något till vänster om Lenin. Ja, ja, lite kul var det allt, jag reagerade på det när han var på en av mina favoriter. Här är föresten länken till Anders Rönmarks ledare:

http://allehanda.se/opinion/ledareoalib/1.1423375
Per Svartvadet
13 oktober 2009, kl 21:53
Åsa!

Jag står på din sida i detta lilla kulturkrig.

Göran, som också verkar vara en trevlig prick tror jag har gripits av någon slags valångest där han till varje pris måste fiska röster. Hela hans existens hänger ju på att få fyra procent eller mer. Jag menar Göran och hans polare upphör ju nästan att existera om han får mindre än fyra procent.

Hans talskrivare verkar ha sneglat på det stora kulturkrig som de konservativa i Amerika startade. Sedan har han försökt överföra det till Sverige, vilket går sådär. Vi är inte så där påfrestande konservativa på den här sidan pölen.

Det känns ju inte som om Göran är ensam general i denna konservativa anfallskrig. De anfaller från fler håll. Tur är väl att de konservativa i Sverige inte har så tunga vapen. Newsmill, Anna Anka och de andra representanterna för vulgokonservatism är egentligen inget verkligt hot mot dig, Åsa. Du regerar.

Jag gissar ändå att det finns något lite substans i hans kritik av ”kultureliten”, visst kan det vara svårt att ta till sig t ex en konstruktivistisk syn på kön. Vi har fått lära oss om pojkar och flickor i skolan och nu kommer sociologer och andra och påstår att sexualiteten är socialt konstruerat - att jag ska ha LÄRT mig tända på tjejer av min omgivning. Tanken på att sexualiteten förmodligen inte är biologiskt är en nyhet för majoriteten. Det är klart att förvirring uppstår. Många har inte ens tänkt tanken.

Göran och hans kumpaner som söker sanningen i Bibeln blir ju totalförvirrad av denna tanke. Adam kan ta bort sitt löv framför snorren, Eva tänder kanske mer på tuttar och muffar. Hon har ju ännu inte lärt sig vad hon ska tända på. För Göran blir detta en extremt jobblig slitning mellan Gud, normen och forskning. Tänk om Eva är ointresserad av Adam?

Själv har jag presenterat tanken för mina elever och många reagerar som Göran. De vill starta kulturkrig, de sluter sig i gamla bekanta, i nationalism, i biologin, i normer och annat. Men det är helt klart mycket roligt att utmana deras tanke. Faktum är att de, trots allt, verkar mindre rädda inför denna tanke än deras föräldrar generation.

Åsa, jag hoppas verkligen inte att du och dina medarbetare blir skrämda när de konservativa hökarna attackerar, ibland kommer hårdare attacker än de vulgo-konservativa och då måste du stå stadigt. Aftonbladet kultur är nämligen mycket bra. Jag skulle vilja påstå att ni är bäst och förmodligen också viktigast. Det är av yttersta vikt att du står upp mot t ex de s.k. oberoende liberala papegojorna börjar sitt upprepande.

Själv är jag också liberal, någon slags vänsterliberal, tror jag. Men jag blir så otroligt less på det monotona enahanda liberala skribenterna. Där är ni en oas och en av de få riktiga motvikterna till gojorna.

Här uppe där jag bor har vi en sådan papegoja till ledarskribent på Örnsköldsviks Allehanda. Han verkar också vara lite halvsugen på att delta i kulturkriget. Han skrev i en ledare härom dan att Aftonbladet Kultur står till vänster om Lenin. Själv frågar jag mig om det huvudtaget finns något till vänster om Lenin. Ja, ja, lite kul var det allt, jag reagerade på det när han var på en av mina favoriter. Här är föresten länken till Anders Rönmarks ledare:

http://allehanda.se/opinion/ledareoalib/1.1423375
14 oktober 2009, kl 00:12
Håller helt med dig! Det är skrämmande hur fort välfärdssystemet monteras ner. Det började sakta i början på 90-talet och nu går det med rasande fart. Som en snöboll nerför en brant backe.

Det värsta är att det finns mer och mer resurser och rena pengar i samhället och istället för att utjämna skillnaderna ökar de styrande klassklyftorna. För ca 8-9 år sedan sa Kofi Annan, dåvarande generalsekreterare för FN, att för hälften av USA:s krigsbudget skulle allvärldens svält och nöd kunna utrotas. Tänk vad som kunde göras med hela världens krigsbudget! Och i SVerige hur bra vi skulle kunna ha det alla -även sjuka, arbetslösa, dagisbarn och skolbarn - om tillgångarna delades mer lika.

Nu är girigheten. upphöjd till främsta dygden bland de som redan har. Medkänsla, omtanke och kärlek till sina medmänniskor är bortsopade från den ideologiska och politiska banan. Många menar att djungelns lag är den vi ska rätta oss efter. De som är mest egoistiska och hårdhjärtade roffar åt sig makten och använder sedan lagar och rättsväsende mot de fattiga som försöker klara sig och leva drägligt. Som på Robin Hoods tid.

Jag vill tro att det som utmärker oss människor är viljan att samarbeta för allas bästa. Den skarpa hjärna vi fått borde användas i det godas tjänst.

De som påstår att alla har möjligheten att skapa ett liv med god ekonomi och intressant arbete har helt missat att om alla gjorde det skulle ingenting fungera. Ett av de stora felen är att arbetare som gör de nödvändiga jobben för att samhället ska fungera över huvud taget, de värderas alldeles för lågt. För att inte tala om att när man blir sjuk räknas inte alla år man jobbat till ens fördel då går man från värdefull samhällsmedborgare raka vägen till parasit. Inte ens de religiösa makthavaran minns Jesu ord "Allt vad ni gör för en av dessa mina minsta det gör ni för mig".
Nosse 45 år
14 oktober 2009, kl 07:52
zpartakus 69 år .. Vad vill du med din text? Förstår ingenting. Man häpnar. "Bidrag och stöd är nog din modell". " vänstern sprang omkring med sina löjliga propagandaplakat ". Har själv jobbat väldigt hårt genom livet. nu är mina axlar och knän förstörda. På dig låter det som att jag skall gå till ättestupan nu. För mig är det befriande att veta att sådana som Åsa finns ibland oss.
vadfårmanskriva
14 oktober 2009, kl 08:12
När - hur kommer kommentarten ? till nästa val ?
janssonf 38 år
14 oktober 2009, kl 10:52
Jesus borde stämma Kd för varumärkesintrång - Hägglund jobbar hårt för att ge illviljan, orättvisan och överklassen ett ansikte och parti. Dessutom undrar man hur karln har tid att dra i korståg mot "kulturelitens" väderkvarnar. Tycker han att jobbet som socialminister är så oviktigt att han har tid över för annat? Han sätter ansvarslöst sin partiextremism framför sitt uppdrag.
Johnny75a 35 år
14 oktober 2009, kl 14:04
Diskussionen borde handla om varför skattebetalarna ska finansiera tidskrifter och konst som ingen vill ta del av. Linderborg leder bort frågeställningen från kärnfrågan. Ingen vill hindra kulturarbetare att utöva sitt verk, inte ens Hägglund. Uppenbart är att inte speciellt många människor är intresserade av att läsa t.ex. Arena. Utgivarna av tidskriften borde fråga sig varför. Hur vore det med en portion självrannsakan? Med statlig finansiering kan de fortsätta att ge ut denna tidskrift som knappt angår någon, men utan statlig finansiering skulle de tvingas att byta spår. De skulle tvingas intressera läsarna. Varför fruktar man det?
linkan
14 oktober 2009, kl 14:12
zpartakus 69 år: Hur kan du tro att Åsa inte har haft ett jobb inom privata sektorn? Nog för att du är gammal och kanske mindre begåvad men du kan väl inte på allvar tro att aftonbladet är en statligt tidning? Åsa jobbar inom privata sektorn, hennes arbetskraft värderas högt av marknaden så därför får hon bra betalt dessutom.
Bengan
14 oktober 2009, kl 16:33
Åsa har så rätt!
Nosse 45 år
14 oktober 2009, kl 18:02
Johnny75a Lustigt ... nästan komiskt . Nästan som att kultur är som vilken djävla vara som helst. Läser inte själv Arena men vet att jag kan läsa den och andra "djupa kulturelitgrejer" när jag kan, vill och orkar. För mig är det en lyx att veta att det finns utrymme för kultur som jag inte förstår. Ett exempel: Jag spelar gitarr på hobbynivå. Det har jag gjort länge nu. Blir mest blues och rock vilket är ganska lättbegripligt. Den musiken och pop rap mmmm säljs ju mest som bekant och dom mest framgångsrika är rika som troll. Ibland sneglar jag på "elitgittarristerna". Jazz , fusion mm. Musiker som är vida överlägsna på sina instrument än dom rika "trollen". Musiker som i bästa fall kan överleva på sin musik. Skall dom sluta spela och utveckla sin musik och instrument bara för att dom inte säljer? Vad tror du skulle hända med den mer för allmänheten lättbegripliga musiken då? Sakta men säkert dör den ut. Så är det.
Flash 53 år huddinge
Uppkastat
14 oktober 2009, kl 23:20
Göran Hägglund försöker naturligtvis upprepa USA:s kristna högers ganska framgångsrika taktik att utmåla sina vänstermotståndare som människor i elfenbenstorn som under en till synes välvillig yta föraktar det vanliga folket. KD är i grunden ett bigott parti, men Hägglund har nog satsat rätt.

För anledningen till USA-högerns framgång är att beskrivningen långt ifrån är osann. Det råder ett illa dolt folkförakt bland delar av kulturetablissemanget, speciellt mot den del av "svennebefolkningen" som inte delar deras världsbild.

Om det handlar om medelklass beskrivs de som inskränkta, smygrasistiska, konsumeringsgalna, miljömördande, tredjevärldenutsvältande småborgare i kommersialismens och kärnfamiljidealens klor.

Om arbetarklass som lågpannade, rasistiska, obildade och för det andra könet oattraktiva (främst manliga) individer från en mindre ort som gillar dansband.

Även om det inte alltid skrivs rakt ut, så skriks det ut mellan raderna (och som för alla fördomar, så finns det lite sanning i dessa beskrivningar). Det förstår förstås "vanligt folk" och risken finns att de vill fjärma sig från sina belackare och därför vill uppfatta sig just som "verklighetens folk" och därmed ger Hägglund rätt.

Det är nog åtskilliga av oss som kanske inte tror att könet är en social konstruktion, att vi är styrda av osynliga strukturer, att det är samma talibaner här som där och anar (om vi har hört talas om det) att dekonstruktivism och annan postmodernism är pretentiöst nonsens.

Kultureliten är inte vänster, de är rebellisk borgarklass oberoende av deras ursprungliga klassbakgrund. De lever sina liv till stor del avskilda från "vanligt folks" villkor. De har dock lyckats få ett oproportionerligt stort inflytande på samhällsutvecklingen och detta är till stor del av ondo, eftersom de saknar all insikt i vad som skapar reellt välstånd. Vad värre är, har de nästan lyckats förstöra den stora svenska folkrörelsen SAP, som en gång också visste vad som skapar välstånd.

Om det här med att exploatera arbetarbakgrund. Jag har följt en livsbana snarlik Åsas, dvs. arbetarklassbarndom med supig far med kommunistsympatier, därefter akademisk utbildning, disputation (jag hade dock bjudit in farsan till disputationen om han hade levat) och sedan hyfsat betalt jobb. Men även om jag trots allt gillade min far, var jag inte speciellt gammal när jag insåg att hans ideologi bottnade i hans behov av att skylla ifrån sig sina egna tillkortakommanden. Att jag av missriktad lojalitet skulle dela hans ideologi byggd på en livslögn är en patetisk tanke. Eller, än värre, att jag genom mitt ursprung per automatik skulle känna mig kvalificerad som "vanlig". Jag vet vad det innebär att ha ständig ebb i kassan, att vara trångbodd, att ha obetalda räkningar och att skämmas för sina föräldrar. Men är det att vara "vanlig"?

För övrigt: "kulturexperter"!? Nej, sådana djur finns inte (möjligen "kulturtrendsexperter"). Har någon sett en platsannons där man söker en kulturexpert? .
eva jacobsson
14 oktober 2009, kl 23:37
Åsa!
Jättebra skrivet. Fast egentligen undrar jag om inte Göran Hägglunds inlägg fått alldeles för stor uppmärksamhet. Är han verkligen värd detta. Han måste vara väldigt nöjd över all den uppmärksamhet han fått. Det var kanske den skjuts han och hans parit behövde för att bättra på sina dåliga opionssiffror.
eva
carolus rex 68 år trosa
14 oktober 2009, kl 23:42
Varför denna hets på Göran H.? Att påstå att han är överklass visar att man inte fattat någonting! Han är en enkel grabb från Småland som jobbat upp sig inom politiken Ingenting annat !
Nosse 45 år
15 oktober 2009, kl 00:13
Ove you Åsa!
Pekman 101 år
Pekman
15 oktober 2009, kl 09:02
Göran Hägglunds tal om eliter är både ynkligt och löjligt. Det är ett populistiskt utspel av en desperat partiledare som söker stöd hos extremhögern där allsköns fördomar frodas. Det som skrämmer är att han får stöd hos borgarpressens ledarskribenter som är lika medvetna som Göran om det tarvliga i den typen av argumentation.
Socialpolitiken, invandrarpolitiken, kulturpolitiken, ekonomin osv, allt styrs i dag av fördomsfull retorik men målet är klart. Mer åt dem som redan har. Göran skruvar upp högerretoriken till en nivå som varit främmande riksdagspolitiken. Det är farligt för alla när den samlade borgerligheten närmar sig högerextremismen
carolus rex 68 år trosa
15 oktober 2009, kl 20:22
Att framställa Göran Hägglund som en dåre säger en del om socialisternas retorik

De som har annan uppfattning framställs som monster och dårar Att använda lögnen som verktyg är ett klassiskt knep som använts av alla socialister Senaste exemplet är dagens stora nyhet om bastubygget på Harpsund Lögn från början till slut!
vadfårmanskriva
17 oktober 2009, kl 15:06
Kommentar om kommentarer...
Intressant demokrati-undring är varför Aftonbladet är de enda som censurerar flitigt.
Jag skriver aldrig svordomar, personangrepp eller liknande, däremot ganska tvära analyser där jag vänder på begreppen för att tydliggöra. T.ex. att det demokratihotande nya skattesystemet med beteckningen "jobbavdrag" borde heta vad det är, nämligen skattesänkning (främst för de rika), men ännu tydligare att det är historiens högsta, snabbaste och mest orättvisa BIDRAG som givetvis också delas ut till friska, rika och gynnade. Detta som exempel på hur jag företrädesvis skriver analyser. Att också nämna framträdande politiker vid namn är väl vanligt och lovligt. Nåväl, skriver jag som jag beskrivit här så tar Aftonbladet bort det. CENSUR!!! Har aldrig hänt på övriga ställen jag skrivit fast formuleringarna ibland är exakt lika, har testat nämligen. Vad vinner AB på det förutom att er trovärdighet försvinner. Återstår att se om detta blir infört. När jag tidigare kritiserat fenomenet försvann allt direkt trots att innehållet mesats ut till ingenting. Det räckte med skrivarens identitet, tydligen. Uselt.
22 oktober 2009, kl 02:45
Ord och inga visor!
Varför kommer jag att tänka på ett citat av Groucho Marx när jag tänker på Göran Hägglund.
"Kom inte hit och krångla till allt med fakta!"
Fritt ur minnet.
Tjo!
Dan
Skriv en kommentar     ( Logga in )
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan
Ägaren till den här bloggen har valt att godkänna kommentarer innan de visas. Din kommentar kommer därför inte synas förrän den har godkänts av bloggägaren.
Vi skriver på Kulturbloggen
Klicka på skribentens namn för att visa dennes blogginlägg.

Åsa Linderborg är kulturchef som arbetar för en kulturjournalistik som erkänner tillvarons komplexitet, men ändå vågar ta ställning.


Ulrika Stahre tycker om konst som inte förställer sig eller föreställer något. Älskar också AIK.


Martin Aagård brinner för känslosam San Francisco-punk och moderniteten, misstror auktoriteter och vill att alla ska tänka som han tänker.


Jenny Tunedal brinner. Det är litteratur som gör det möjligt. Föredrar ödslig musik, öknar och hundar framför exempelvis teater, film och barn.


Helena Bergstrand gillar rubriker och popmusik.


Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan Helin

Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin

Redaktionschef: Lena Widman

Tf sajtchef: Andreas Aspegren