Levi-Strauss och den galne professorn

Claude Levi-Strauss är död. Han blev 100 år gammal.

Han var kanske den siste av de stora franska filosoferna från 1900-talet. De där teoretikerna som dikterade tänkandet inom all humanioraforskning i hela världen från diverse professorsstolar på diverse franska universitet. Antropologen Levi-Strauss var en av pionjärerna för det strukturalistiska tänkandet. 

I Aftonbladet har han skrivit en gång. 1995 skrev han om sin favoritfilm: Paris Qui dort av René Clair från 1924 (texten finns inte på nätet).

En  25 min lång science fiction-film om en galen professor som använder en magisk stråle för att frysa ner människor som varit ute och festat till gryningen. En liten grupp människor som inte blivit förstenade börjar plundra Paris och partajar i sin tur loss i Eiffeltornet.

Filmen "för oss med en gång in i det moderna livets hjärta" skrev Levi-Strauss i sin artikel.

Jag kan inte komma på något bättre sätt att hedra minnet av strukturalismens fader än att bege sig in i det moderna livets hjärta och bli helt stenad i natt.