Idag blev det kulturdebatt (LÄSA LÄTT)

Jag älskar den här texten.

*skrattar så tårarna rinner*

Fantastiskt!

Håller med dig! Rätt löjligt påståendet, kapitalstarka har ofta hög utbildningsnivå och kulturjournalistik är knappast mer avancerad än att läsa företagsekonomi på magisternivå... Journalister ska våga vara intellektuella och skriva "svårt". Allt annat är korkat.

Typiskt kultursnobberi!

Jag begriper fortfarande inte ett skvatt! Enklare!

Eller vill ni att sådana som jag inte skall förstå? Rita en bild! Skall man behöva läsa tidningarna numera? Glöm inte att en bild säger mer än tusen ord. Tusen svåra ord...

I sak har hon ju dock rätt. Kultursidorna är verkligen bara för de redan frälsta. Samtidigt har hon dock fel, för sportsidorna är lika insnöade de. Jag tror att hon tänker motsatsen, då jag tror att en skillnad är att fler redan är intresserade av sportjournalistik än kulturdito (därmed INTE sagt att fler är intresserade av sport än kultur).

Jag är journalist och läser nog tre kultursidor om året, och då för att jag har personlig anknytning till antingen skribent eller objekt.

Skälet till att jag aldrig läser kultursidor för nöjes skull är att jag tycker det som skrivs är så långt bort från vad jag är intresserad av. Samtidigt ser jag mig som normalintresserad och -konsument av kultur.

Kan vi inte göra det till en ny sport att hitta lenas goda egenskaper som kultur(uäk)minister?

Tack! Precis vad jag behövde för att fatta vad det handlar om. Jag lyssnade faktiskt på intervjun imorse, men som vanligt när Lena Adelsohn Liljeroth pratar började min hjärna spela Benny Hill-vinjetten och jag tog inte in ett ord.

Ja vad är grejen att diskussioner alltid måste föras på lägsta gemensamma nivå? Om jag inte förstår något vill jag lära mig mer för att kunna hänga med i debatten. Lutar åt att vi får ett ganska dumt samhälle annars. Jag tror framtiden kommer titta på vår tid o säga "idioter", eller så säger de "gronk". Uhf...

Haha, tack för underhållningen! Mycket bra! Lena är inte speciellt bra på att uttrycka sig och man kan faktiskt på allvar undra varför hon fått kulturministerportföljen. Ja, en ministerportfölj över huvud taget. Men även om det hon säger blir så fel så har hon inte helt fel. Grejen med en hel del kulturdebatter är att de väldigt ofta fastnar på petitesser så länge att alla andra utom skribenterna själva tappar intresset. Det är då det är "svårt", eller snarare poänglöst. Åtminstone för en större publik. Det har en hel del med prestige och stolthet att göra. När såg ni senast nån vika sig i en kulturdebatt och erkänna att man kanske kan revidera sin egen syn en aning? Högmod går före fall heter det, men en del är så högmodiga att de aldrig märker sitt fall. Man är så väl skolad i språk och kultur att man blundar för att alla inte är det helt enkelt, förutom när det gäller Lena förstås.

Fortsätt att skriva "svårt", Martin! Att skriva lättläst är ju tydligen inte så enkelt.
"Då blev en kulturjournalist som heter Karin arg. Det var det värsta hon har hört, sa Karin."

Jag tror snarare att Karin sa: "Det var det värsta JAG har hört."

Mycket bra och roligt skrivet där, Martin!

@Björn och Mupp - jag tycker mycket om sport, men de texter som skrivs på sportsidorna är verklighetsfrämmande och kultistiska, samtidigt som sportens mångfald dribblas bort till förmån för 2-3 sporter som "folket vill ha". Så jag läser dessa sidor ungefär lika ofta som ni läser om kultur. Och jag håller med att ibland är det rent trams som diskuteras på kultursidorna.

Men detta har egentligen inget att göra med sponsring eller finansiering av sport, lika lite som kulturskribenters texter påverkar finansiering av konst och kultur. Det finns inga bevisade samband mellan texter i tidningar och sponsring/finansiering - utom möjliget att uppmärksamhet är bra.

Så kulturministern begår tjänstefel efter tjänstefel, fast egentligen är planen nog att just en sån ska vara kulturminister, då slipper man bråk om kulturpengar, bara att skära bort.

@ Björn. vad menas egentligen med "normalintresserad och -konsument av kultur."? finns en norm, en slags mall att följa? du är journalist? herregud...

Hej Frank, jag läser mera kultur än sport. För att vara riktigt ärlig är sportsidorna det första jag kastar bort. Se där, nu åkte du fast med fördomsbyxorna vid anklarna. Men nu ska jag akta mig för jag anar att det här kan leda till en sån där jobbig diskussion igen där man tar fasta på oväsentligheter. Märk väl att jag inte har nåt emot "svåra kulturämnen" och jag skrev väl inget om "vad folket vill ha", men nu var det ju debattens natur det handlade om. Har kulturskribenterna (självklart inte alla) ett intresse av att få läsarna att förstå eller skriver man bara egen konst i textform?

Så enkelt så till och med Lena förstår.

jag skulle säga att det hos mig finns en sporträdsla, jag skulle inte vilja säg sportfientlighet, för
det finns inte, för det finns en stor nyfikenhet på sporten, men det finns en rädsla för sporten.

*Gapskrattar* Tack, tack! Skönt att få skratta åt eländet för en gångs skull...

Hmmm...
Många säger att det här var kul, till och med så kul att tårarna rinner. Men ska man hårddra det så är det allt annat än kul. Det är ren, krass verklighet! Att kulturförståelsen är så bristfällig hos ansvarig minister kan dock framkalla en och annan tår även hos mig. Roligt är det dock inte.

jamen asså hallå! sa hon verkligen så där? grymt roligt. Om operamänniskorna är lite mer viga och resultatinriktade så kanske bankfolket hittar dit? Tjoho, bygg en arena för opera och sport. Det har ingen testat förrut. :-))

Lena. Hon är så adligt orädd för att göra det där skitjobbet som alla vet att ingen bryr sig om att hon gör. En Borat i den svenska ministerkonsten. Om jag vore en älg skulle jag vilja bli skjuten av Lena - det är sådana tankar hon inspirerar till! Obundna, frigjorda från förnuftets sega ok! Spräng konsten! Låt den regna som öl över varje partytält i varje fotbollsfirande evenemangsstad!

Erik Svanängen: Det har ju visst testats förut. Under antiken delade ju sport och teater arenor. Eller det kanske inte räknas som sport att kasta slavar till lejonen förresten...

Och i Sandviken finns det politiker (i opposition, tack och lov) som på allvar tycker att kulturskolan ska dela lokaler med innebandy. Innebandy- och konserthall, alltså.

Tack Martin för ett bra försök att skriva ett lättläst inlägg i kulturdebatten. Ja visst är det så som du säger - att skriva lättläst är något av det svåraste som finns. Om du vill lära dig mer om det lättlästa språket så har vi en öppen kursvecka hos oss vecka 13. Du är varmt välkommen!
www.lattlast.se/kurser

Camilla Batal
Centrum för lättläst

Baserat på ett påtvingat samarbete med ekonomer inom läkemedelsindustrin under 28 år, kan jag sammanfatta min erfarenhet av ekonomer (och i viss mån politiker): Det krävs 3 saker för att bli ekonom: man skall kun na addera (plussa), man skall kunna subtrahera (minska) och man skall vara egoist. Avancerad matematik såsom division är inte nödvändig, vilket visas att när handelsekonom er på marknadsavdelningar kan hävda att 1 plus 2 dividerat med 2 är lika med 4. Ekonomers kunskap i kulturrelaterade ämnen, och intresse för kulturella fenomen är ca -1,2 (minus ett komma två) på en skala 0-10. De saknar intresse (och sannolikt också förmåga) att förstå det som publiceras på kultursidorna, och ävenledes många andra frågeställningar som är av betydelse för ett väl fungerande, demokratiskt och mänskligt samhälle.

Humor är det bästa vapnet i sådana här situationer. Undrar vem det var som hade messat "Go Go Go Helena" till Helena Bergström apropå hennes utfall mot "svåra" filmrecensioner. (Debatt SVT igår) Var det självaste kulturministern?

Jag anstränger mig ofta för att försöka förstå kultursidorna men måste erkänna att jag går bet, speciellt när man använder för de flesta ekonomer okända specialbegrepp, i de flesta fall inte ur ett renodlat betraktarperspektiv, utan mer mot en ofullständig producentanalys. Förmodligen handlar det om att kulturskribenterna i del flesta fall hamnar i en imperfekt konkurrenssituation, en form av kulturens oligopsoni på grund av att kulturskribenterna samtidigt är producenter och konsumenter av varandras varor, och därmed hamnar i excesser av oförklarliga specialbegrepp . Problematiken skulle kunna undanröjas genom en mer marknadsanpassad kulturjournalistik innebärande en tydligare differentierad konkurrenssituation, naturligtvis dock ej reglerad i tredjepartsavtal - och definitvt inte med statlig inblandning.

Här har dagstidningarnas styrelser en viktig uppgift att fylla. Genom ett pragmatiskt genomfört paradigmskifte inom kulturredaktionerna skulle en tilltagande skalavkastning märkas, dels i läsbarheten ur ekonomers perspektiv, dels i en önskvärd exponentiell sponsringsbenägenhet hos mottagare inom näringslivet.

Och här lämnar Martin Aagards artikel mycket att önska. Han kanske trodde att han var lustig, men löpande text på detta sätt är bara så förra milleniet, liksom, och vi skrattade gott när en controller skämtade att "Aagard borde kanske gjort en Power Point Presentation i stället!" Power Point - så 2010, alltså!!! När det finns RSS-flödesstrukturer inom de flesta intranet - en förutsättning för att man samtidigt ska kunna följa utvecklingen inom sin portfölj.

För att därmed återgå till huvudproblemet - oförmågan hos kulturaktörer att uttrycka sig begripligt och därmed på ett enklare sätt bli spronsrade av hårt arbetande entreprenörer som därmed inte har tid att själva genomgranska kulturaktiviteter utan tvingas konsultera out-sourcetjänster som exempelvis kulturartiklar. Sportjournalistiken är här ett föredöme, och kunniga sportjournalister skulle snabbt kunna förkovra sig till kulturskribenter. Snabba sammanfattningar; arior 2, inropningar 0, stående ovationer 3 osv ska väl inte vara svårare att få till på kultursidan än på sportsidan. En seriös investerare skulle då men en snabb överblick kunna se en eventuell avkastningspotential hos en produktion.

Viktigast av allt är dock att kulturjournalistikens märkligaste vokabulär ersätts av ett mer funktionellt och lättförståeligt. För investerare okända begrepp som ”vacker”, ”känslosam” och ”lyrisk” måste kunna tolkas i ett centralt investerarperspektiv.

Eller som en av förra milleniets stora liberala tankesmedjor karaktäriserade problemet: ”När vi hör ordet kultur griper vi efter våra fallskärmar!”

Vem ska egentligen anpassa sig till vem?
Som konstnär imponeras och glädjs i alla fall jag av att någon (en kulturjournalist) har försökt att tolka vad man håller på med. Konsten överlever både finanskriser och kulturpolitik och kulturjournalistik. Och Lena.

Det absolut bästa exemplet på kulturjournalistikens dilemma är SVD:s Under strecket. Vem – förutom de nämnda, redan frälsta – lockas att läsa US? Den är ju redigerad med enda syfte att se svår ut. Kulturjournalistik blir allt för ofta alldeles för högtravande, på ett sätt som gör att icke kulturfanatiker känner sig bortglömda/ovärdiga.

@Frank
Helt klart tar de två, tre största sporterna upp väldigt mycket plats. Där tycker jag faktiskt att Expressen gör ett bra jobb med sin supersport. Visst, de udda sporterna får inte mycket utrymme, men det är ju alltid skoj att få veta hur det gick för kanotpololandslaget.

@Mårten
Med "normalintresserad" (vilket måste ha varit väldigt svårt att förstå) menar jag att jag inte är vare sig kulturhatare eller -fanatiker.
Jag menar att jag gärna går på teater då och då, försöker besöka museer när jag är i spännande städer, läser mycket etc etc.
På samma sätt som någon som kanske går på en fotbollsmatch nån gång varannan månad, ser på tv när de svenska landslagen deltar i mästerskap usw.
Säg till om jag ska förenkla det ytterligare.

Vad trevlig dina inlägg verkar! kommer med all säkerhet att läsa dina poster igen! =) Ha en spännande dag =)

Och i Sandviken finns det politiker (i opposition, tack och lov) som på allvar tycker att kulturskolan ska dela lokaler med innebandy. Innebandy- och konserthall, alltså.