Naken i spalterna

Under rubriken Varför inte sitta naken i klassrummet? skriver Lars Åberg (ännu en?) krönika på kultursidan i Göteborgs-Posten om heltäckande slöja, Skolverket och "könsseparation med facistiskt ansikte" (ännu ej på nätet). Skolverkets lite ängsliga rekommendation om att heltäckande slöja ska kunna förbjudas vid särskilda tillfällen, tolkades häromdagen av Martin Aagård som en eftergift åt främlingsfientliga debattörer. Åberg tänker helt tvärtom: att Skolverket inte drog till med att rekommendera totalförbud tycks han se som en eftergift åt relativismens fanbärare, åt toleransens tyranni, åt kvinnohatet.

Hur hänger detta ihop? Att Skolverkets rekommendation är vag är en sak, att de får mothugg från båda håll helt följdriktigt. Det brukar bli så när man vill vara alla till lags.

Vi har religionsfrihet i Sverige. Det innebär också att uttryck för tro borde vara tillåtet så långt det är möjligt. Att jämföra heltäckande slöja med Ku Klux klan, som Åberg är gör, är därför osmakligt. Liksom att jämföra omskärelse med att skära av örsnibbar, som en del debattörer gör i den nu pågående debatten om manlig omskärelse. Jag kan förstå att man i nitisk upplysningstradition vill göra upp med religionsutövande som man upplever som förtryckande. Men det är något lurt med den traditionen: den är, framförallt, eurocentrisk. Allt ska vara rationellt, västerländskt och begripligt. Lars Åberg avslöjar sig tydligast när han använder ord som "vidskeplig sekterism", "tokerier".

Jag tror inte heller på någon gud. Men jag har väldigt svårt att inte respektera andra människors tro och utövning. De flickor och kvinnor som provocerar Lars Åberg så mycket när de kräver att få klä sig som de vill i ett klassrum har i de allra flesta fall valt det själva. Liksom de kvinnor och flickor som klär sig västerländskt. Eller vill Lars Åberg förbjuda tajta kläder också? Eller nej visst nej, han vill ju att alla ska vara nakna.

Den ende som är naken torde vara Åberg själv.