Kulturbloggerskorna

Jag har flyttat och bloggar numera på http://cattaskriver.blogspot.com/. Här bloggar jag om allt mellan himmel och jord och inte bara kultur.

Allt gott!

Eller i alla fall förmiddag. Lillkotten ligger i sitt babygym och jag sitter i mjukisbyxor i soffan men datorn i knät och försöker jobba. Var femte minut ungefär lägger sig Kotten på mage och då blir han förbannad och börjar gorma. Då är det bara snällt att gå och vända på honom. Det håller en vaken i alla fall,

Jag har en fundering: Hur bra framförhållning har teatrar i allmänhet vad gäller bidragsansökningar? Okej, typ Dramten och Statsteatern har väl en hel myriad av människor som håller koll på det, men tex teatrar som Giljotin och Tribunalen? Alltså frigrupperna? Själv är jag alltid ute i sista sekunden och får en chock över allt som ska bifogas. Jämställdhetsplan. Jämlikhetsplan. Demokratisk plan. Budget. Verksamhetsberättelse. Och allt detta ska kreeras mot en bakgrund av "AAAAAAAHHHHHHH!!!!" var femte minut.

Budgeten kan jag åstadkomma.. Men resten? Alla pk-planer känns lite overkill. Vi är jämställda och jämlika. Lagom demokratiska eftersom folk gör som jag säger, Det ska jag möjligen inte skriva.

Sa jag att det här ska vara inne idag?

Har för övrigt en ganska stor grej på gång som jag inte vågar jinxa genom att skriva om den här. Återkommer om det.

Livet som småbarnsförälder på teater fortsätter. Igår satt jag och Producenten och väntade på en kille vi skulle ha ett viktigt möte med. Som vanligt släpade jag runt på Lillkotten eftersom Maken höll i repet. Självklart är det ögonblicket som Lilkotten väljer för att baja ner sig. Jag går och ska byta på honom och ser att han har lagt en riktig elefantbajs som gått igenom både blöjan OCH bodyn. Jag kan inte heller få av honom bodyn utan att smeta ner hela honom. Ropar på Maken som kommer springande ut från repet och hålla Lillkottens fötter medan jag letar efter en sax att klippa upp bodyn med. Hittar ingen sax, nöjer mig med konservöppnare. Så jag och Maken står och massakrerar Kottens kläder med en konservöppnare när killen jag ska ha möte med kommer in genom dörren. Bra där. Ser ju himla seriöst ut... :)

Så ni trodde att det här var en kulturblogg? Guess again...

För övrigt har vi några riktigt sjyssta gästspel på teatern i både november och december. Den 19e november är det Kletzmerfest med bandet Davaj på scen. 2a december har Teater Verbal premiär med ngt Grotowskiinspirerat och den 10e är det teatergruppen Orkestern som har premiär med ngt riktigt komplicerat som jag inte har begripit vad det är än. I mellandagarna och nyårsafton blir det teaterfestival med Dramatiska Komittén som arrangörer. Så det händer grejer!

Sådärja. Fick man in lite kultur också. Bara en sån sak liksom.

Ligger numera efter med allt. Anledning? Hade lite för roligt på vår avslutningsfest för Axel von Fersen under bilan.

Planen var från början att gå hem tidigt på lördagen efter föreställningen, sova ut ordentligt på söndagen eftersom lillkotten var hos mina föräldrar, och sen få en massa saker gjorda. I stället hade vi fest på teatern till halv fyra på morgonen. Klockan nio vaknade jag med en baksmälla som man bara kan få om man inte varit i närheten av alkohol på ca ett år. Det var INTE roligt ngnstans. Därför fick jag inget gjort på söndagen och ligger nu efter med allt. Och varför inte? Hade så roligt att det var värt det!

Sista föreställningen gick helt okej. Nu har vi bara två turnéföreställningar kvar, sen går Axel von Fersen oficiellt i graven.

I dagsläget sliter jag mkt med rent produktionsjobb. Det här med att ha en egen teater är lite som att vinna på lotto. Chansen är jä----t liten att det händer, när det händer blir man skitglad, sen visar det sig vara besvärligare än vad man trott och  många man känner vill gärna vara med och dela på kakan.

Träffade en gammal kompis i lärdags vars fru är gravid. De är båda skådespelare och hon oroade sig mkt för att hennes karriär nu skulle vara över. Jag hävdar ju att den inte behöver vara det. Lösningen heter ju som bekant halvammning. Bröstmjölksersättningen är din bästa vän om du som kvinna vill kunna fortsätta jobba. Om ngn har åsikter kan jag gärna utveckla tankegången. Och nej, bebisen far inte illa av det. Min är fyra månader och väger över åtta kilo och är hur harmonisk som helst. Bara fördelar.

Apråpå bebis: Nu sover han, så närmaste halvtimmen ska jag passa på att jobba gärnet. Återkommer.

Måste erkänna att jag helt har glömt bort bloggen fram till nu, men det ska bli ändring! Möjligen är det lättare att komma ihåg en kulturblogg när man jobbar med kultur vilket jag återigen gör.

Så här: I juni födde jag Bastian och var hemma med honom i elva dagar. Därefter bums tillbaka till brödfödejobbet på Strömma där jag jobbat ungefär 150% hela sommaren. Det är förvisso också lite kulturellt inser jag nu när jag tänker efter.Mer om det en annan gång.

Sedan en månad tillbaka är jag föräldraledig på deltid och tillbaka på teatern på deltid. Att vara föräldraledig är det mest ansträngande jag varit med om, värre än de två åren jag fick för mig att utbilda mig till systemutvecklare i en klass full med färdiga programmerare och jag helt utan förkunskaper. Så därav mitt högst tillfälliga hjärnsläpp.

MEN: Nu är jag i full gång igen. Bouffonteaterns turné börjar på lördag, first stop Skellefteå. Nästa måndag börjar vi repa vår nya föreställning med arbetsnamnet "Harlekins Måne". Dessutom har vi ett halvhemligt filmprojekt på gång.

Och ja, det går faktiskt ganska bra att ha med sig en liten bebis på teatern. Visst, han är besvärlig när han kräks på mig under viktiga möten. Men redan på sin andra repetition hade han fattat allt och var tyst när skådespelarna fick regi och när de körde sina scener skrattade han på rätt ställen. Herre gud, jag hoppas att han inte får för sig att han ska jobba med teater...

Jag gick ändå. Är glad för det för det är nog det bästa jag sett. Ett fyrverkeri av genialisk ofattbar akrobatik och scenkonst som omslöt alla mina sinnen tills jag nästan glömde bort vad jag heter. Jag har ägnat en del tid åt att studera akrobatik i mitt bildskapande och fick nu ett världshav på min ritkvarn. Vad pratar jag om? Cirkus Cirkörs ”Wear it like a crown” på södra teatern. GÅ DIT! Det är som en dröm.

Bild hämtad från: http://cirkor.wordpress.com

I torsdags var jag och Marie på ”To be or not to” - den fantastiska teaterfestivalen. Jag är i foajén med skissblock och målarduk. Ikväll ska jag avsluta det som påbörjades då, men min modell har blivit sjuk. Hoppas det inte blir några problem att finna en ersättare!

På återskrivande...

Och ikväll ser ni fabulösa Lotti Törnros, Bouffonteatern, Borderline Production, samt fiiilm!!

Teater Replica är platsen, Absoluta Publik Scenkonst arrangören. Själv är jag halvdöd men på plats ändå! :)

Fantastiska människor igår, missa inte dagen!!

Puss

Teater Lacrimosa ger En liten föreställning om statusstress imorgon. För mer program titta längre ner på bloggen eller klicka här.

Mama's gonna kill me.....

Klicka här......

Puss

(mamma jag älskar dig :) )

.... för artikel. Galet bra. Till och med Sveriges Radio kommer på tisdag. Vi var med i DN på Stan i fredags, Vårt Kungsholmen intervju i lördags. Jag fortsätter att jaga press. Som en liten iller.

KOM KOM KOM TILL TEATER REPLICA I HELGEN!! BILJETTER BESTÄLLER NI HÄR! / en mkt nöjd (och sönderstressad) festivalgeneral

TO BE OR NOT TO, FESTIVALPROGRAM

Torsdag 26 augusti