Senast Skrivet

Slumpa en blogg
kyrksyster
Det är aldrig helt lätt att vara människa. Ibland är det rent av svårt. Det händer även den som vigt sitt liv åt Gud. Om min kamp och om din.

Ge med sig, stå på sig... kompromissa...

Vi talade om det idag. Om att inte ge sig när man har rätt, inte trampa på sin kompetens. Eller om man ibland ska göra det i alla fall för fridens skull?

När är det viktigt att få rätt? Och när kan man ge sig?

En bra kompromiss, hur ser den ut?

Och vad gör man med dom som aldrig ger sig, hur fel dom än har?

34 kommentarer
BeBest
16 oktober 2009, kl 22:06
När jag vet att jag har rätt på rent faktamässiga grunder och jag inser att motparten inte kan ta emot en korrigering av vad den påstår avstår jag från att hävda fakta. Framtiden kommer ändå att visa hur skåpet skulle ha stått så att säga.
När det gäller att hävda trosfrågor, principer eller åsikter följer jag samma linje. Jag måste inte få rätt nu även om jag anser mig veta att jag har det.
Det är viktigare att hitta en gemensam nämnare än att klubba den andra med tvärsäkra påståenden. Tiden ger facit ... om ett sådant finns.
:O)
kyrksyster
17 oktober 2009, kl 17:17
Oftast behöver man inte få rätt. Men det kan ju finnas situationer där ens yrkeskunskap gör att man vet att det kommer att bli väldigt tokigt om man ger med sig... t ex. Eller hur blir det om man på en arbetsplats alltid ger sig och låter den som skriker högst få som han vill?
Maria59
17 oktober 2009, kl 12:48
Oftast så orkar jag inte diskutera, jag skulle nog säga att bland det värsta jag vet är att diskutera, faktiskt. Jag kan absolut ta att den andra har en annan åsikt, jag tänker bara "spånhög" och går vidare i livet *fnissar*
kyrksyster
17 oktober 2009, kl 17:19
Jo, vad andra tycker diskuterar jag inte heller. Inte om dom inte vill höra på i alla fall. Men det är ju en annan sak när ett beslut måste tas om något viktigt...
En tarvlig tjej
17 oktober 2009, kl 17:20
Jag vet inte... jag tror jag bliitt lite bättre på det. Men det kan vara en ren önsketanke från min sida. Men om man ska det eller inte beror frågans art naturligtvis.
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 00:01
Brytpunkten är väl där det får konsekvenser. Mitt ansvar, ditt ansvar för att något inte går helt överstyr.
Ister
17 oktober 2009, kl 23:49
Jag försöker att hitta något gemensamt och bygga på det. Även om man har helt skilda uppfattningar om saker och ting så brukar det gå att hitta något som man kan enas om.

Det är sällan det blir helt låst.
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 00:03
Oftast funkar ju det. Man lirkar och kompromissar. Men när någon dominerar totalt, vägrar lyssna, kör sitt race... och det blir katastrof?
Vally
18 oktober 2009, kl 10:58
Just nu säger jag till maken att han har fel ,som hävdar att man tvättar sig i handsprit.
Först tvål och vatten säger jag. Jag vägrar att ge mej.
Skadar väl inte att ventilera detta i dessa tider.
Önskan om skön helgdag från Vally
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 12:53
Stå på dig! Det är bra!
Maria59
18 oktober 2009, kl 18:13
Hade en dekal i min ungdom, och budskapet ljöd: "HÅLL MED MIG, DET SPAR TID!"
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:43
Kul!
Ninapinas
18 oktober 2009, kl 18:44
I mitt jobb måste jag kompromissa iblan, även om man är jätte säker på sin sak.
Det är nämligen väldigt viktigt att vi gör samma.
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:44
Så länge det inte får följder för tredje part så...
18 oktober 2009, kl 20:13
Hej Ks !

I första hand vill jag instämma i översta kommentaren från "BeBest". Men om det gäller något viktigt som verkligen kräver ett enigt beslut så blir jag ju tvungen att försöka med sakliga argument för min ståndpunkt. Men går inte det så säger jag att : "Som jag säger så är det ! Men vill Du/Ni göra på annat sätt så OK ! " Och gör som Pontius Pilatus, tvår mina händer. ;-)
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:46
För sin egen skull är det nog bra att i sådana situationer ha sagt sitt. Eller i ett formellt sammanträde ha reserverat sig mot beslutet. Det är väl vad man kan göra om de andra är i majoritet.
Doktorinnan
18 oktober 2009, kl 20:26
Jag bestämmer allt, då blir det bäst. Men tyvärr inser inte alla det. Ludvig, min man doktorn altså, kan vara tämligen besvärlig med att inte lyssna till min klokhet.

Men ger mig, det gör jag aldrig! Då vore jag inte längre Doktorinnan!
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:47
Nej, det har vi ju märkt!
En tarvlig tjej
18 oktober 2009, kl 20:45
Du kan lika gärna ge dig med en gång, du har inte en chans att vinna här lilla gumman!
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:47
Ska hon komma med härskartekniker också!
En tarvlig tjej
18 oktober 2009, kl 20:49
Ja? Och! Jag har ju rätt!!!!!
kyrksyster
18 oktober 2009, kl 20:58
Det ska vi nog bli två om!!!!!
Mormonlady
19 oktober 2009, kl 00:04
Försöker att hitta något/några saker vi är överens om och bygga på, det brukar gå. Är tyst om det behövs, och försöker tänka på att jag inte behöver ha sista ordet hela tiden. Är snäll och bjuder på fika eller nåt liknande, situationer kan lugna ner sig då. Talar lugnt i samtalston och ler, det är fullkomligt kört med hög och gäll röst då det låser läget. Säger något snällt som är sant. Sätter på lugn musik i bakgrunden, tankar i kaos blir mer strukturerade då och båda hjärnhalvorna stimuleras och fungerar tillsammans. Frågar om det går att fortsätta samtalet i morgon, för när man sovit så har hjärnan jobbat och man kan få nya ideer på allt. Frågar om den andre har några ideer angående situationen, som kan bidra till en lösning.
kyrksyster
19 oktober 2009, kl 18:48
Ibland funkar det. Riktigt att inte sätta motparten i försvarsställning, för då kommer man ingen vart.
imsy
19 oktober 2009, kl 22:11
I detta fallet skulle jag försöka få de övriga att inse att jag faktiskt har rätt. Fungerar inte det är det bara att markera genom att reservera mig. Jag skulle aldrig "ge mig" för husfridens skull och därigenom ev. orsaka skada.
kyrksyster
20 oktober 2009, kl 17:10
Det är väl där någonstans gränsen går... det får inte drabba nån annan, det får inte förorsaka skada...
Superdupermorsan
21 oktober 2009, kl 09:27
Tycker kompromisser är vad all social samvaro går ut på.
Man vill ju vara lycklig hellre än att nödvändigtvis ha rätt, eller hur ?
Önskar dig en fortsatt bra dag !

Kram
kyrksyster
22 oktober 2009, kl 23:27
Jo...om det inte förorsakar andra skada så...
erviluca
22 oktober 2009, kl 23:42
Ha haa! Det var nästan det jag skrev om i MIN blogg nyss! Nästan....Jag tror på att lyssna på sitt innersta, och att verkligen lyssna på de andras argument, och väga dom inom sej...och sen hitta en kompromiss, ELLER inte ge sej, beroende på vad det gäller!
kyrksyster
23 oktober 2009, kl 13:51
Jo, det är väl hur viktigt det är som avgör...
Werner
23 oktober 2009, kl 09:11
Man ska nog välja sina krig, ta strid när det verkligen betyder något. I en del fall har jag vid konflikt markerat att jag har en avvikande åsikt men "vi gör som du säger, men du får ta ansvaret". Ofta leder det till eftertanke och en öppning i diskussionerna. Men om det är en viktig fråga måste man ta konflikten.
kyrksyster
23 oktober 2009, kl 13:52
Jo...
En tarvlig tjej
24 oktober 2009, kl 16:11
Har du inte gett dig än med detta inlägg? :)
kyrksyster
24 oktober 2009, kl 20:32
Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Bloggportalen
Bloggtoppen
BlogToplist
TopBlogArea
Blogglista.se

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna