Har du ett samvete?

Jepp. Jag funderar ofta vad jag skulle vara i stånd till att göra, om jag inte blev upptäckt.

Om jag skulle göra det och det eller varför jag inte skulle göra det eller det. Sen försöker jag leva efter vissa moraliska regler, det funkar inte alltid, men ... jag tänkte rätt i alla fall.

Jag försöker att tänka att det goda jag gör kommer tillbaka till mig, precis som det onda jag gör.

Mitt samvete är alldeles för stort. En sak jag aldrig skulle klara av är att vara politiker eller chef. Då måste man göra sånt som mitt samvete aldrig skulle tillåta...

Mitt samvete är gott :-)

Det är skönt. :)

Att jag har ett samvete, så mycket vet jag, men om det är känsligt eller okänsligt vet jag inte.

Egendomligt det där med samvetet.
Vad är det egentligen...det kommer liksom försent och sen ligger det där och tär på en
hela livet. Oförrätter mot gamla pojkvänner t.ex.
Som han som spelade kula.
Trevlig advent önskar Vally

Så sant så sant,du lilla kloka...
/Vally

Det finns ju situationer i livet som man kan hamna i och då det måste bli så att man får dåligt samvete mot någon, det går helt enkelt inte att komma undan detta faktum. Då handlar det om var man har sina lojaliteter.
Jag har arbetat så mycket med andra nationaliteter och också utomlands och det är ju solklart att samvetet är kulturellt betingat. Det finns ingen absolut moral eller Rätt och Fel, det handlar om var du är, vem du är och i vilken kontext du lever. Inte ens mellan kristna är koden likartad för vad som är rätt och fel.

Jag dras alltid med dåligt samvete när det gäller mina barn. Antingen för det man gör eller det man inte gör.
Jag har lätt för att känna dåligt samvete även när det gäller andra saker & jag har lovat mig själv så långt det går att inte göra saker mot andra som kan få mig att känna det..

Jag klarar det ganska så bra nu för tiden! :)

Jag trodde först att inget fanns i mitt samvete som tynger det, men när jag sitter och funderar så kommer jag på ett och annat som jag skulle ha kunnat gjort bättre under livets gång. Men det som varit, det har farit, och inget blir bättre för att man går och grämer sig.
Trots att jag ej är troende så har jag av någon anledning ändå alltid levat efter Jesu råd: "Allt vad i viljen människorna skolen göra eder, det skolen i och göra dem". Och det gäller faktiskt även djur och insekter, och det har nog skyddat mig från att begå alltför stora brott. Men visst är jag orsak till en och annan myggas hastiga hädanfärd.

Hjärtat och samvetet styr det mesta i mitt liv. Brukar inte ställa till så jag får ont samvete eller skuld. Jag är inte religiös, men tycker ändå att budorden är klokskap värda att anamma.

BS Jag gör som du, det får inte bli för mycket innan jul.

Önskar dig en toppenmåndag !

Jag har (som många andra, tror jag) ett samvete som Satan manipulerat. För väldigt ofta så skäms jag för helt ovidkommande saker (att jag ätit för mycket, inte jobbat mig fördärvad, inte tränat osv.) medan jag faktiskt inte skäms tillräckligt när jag är elak, oförskämd, självisk eller (inte minst) bortvänd från Gud. Och ibland skäms jag fast jag förnuftsmässigt VET att jag inte borde, och tvärtom...

Alltså, benägenhet att ha dåligt samvete, det kan också vara något man fått med sig fr barndomen.
Lite jante över det där, att man får dåligt samvete över det mesta...
jag kan nog vara sån, men försöker att inte ta på mig allt dåligt samvete.

Ett samvete? Är det en sån där syrsa med hög hatt som viskar i ens öra?
Näerå. Jag tillhör nog samma kategori som du gör. Det är inte bra. Man tar på sig så mycket skuld och måste lära sig att finna balans i skuld kontra ansvar när det gäller vissa saker.
Kram

Mitt samvete skulle nog absolut kunna vara större än vad det är, och rymligare; Men sen så finns det ju annat som bor i en också; som godhet och att vara snäll och sånt "krafs"... Så det är bara en bråkdel av det rymliga samvetet som används

Ja, jag funderar ofta över mitt samvete ... och försöker göra en medveten förändring. Hör till dem som får dåligt samvete för alldeles onödiga saker, sådant som egentligen inte ligger på "mitt" bord. Jag är nog alldeles för lojal mot andra, egentligen :)

Ärligt talat så funderar jag över mitt samvete minst en gång i veckan. Särskilt som nu, då jag just avnjutit några House-avsnitt. Och jag vet att mitt garanterat inte fungerar som de flestas. Det är nog snarare lite likt just House när jag tänker efter. Jag har massor med samvete och moral. Den kanske bara är lite annorlunda än andras.
För att ta ett exempel ur just House. En doktor lät en massmördande diktator som de hade som patient dö för att han visste han människan skulle fortsätta att begå massmord om han fick leva, och hade sedan världens sämsta samvete i veckor, kunde knappt jobba, undvek sin fru, gick till en präst osv osv. Efter lite om och men km han dock fram till att han i slutändan skulle ha gjort samma sak igen. Han må ha tagit ett liv men han stoppade samtidigt en massmördande diktator. Jag hade kommit till exakt samma slutsats. Dock utan prästen, gråtandet och förstörandet av ett äktenskap. Det är som att man skulle ha dåligt samvete över att ha haft ihjäl Saddam Hussein. Jag oroar mig betydligt mera över hur våra politiker fungerar som sparkar på de sjuka än om en massmördare trillar av pinnen..

Jo men skillnaden för mig är att jag nog inte skulle sova särskilt dåligt över det eller känna behov av att dricka mig full. Vem är du att leka Gud och bestämma vem som ska få leva och då undrar säkert många då. Absolut ingen alls menar jag. Men jag skulle inte ha dåligt samvete för det. Som sagt, jag kanske tänker lite annorlunda än andra ibland, men jag kan ha ett helsikes samvete och moral för det. Jag skulle hellre dö själv än att skada ett djur t.ex! Särskilt mina egna älskade små. Jag högaktar helt enkelt djur lite högre än människor, och det vet jag nog inte är så vanligt...