kyrksysterDet är aldrig helt lätt att vara människa.
Ibland är det rent av svårt.
Det händer även den som vigt sitt liv åt Gud. Om min kamp och om din.
Meningen är att jag ska ta mig fram något sånär "hel" mellan födsel och död. Oavsett vad livet bjuder på. Sammanhanget är att jag lyckas vara skapligt överens med mig själv så jag behåller fotfästet.
Tack för era tankar. Jag svarar inte var och en, för det som är personligt ska inte diskuteras. Men jag berikas av era svar och hoppas fler vill dela med sig!
Förstår inte vad du avser med frågan ? Någon egentlig mening med, eller i, livet finns nog inte. Och i det stora sammanhanget saknar mitt liv ett värde. Vi lever och vi dör, på samma villkor som övriga djur och insekter, eller hur ? Låter kanske som cyniska tankar, men ................
Jag brukar tänka såhär: Om man fokuserar på vad jag ÄR så är det för mig att jag är älskad och skapad av Gud. Det är det jag är. Sen allt annat, det är till för mig, men det definierar inte vad jag är. Dvs jag definieras inte av hur jag klär mig, var jag jobbar, vem jag är ihop med, vad jag gillar för musik mm. Jag är älskad precis som jag är, hela tiden, jämt av Gud. Och allt det jag rabblade upp kan jag använda till att uttrycka mig, men jag definieras inte av det.
För mig är meningen att leva nu inte i det förflutna eller i morgondagen. Det betyder inte att jag anser att man inte får vara nostalgisk eller drömma och planera framåt, men fokus ska ligga på idag och nu, inte i morgon och sen eller igår och då. Man ska varken älta eller leva i drömmarnas värld. Verklig lycka är att kunna se det underbara i att äta ett äpple och att se en ekorre, i mitt tycke i alla fall. Livet är oftast inte lyckligt i stort, men i smått och kan man leva i det lilla så kan man klara det stora.
Min mening och sammanhang..är väl mitt liv och vad jag lägger däri. Vad jag gör med det, eftersom det är mina val. Min största mening är att vara en god förebild och mamma, men även utvecklas som människa. Det tycker jag att jag gör i mitt möte med människor.
Meningen med livet är antagligen gudomligt bestämd. Allt vad i viljen o.s.v. tycker jag är en bra ledsagare för att må bra men det tycker inte alla och när jag märker det då blir jag ledsen. Drabbas jag direkt då mår jag inte bra. Bara ett litet spån :-). /vally