Vi har inte riktigt orkat få allt i ordning. Det sista får göras i morgon. Ikväll kommer de som ska fira jul med oss. Det blir lite enklare än det var förr.
Våra 150 kvadratmeter radhus räcker gott till maken och mig till vardags, men till jul tänker jag på de stora residens vi förfogade över. Och på gården där våra barn var små.
Det var en speciell stämning när salarna smyckades och pyntades. Det var en känsla att gå från rum till rum, känna dofter och se på färger. Arbetssamt var det att ordna dessa jular, men efteråt har de ett skimmer.
En vemodets känsla kommer också, saknandet efter de som inte längre är med i vårt julfirande. Minns de gamla, men vet att det är tidens gång. Sörjer nog därför mer de unga. Vid jul känns det som mest.
Kao
Werner