Medan ångan ändå är uppe...

... så kan jag fortsätta fundera över "rasism", "diskriminering", "offer" mm.

Jag skrev en gång ett inlägg om övergrepp på barn. Det skulle jag inte gjort. Den öppna debatt jag hoppats på blev istället påhopp på mig. Jag tog nämligen upp tråden från min utbildning i den tid där man statistiskt kunde se att majoriteten av pedofiler själva utsatts som barn. Detta inlägg ledde till att jag anklagades för att stämpla alla som var offer som pedofiler. Och att jag var orsak till att offren inte vågade berätta om vad de utsatts för.

Det hjälpte inte hur jag förklarade att det inte handlade om offren, utan om förövarna. Offren är så många fler, det är inte en majoritet av dem som blir pedofiler. Men om det är så att en majoritet av pedofilerna själva är offer - vad drar vi för slutsatser av det? Får offren tillräckligt med hjälp?

Men när man inte kan diskutera detta så stryps debatten. Och vem vinner på det?

För att inte tala om när jag ifrågasatt mäns rätt att förföra, utnyttja kvinnor och spräcka äktenskap hur som helst... "alla" kvinnor har ju alltid ett val hette det då...

Frågan om vad som är rasism ligger på samma plan.

De "svaga" är antingen helt utan makt och ansvar, eller fullkomligt i förmåga att välja. Det är en naivitet som beror på att man vill anklaga andra, antingen de utsatta eller de som vågar se nyanserat på problem. Man kan tydligt se ett växlande mellan dessa attityder.

Vi har misslyckats med att integrera vissa grupper. Det finns kriminella invandrare, romer, samer och smålänningar. Pensionärer stjäl inte överlag, men det finns snattare bland dem. (Någon påstod i en kommentar att de flesta snatteribrott begås av pensionärer. Det var tydligen helt ok att påstå.)

Vågar vi inte inse att en del grupper i vårt samhälle är så utanför att deras enda chans är kriminalitet, tiggeri och bedrägerier? Vad tror ni att gömda flyktingar lever på? Naturligtvis försöker många av oss att via allmosor hindra dem att hamna i maffialiknande sammanhang.

Naivitet hjälper inte någon!