Att bli dömda innan ens utredningen börjat...

... verkar vara vad tre präster i Linköpings stift råkat ut för.

De anklagas för att ha vägrat fira nattvard med en eller flera(oklart vilket) kvinnliga kollegor. Samtliga nekar. Det har förts någon form av "samtal" om saken vilket lett till att dessa tre till slut vägrat komma till dessa s k samtal.

Nu utreds de av domkapitlet och biskopen vet ju från början vad som är problemet. Han tiger inte ens om det.

I vårt land har vi berömt oss av att ha rättssäkerhet. En självklar regel är att den anklagade är oskyldig tills motsatsen bevisats. Det är den som anklagar som ska förevisa bevis, ingen ska behöva bevisa sin oskuld.

Men det är inte första gången den kyrkliga domstolen - domkapitlet - åtsidosatt dessa regler. Den juridiska kompetens som i bästa fall finns där släpper ifrån sig sitt ansvar/ luras på det( avvägningsfråga) genom att t ex biskopen går ut i pressen och anser sig veta precis vad som är problemet innan man ens talat med de utpekade. I flytande och svävande anklagelser stämplar man dem som anses vara problemet. De vaga formuleringarna är inte nya, men likväl förödande effektiva för att nå dit man vill.

Sakfrågan vet jag ingenting om. Jag har ingen som helst möjlighet att bedöma graden av skuld hos de utpekade prästerna. Det är inte det som är viktigt i diskussionen. Jag kan tillåta mig bortse från prästernas skuld i det resonemang jag för. Det är skrämmande om de som ska döma tar sig den friheten.

Tack Miriam för att du i din blogg gjorde mig uppmärksam på det som sker.