Senast Skrivet

Slumpa en blogg
kyrksyster
Det är aldrig helt lätt att vara människa. Ibland är det rent av svårt. Det händer även den som vigt sitt liv åt Gud. Om min kamp och om din.

Minns ni gamla stenciler?

Inlägget rebloggar
Puskallaviks bloggportal...
länkar nu till även denna adress. Det gick utmärkt att klistra upp våra lappar - som vi gör blåstenc...
 Läs mer
Skrivet av Doktorinnan på bloggen Doktorinnan i Puskallavik

Doktorinnan fick mig att minnas. Citerar min kommentar där:

Blåstencilerna... dom hade jag nästan glömt. De luktade starkt... man drog dom på nån bräda... texten blev blå...
Det var en enorm förnyelse när stencileringsapparaterna kom. Man skrev på stenciler som man sen drog i en maskin... kletigt och smutsigt... men det funkade. Sen kom dom på att man kunde bränna stenciler, då fick man med teckningar också...

Kopieringsmaskinerna kom någonstans där också ungefär. Pappa hade en på pastorsexpeditionen, men det var dåliga kopior på speciellt o blankt papper. Det var dyrt och man fick bara ta enstaka kopior. Det var stencilering som gällde om det var fler än två kopior man skulle ha.

Tänk... vilken skillnad mot dagens högteknologiska apparat på jobbet, med multifunktioner...

 

15 kommentarer
Ken2
23 maj 2011, kl 21:23
Åh yes, de luktade spritigt. Ungar idag vet inte ens vad en transistorradio är och de tror att mobiltelefonen funnits i evigheter.
kyrksyster
23 maj 2011, kl 21:26
Leksakstelefonerna har fortfarande petmojj... men vilken tre-åring begriper sig på en sån?
Ister
23 maj 2011, kl 21:34
Jag minns hur vi fick vara med och handveva på stencilapparaten ... det var kul!
kyrksyster
23 maj 2011, kl 22:33
Jo, de första vevade man för hand. Men sen kom någon elektriskt driven...
BobbieB
23 maj 2011, kl 21:37
Jorå, den lukten går aldrig ur... Den jag omedelbart kommer att tänka på stod också på en pastorsexpedition.

Och så börjar jag fundera på varför präster (och kyrkoherdar och komministrar) sitter på pastorsexpeditioner, medan pastorerna huserar nån helt annanstans? Men det hör inte hit!
kyrksyster
23 maj 2011, kl 22:41
Haha... "pappa är på explitionen" har många prästbarn sagt!

"Pastor" betyder herde. Pastor är därför kyrkoherden. Pastorsämbetet talade man om förr när kyrkan skötte folkbokföringen. Fortfarande så finns ordet med, men inte så officiellt. "Församlingsexpedition" står det oftast nu... "vice pastor" har blivit vikarierande kyrkoherde...
Men pastorsadjunkter har vi... och pastorat(kyrkoherdens område, en eller flera församlingar). Fast ändå finns titeln "pastor" ibland kvar på en präst utan tjänst...
Civilisten
23 maj 2011, kl 22:06
Men, kära Kyrksyster, är du fortfarande kvar här! Jag som sitter och spanar på din blogg på "wordpress."
kyrksyster
23 maj 2011, kl 22:42
Jag har skrivit i nåt inlägg att jag fortsätter här medan jag i lugn och ro försöker installera mig på wordpress.
Herta
min blogg www.hertabloggen.blogg.se
23 maj 2011, kl 22:51
Har inte tänkt på stenciler på länge nul. Minns doften och att eleverna fick hjälpa till både med vevaparaten och när det hela utomatiserades.
kyrksyster
24 maj 2011, kl 02:28
Ja, det är lite nostalgi att tänka tillbaka...
Civilisten
23 maj 2011, kl 23:12
Jag har också ett svagt minne av hur man skrev ut stencilerna.

Tiderna har sannerligen förändrats. Jag minns de första datorerna. Den stora datahallen, som fyllde nästan hela bottenvåningen på det stora försäkringsbolag där jag arbetade. Framförallt minns jag alla fellistorna!! Fellistor, mina vänner,det kom ut på alla transaktioner som inte gick igenom i databehandlingen. De var legio, tror nästan att de var fler än de korrekta transaktionerna i datorns barndom. Vet inte hur många fellistor jag har rättat i mina dar, men det måste vara tusentals!
kyrksyster
24 maj 2011, kl 02:31
Ja, det är skillnad mot dagens handdatorer.

När jag gick sista året på gymnasiet diskuterades det väldigt om skolan skulle köpa in EN dator...

Jag gick en datakurs 1984. Datorn rymde då ett helt rum. Det var en enorm process att starta den.
Kao
25 maj 2011, kl 18:34
O ja. Särskilt minns jag den speciella lukten, som de flesta tycktes gilla eftersom vi alla LUKTADE på pappren vi fick som var nystencilerade. Blåkopiorna minns jag också.
'
Mamma gick skrivmaskinskurs ett tag och hon hade blåkopior, minns jag. Det var fascinerande att se att samma text fanns på pappret bakom :-)

(Det tog inte många månader innan jag övertog skrivmaskinen och började skriva mina berättelser på den i.st.f för hand....jag var väl max 8-10 år. Minnen sköljer över mej. Mycket positiva sådana.)

Kao
kyrksyster
25 maj 2011, kl 19:46
Du beskriver kopieringspapprena... antingen dom man la emellan innan man stopapde in dom i skrivmaskinen... men det fanns också blanketter med kopieringspapper emellan. De fanns på "explitionen" hos pappa. När jag sommarjobbade fick jag skriva ut personbevis för förlossning t ex som hade sådana flera blad med kopieringspapper emellan.
Andromeda
25 maj 2011, kl 19:50
Jag minns de gamla stencilerna. Det är länge sen...
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Bloggportalen
Bloggtoppen
BlogToplist
TopBlogArea
Blogglista.se

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna