Farväl far

Sista konversationen med far. Jag knackar på, han öppnar och säger, "det finns så många män men bara en far, och min låssasson har fått en bebis, och du frågar inte ens, du har dessutom krossat min frus hjärta, hon som är så snäll mot dig"

Jag: "men far vad är du ledsen över, att vi inte tillbringade tid ihop, nu i lördags och i söndags när vi hängde hela dagen, kunde du inte tagit upp det då, itsället för två timmar innan min avfärd?"

Far "du borde veta själv om en gemmal döende far, för du kommer ångra det här" (han är 64 och kan klättra träd som en katt)

Jag "se mitt ansikte far och se om jag har ngn dålig samvete. Nej, det funkar inte så, med mig kan du kommunicera med ORD inte att jag ska läsa dina känslor, precis som andra vuxna människor. Se problemet är att du pratar och pratar och HÖR aldrig vad jag säger. Men jag måste läsa dina tankar. Kommunikation funkar inte så. Och vet du varför jag säger det? För att jag är ditt äldsta barn och det är min roll att säga det till dig. Jag är inte alla andra"

han fortsatta prata sin ramsa, blev tårögd och gestukulerade vilt, till slut sa han lycka till i livet och ha gröna ljus var du än går osv osv. Med andra ord, inte ett enda ord jag sade till honom gick fram. Jag tänkte föreslå normal kommöunikation från Sverige, men fick inte tillfället. Det var min farväl av min far. Pust. Tror det kommer gå på en 20 000 skr i terapi för att klara av det här.