Kan man bli utbränd på sitt äktenskap?

Kan man bli utbränd på sitt äktenskap? Jag har jo systemetiskt klippt av alla "svåra" människor, samtidigt som jag känner hur min energi rinner ut mer och mer, och nu har jag tagit i botten. I fedags när vi handlade mat till kräftskivan och jag glömde mina solbrillor, orkade jag inte ens att vända. Tårar av utmattning sipprat ut, och jag gråter inte. Jag har gått upp de tre kilon jag gick ned i somras, och pallar inte ta mig till gymmet. Jag är sjuk den tredje gången på två månader. Vilket är skummt, så jag under årets vargarvinter inte ens åkte på en snuva. JAG HAR FÅTT NOG.

Jag har köpt den mest spännande boken om Internet som jag inte ens pallar att läsa för min hjärna är helt i kaos, liksom min kropp. Första månaden gick det bra, det är i augusti som jag slutade att streta emot och plocka allt efter han, laga mat, väcka han få ihop han och hans brorsa till gymmet (ja det har blivit ett underförstått lag att vi måste ta med 54 åringen för han har ingen bil). Min man har ADHD och erkänner det och är öppen för medicinering. Hans morsa vägg i vägg har ADHD och hans brorsa är skitzofren. Så därmed min familji med narcissiter är ju smooth sailing kan man säga. Däri ligger förmodligen svaret till min totala utbrändhet. Jag tycker jag borde få timlön för att hänga med min make, för så pass mycket jobb är det. Hans oriktade energi tär på mig. Är det ngn som har levt med ett ADHD person och lyckats bevara sitt hem, hjärna och kropp i klinisk Zen ordning?

Sen så är LA en tuff stad, men mycket av min inställning färgas av skiten jag tampas med varje vaken timme. Om jag hyrde en etta i Hollywood, och hängde med andra svenska bloggare, antar jag att livet hade tett sig annorlunda.