life is a fairy tale..

Förkylningen har inte blivit bättre, utan sämre.. Kanske för att vi stod ute igår under hela kvällen i bara morgonrock på Svenska Skolans välgörenhetsfest. Förutom att det var svin kallt var det verkligen en helt otroligt ordnat show med mat och underhållning. Eva Dahlgren sjöng några vackra truddelutter, Johannes satt och spela sin fiol, jag lekte med dvärgarna, samtidigt som jag åt och drack en jäkla massa gott för att hålla mig varm innan det var dags för modevising. Vi hade även på oss Efva Attlings smycken som presenterades tillsammans med Vera Velour's rockar. Aktionen tror jag gick bra och de fick ihop en stor summa som gick till skolan. 

Senare under kvällen hände någonting roligt. Jag och Sanne sitter och kollar in en äldre man. Han ser mycket bra ut för sin ålder och vi börjar gissa namn och sitter och fnittrar. Efter en stund börjar vi prata med mannen och jag frågar hur det kommer sig att han var här på festen. Han förklarar att han och Lena, kvinnan som bor i huset, har gamla gemensamma vänner och har kännt varandra ett bra tag. Då inser jag vem han är.. "Wait, is your name Michael?" Han tittar på mig konfunderat och svara ja, och när jag säger att jag är Vera Stevens dotter hoppar han av chock och vi börjar skatta. Vi har alltså setts för ca 12 år sedan med min mamma, när jag var i Los Angeles första gången och dem brukade dejta en lååång tid tillbaka. Detta var andra gången jag springer på en gammal kärlek till min mamma, 25 år senare..