Ett par välmenande ord inför helgen

På Spåret-final i kväll och traditionsenligt avslöjar jag här på bloggen vilka som vinner: det blir makarna Haagsom faktiskt kör över paret Strömstedt i överlägsen stil.

…nu var mitt avslöjande visserligen fel i fjol men även en blind höna hittar väl en tupp förr eller senare. Därför: makarna Haag.

Detta måste vara veckans tidningsuppslag…

…förutom att det är bra journalistik – bild, rubrik och krönikevinkel i en perfekt harmoni – är det också bilden av en Zlatan som glöder.

Själv skriver jag i dag om allsvenskan och ställer frågan om IFK Göteborg blev "Real Göteborg" lite för snabbt…

…i vår rundringning till de allsvenska tränarna får både Elfsborg och Helsingborg fler guldtips. Som jag skriver i krönikan apropå alla värvningar sedan i somras:
"Faktum är att Blåvitt under samma period sålt, lånat ut eller gjort sig av med inte mindre än åtta spelare.
Sju man in – åtta man ut.
Plus tränarbytet.
Även om kvaliteten ser högre ut på in-listan är en sådan omsättning aldrig okomplicerad. Särskilt om det inte finns någon stomme att falla tillbaka på – målvakten blir ny, backlinjen blir ny, mittfältet blir nytt och Tobbe é kvar.
När Mikael Stahres tränarkollegor nobbar Blåvitt som favorit är det sådant de tar med i sina beräkningar. De inser svårigheten för en ny tränare att nå snabba resultat med ett helt nytt lagbygge". 

Måndag 5 mars. Boka in datumet i kalendern. Det är någon som är tillbaka.

Detta kan jag tycka är på gränsen till ren reklam och med tanke på hur mycket som redan skrivits om Zlatans bok borde det kanske inte få så stort utrymme på vårt nät…

I veckans "Oj vilken vecka" hamnade jag i ett läge där jag fick göra utspelet: JAG TROR PÅ SPÖKEN". Det önskar man inte ens sin värste fiende…

Lasse Anrell är ute och vevar om att intresset för damidrott är för litet på landets sportredaktioner. Jag ger honom både rätt och fel. Jag köper inte genusperspektivet, jag är till exempel superintresserad när damerna spelar VM och EM, jag är relativt ointresserad av damallsvenskan men jag är ändå mer intresserad av damallsvenskan än jag är av bandy-VM för herrar (som inte får särskilt mycket utrymme i tidningen). Jag är mer intresserad av Carolina Klüft än jag är av innebandy. Genusperspektivet känns lite populistiskt när det i själva verket handlar om att vi fokuserar på de idrotter och idrottsstjärnor som är störst bland våra läsare. På den tiden Sverige hade Klüft, Kajsa och Kallur på högsta nivå tapetserade de sidorna under friidrotts-VM. Det är ingen åsikt utan fakta.