Statsminister Reinfeldt har äntligen fått upp ångan som EU-ordförande. Washington och Delhi. Ett snabbt besök i Agra och vidare till Berlin. Och i nästa vecka toppmöte med ryssarna innan det bär av till Kina.

Ett program som skulle kunna göra vilken statsman som helst grön av avund. Och överst på programmet står framtiden och världens klimat.

Då är det ju tråkigt att resultaten hittills är så bleka. Idel dystra besked efter den svenska statsministerns strandhugg i världens städer. Obama ville inte ens dela med sig av beskedet att han kanske åker till Köpenhamn.

Reinfeldt är i alla fall inte ensam om att gripas av storheten i uppdraget som ordförande för EU. Senast Sverige hade posten bestämde sig statsministern för att spela en medlande roll på den koreanska halvön. Frågan är om någon i Seoul eller Pyongyang mins Göran Perssons besök?

Låt oss hoppas att Fredrik Reinfeldts misslynta uppsyn till någon del är politisk taktik. Ett sätt att spela ner förväntningarna för att på det sättet få resultatet att framstå i bättre dager.

Effekterna av klimatmötet i Köpenhamn får vi nämligen leva med, också när det svenska ordförandeskapet i EU 2009 för länge sedan glömts bort.