Genom klockradion vrålar Jan Björklund "BUDGETDISCIPLIN". Jag hör hur saliven plaskar mot mikrofonskyddet i radiohusets studio.

Vilken morgon. Det är nästan så man längtar tillbaka till logementet på 5 kompaniet på Bergslagens artilleriregemente. Där gick reveljen mer stillsamt till.

Men Björklund visar ingen nåd. Strax ger han sig ut på visitationsrunda i Europa, och det saknas inte saker att anmärka p

Grekland, slarv.

Lettland, slarv.

Storbritannien, slarv.

Island, slarv.

Det blir kompaniförbud och straffexercis. Och ändå har Björklund inte kommit fram till Irland, Spanien, Portugal eller Italien.

Studioluften tog väl slut.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Kan Björklunds världsbild verkligen vara så enke

Är det möjligt att han inte ser skillnaden mellan situationen i Grekland - där vanskötseln av staten till sist blev omöjlig att dölja - och Island där staten tvingades ta ansvar för en tokexpanderande banksektor? Tror han att den grekiska tragedin hade varit möjlig utan franska bankirers glada medverkan?

Kan Björklund verkligen vara omedveten om de svenska bankernas ansvar för den baltiska krisen? Utan deras ansvarslösa utlåning hade problemen knappast uppstått, och utan Anders Borgs påtryckningar hade det blivit svenska och inte lettiska skattebetalare som fått rädda bankerna.

Tror Björklund verkligen att bostadsbubblorna som knäckte ekonomierna i Spanien och Irland saknar samband med valutaunionens räntepolitik, där en nivå ska passa alla?

Och - framför allt - har Björklund avlägsnat sig så långt från arvet efter Bertil Ohlin att han verkligen tror att det skulle vara bra om alla länder samtidigt försökte balansera budgetarna med stora besparingar?

Bättre kan i så fall inte Folkpartiets kris illustreras.

Men vem hinner fundera på den saken. Det är dags för uppställning, och en ny visitation av major Björklund.

Ingvar Persson