Vi kan naturligtvis inte veta vad Ulf Kristersson kände för en vecka sedan. Däremot vet vi vad han sa efter mötet med riksdagens socialförsäkringsutskott i torsdags.

Till att börja med hävdade statsrådet att det inte skulle vara seriöst att följa den uppmaning att ändra reglerna i sjukförsäkringen som riksdagsmajoriteten två gånger röstat för. "Lite slarvigt" var de ord Kristersson använde.

Dessutom förklarade han att om nu riksdagsmajoriteten trodde att de hade en lösning på de problem den moderata utförsäkringspolitiken skapat så hade den "full frihet" att lagstifta på egen hand.

Det låter inte som ett utslag av någon djupare respekt för folkets valda ombud.

Vi vet inte vad Ulf Kristersson känner i dag heller, men vi vet vad han säger.

Han försäkrar att han tar "riksdagens beslut på stort allvar" och han ber om ursäkt ifall något han sagt fått riksdagsledamöterna att känna att han skulle sakna respekt för deras beslut.

Ett statsråd fyllt av respekt för riksdagen och de beslut som fattas där.

Är en sådan förvandling möjlig?

Visst, men det förutsätter nog att vi förstår respekt på det sätt begreppet brukar användas i våra vanligaste gangsterfilmer. Som en funktion av fruktan.

Visa mig respekt, annars får du en smäll, om ni förstår hur jag menar.

Kristersson har nämligen lärt sig att riksdagen kan ta i från honom hans jobb, och inte bara det. De kan också ta i från honom rätten att rekvirera statsrådsbilar, hans trevliga assistent och den lilla staben av artiga medarbetare. Vill riksdagen kan de till och med ta i från Ulf Kristersson den nätta månadslönen på 112 000 kronor.

Den som tar lätt på ett sådant hot har ingen känsla för livets goda. Alltså bedyrar Kristersson riksdagen sin odelade respekt.

Man skulle kunna säga att Ulf Kristersson lärt sig innebörden av begreppen parlamentarism, och minoritetsregering.

Det ger honom i alla fall ett försteg framför statsminister. Frågan är bara. Hur länge kommer respekten att sitta i, nu när Sven-Erik Österberg med myndig stämma förklarat att Kristerssons avbön accepterats?

Och kommer den nya och mer ödmjuka stilen någonsin att påverka sakpolitiken.

De som har drabbats av moderaternas sjukförsäkringspolitik får vänta på att ministern ska visa dem en smula respekt.

Men så kan de inte heller avsätta honom. Inte nu.

Ingvar Persson