Söndagens Agenda blev en märklig upplevelse. För ett ögonblick fick vi en påminnelse om att politisk debatt inte nödvändigtvis behöver betyda djupanalyser av krisande partier eller personporträtt på konkurrerande politiker.

Politik kan också handla om verkligheten, som arbetslösheten och arbetslöshetsersättningen.

Agenda kunde berätta att a-kassorna aldrig återhämtat sig efter det slag försäkringen drabbades av för fem år sedan. Nästan en och en halv miljon svenskar är i dag oförsäkrade, och mindre än hälften av de arbetslösa har rätt till ersättning från kassorna.

För att skapa riktig retrokänsla valde redaktionen att göra en nyuppsättning av ett fem år gammalt manus, från vintern 2006-2007.

Aktörerna - i synnerhet huvudrollsinnehavaren - är inte längre tillgänglig så hela rollistan hade bytts ut. Ut alltså med Sven-Otto Littorin och Sven-Erik Österberg, och in med Hillevi Engström och Ylva Johansson.

Hillevi Engström försvarade regeringens politik som om ingenting hänt. Kamp mot utanförskapet, 100 procent av en lön och alla de andra floskler som fyllde borgerliga politikers tal för fem och sex år sedan.

Vi har - förklarade ministern - inte råd med en anständig arbetslöshetsförsäkring, eftersom pengarna går till jobbpolitik.

Har inte Anders Borg berättat för arbetsmarknadsministern att det är den urholkade a-kassan som är jobbpolitiken?

Visst, regeringen har också skapat rot- och rutavdrag, skatterabatt på krogbesök och fas 3 med Jobbfabriken och sådant. Men kärnan, den politiska idén, är sänkta ersättningar till arbetslösa och sjuka i kombination med avgiftshöjningar, särskilt för dem som löper störst risk att förlora jobbet.

Och skattesänkningar för de som har jobbet kvar, naturligtvis.

Det kallas drivkrafter, och den som orkar lyssna noga på Anders Borg kan förstå hur han har tänkt. Människor ska sänka sina anspråk, på lön och arbetsinnehåll. Det ska - hoppas finansministern - skapa nya jobb.

Problemet är att det inte fungerar.

Inte i verkligheten, där arbetslösheten - inte minst den långvariga - fortsätter att växa.

Borgs plan fungerar inte heller i teorin. Hanteringen av a-kassan har fått förödande kritik från bland annat ekonomen Lars Calmfors.

En fungerande a-kassa är en hörnsten för en fungerande och flexibel arbetsmarknad. Och i dag har Sverige inte en fungerande försäkring.

Detta vill regeringen dock fortfarande inte diskutera. I stället fortsätter man - precis som för fem år sedan - att prata om att tvångsansluta människor till ett system som havererat.

Alla gamla manus tål inte att återanvändas.

Ingvar Persson