Det ska fan vara teaterdirektör, skrev August Blanche i pjäsen ett resande teatersällskap. Det ska fan vara djurparksdirektör, tänker jag när jag ser Svenska Dagbladets framsida i dag.

Naturligtvis handlar det om vargarna. Trots att försöksverksamheten gått bra tvekar nu flera av landets djurparker inför att delta i försöken att sätta ut nyfödda vargvalpar i vilda kullar. Och orsaken är enkel. Det gäller att inte stöta sig med en delvis vargkritisk opinion.

När Andreas Carlgren för ett par år sedan lanserade utplantering av djurparksvargar som en av hörnstenarna i regeringens rovdjursstrategi lät det likadant, men av motsatta skäl.

Carlgren hade nämligen glömt att fråga djurparkerna, och eftersom han dessutom ansvarade för den omdiskuterade licensjakten ansåg djurparkerna att de riskerade att förknippas med jägarintresset. Alltså sa man bestämt nej.

Det är inte så enkelt det här med rovdjur.

Jag vet.

Det visar sig att mitt senaste lilla inlägg om regeringens haveri i vargfrågan fått stämpel som anstötligt på nätverket facebook. Det förbryllar mig en smula.

I texten konstaterade jag stilla att regeringen genom sin politik lyckats göra alla - jägare, djurvänner och EU - rasande. En ren beskrivning av läget.

Jag noterade också att just den utplantering som regeringen gjort till sitt stora nummer gentemot Bryssel sannolikt havererar eftersom samma regering givit markägare och jägare vetorätt. En vetorätt som lär komma att användas.

Vilket av regeringsbesluten som är fel vet jag inte, men jag vet att de inte går ihop.

Utom - kanske - för djurparkerna. Fortsätter regeringens zick-zackpolitik slipper de nämligen antagligen ta ställning till om deras vargvalpar ska sättas ut i skogen.

Det ska fan vara miljöminister. I alla fall om man försöker sitta på alla stolar i salongen.

Ingvar Persson