Högonbryn, internet och jag.

Förra helgen var det en person som jag verkligen respekterar, ja snudd på beundrar, som sade till mig: "Du är sååå clever, allt du behöver nu är litet mer bildning". Och jag kände att ja, vad fan.

Jag har länge haft ett sådant otroligt bildningskomplex, liksom jag sitter där med min högstadiekompetens och gissar mig fram. Ja jag vet att de flesta mer eller mindre fungerar som jag. Man pratar om exempelvis repressiva datalagar och så bara slinker det ur en någon referens till George Orwells "1984", men handen på hjärtat: Hur många har läst den där jävla boken? Hur många vet mer än att den handlar om ett övervakarsamhälle? Inte jag i alla fall.

George Orwells "1984" är lite som Se & Hörs antites. Alla låtsas vara förtrogna med "1984" men få har verkligen plöjt den, till skillnad från Se & Hör som alla bara råååkar bläddra i hos frisören/tandläkaren/whatever (och ändå är det absoluuuuut ingen som vet vem den och den Big Brother-kändisen är). Där går skiljelinjen mellan högonbrynthet och lågbrynthet. Jag bara säger.

För jag, som ivrigt förfäktar också fulkultur och tycker att den visst kan ha ett värde, jag måste ofta förklara just vad fulkultur är för dem som positionerar sig mot SKRÄP och WHITE TRASH och DEN DÄR SKITTIDNINGEN AFTONBLADET som jag jobbar på. De vänder sig mot detta ytliga, dumma, men när jag pratar om snobbism så fattar de inte aaalls, de har inte en aaaniiiing, de bara: nämen jag bara råkar gilla allt som är pretto och smalt och kräver 1000 obskyra universitetspoäng. Men min definition av fulkultur är väl ändå en definition som håller? Om en företeelse är beskaffad så att folk tror att de själva framstår som lite bättre om de positionerar sig emot den, då är den fulkultur. Ja.

Jag läser ett blogginlägg av min vän Chris Kullenberg, han pratar om bildning på ett sätt som påminner mig om älskade Isobel Hadley-Kamptz och hennes text om att stå på jättars axlar.

Det finns i internetkulturen något väldigt kollektivistiskt som är fjärran från den allmänt omhuldade upplysningstanken om den enskilda människan som gör bruk av sitt eget förstånd och bla, bla, bla. Jo, den gamla kulturen uppmanar till att TÄNKA SJÄLV, som barnprogrammets Grynet säger (se där, ytterligare en fulkulturreferens). Och ensam är stark, ja, men – åtminstone enligt den nya internetkulturen – inte starkast. För starkast är kollektivet.

Visst har kollektivet brister, för en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk. Men internet är många många många kedjor. Man behöver egentligen inte vara bildad på nätet, allt går att kolla upp eftersom och vid behov läsa in sig på. Det enda som krävs är förnuft gott nog att värdera källor. Bara det att det kan bli jävligt många källor att värdera, en djungel av oigenomträngeliga interntermer. Och den där djungeln är rätt satans svårnavigerad. Urskiljning kräver koll.

Chris Kullenberg skriver i sin pamflett för det fria internet: "Kunskap är inte kunskap om den låses in, hålls hemlig, eller görs så obskyr att ingen fattar den (solipsism), eftersom dess sanningskriterier alltid är en delad och social erfarenhet (till skillnad från dogmer)". Han pratar också om att man måste undvika att svartlåda, dvs låsa in, skapandeprocesser.

Men vad är då intellektualitet om inte just svarta lådor, och vad är bildade resonemang om inte inlåst kunskap?

Själv brinner jag för just folkbildningstanken, och jag tänker att det vore så lätt också för andra att innefatta den principen. Okej att man inte vill bromsa ned när man skriver, jag fattar också att man inte ids styra in texten på sidovägar och förlora sig i ideliga förklaringar. Men om man menar allvar med det där om att bygga tillsammans med andra: Hur svårt är det då att länka?

Jag förstår också att jag är utestängd inte därför att man vill utesluta just mig, utan därför att diskussionen tar avstamp från en nivå som är för hög för mig. Inte för att jag inte är tillräckligt intelligent, för jo, jag håller med han-jag-respekterar om att jag är "sååå clever", det är namnen och termerna jag inte fattar. De där intellektuella markörerna är för de belästa vad förkortningar i stil med t ex, m fl och etc är för mig. Man kortar ned, både av utrymmesskäl och för att texten skall flyta bättre. Det är inte mer än så, man tänker inte ens på det, det bara kommer. Jag förstår det. Det är normalt.

Bara det att jag vill att internet skall vara mer än så. Jag vill att varje laddad sida skall kunna göra en till superexpert om man bara ids klicka och läsa, jag vill att internet skall vara vad det är tänkt att vara: Ett universum av vidarelänkar. Jag vill bli en Horace, fast en samtida Horace. En sådan som inte är inlåst i baktiden utan fattar också popkulturella sidoreferenser med tusen förgreningar åt lika många håll. Sådan vill jag vara. Bildad på riktigt. Jag bara fattar inte hur jag skall komma dit.

Och när jag pratar med vänner och bekanta som jag ser som belästa och frågar dem om hemligheten bakom deras kolossala kunskap så förnekar de allt.

Jag bad Rasmus Fleischer om hjälp, han är trots allt skitintellektuell, men när jag bad honom rekommendera något bildande verk föreslog han en PORRBOK.

"Jag är egentligen inte alls bildad, jag har läst ett par böcker bara", sade Kalle Palmås blygsamt när jag frågade honom, överdrivet blygsamt faktiskt. (För att ge lite perspektiv på hans överdrivna blygsamhet kan jag meddela att han inte heller håller med om att han skulle vara jävligt snygg, vilket faktiskt är ett obestridligt faktum.)

Anders Holmström spann lite vidare på den palmåsiska linjen och menade att ingen har nån koll, alla har luckor, han ville aldrig utveckla närmare men jag tolkade det som att han menar att revorna i väven och bråddjupen och helvetesgapen alltid finns där och att det egentligen inte är en fråga om ifall utan om hur mycket.

”Man behöver inte vara bildad, man kan läsa lite sammanfattningar och skapa sig något slags uppfattning bara”, tröstade mig Chris Kullenberg också, men ja, det är ju just vad jag har gjort och visst funkar det om man är som jag och har lätt att ta till sig större resonemang och ur dem utröna något slags grundprincip som går att applicera också på annat. Men det är inte samma sak som fast och viss vetskap.

Det där med bildning är svårt att sätta fingret på. Och samtidigt kan jag känna att det är idiotiskt av mig att tillskriva exempelvis Den klassiska litteraturen ™ ett egenvärde bara för att den är gammal, för egentligen är den ju inte annat än en förlaga till den moderna litteraturen fast skriven på ett ålderdomligt språk. Det känns som att det är lite med Den klassiska litteraturen™ som med vitsar: Det finns typ sju olika teman, och allt som någonsin skrivits är egentligen bara variationer på dessa olika teman. Mm, folk som klagar på dagens dokusåpor borde kanske fundera lite över dramaturgin i de låtsat omhuldade äldre dramerna. Är inte de också socialporr och skvaller och snask och snusk om än i en vackrare språkdräkt? Romeo och Julia skulle väl lätt kunna stöpas om till ett avsnitt av Days Of Our Lives? (Och återigen: Detta säger jag utan att ha läst verket i fråga.)

Jag tror att det enda som egentligen skiljer då från nu och dem från oss är vår möjlighet att omedelbart inspireras och utveckla vidare. Det finns en spontanitet och en snabbhet i internet som är bortom fantastisk. Man remixar och omskapar och parafraserar, denna form av re:kreation är utmärkande för vår nya kultur och man behöver kanske inte känna till allt för att tillföra något.

Typ Rasmus Fleischer skriver en bok som ser ut såhär:

Isabelle Ståhl tycker att omslaget är för minimalistiskt och gör om det:



Och nyversionen av omslaget till Det postdigitala manifestet ligger förstås redan ute på internet och guppar ihop med en pdf av själva boken.

Det går inte att kontrollera om man skall existera och kreera på internet. Det går inte att värna Originalverket ™, det tjänar inget till att sörja när klåfingriga jävlar multiplicerat och förvanskat det. Individualismen är dödare än döden, på alla sätt och vis. Det enda man kan göra egentligen är att skrika ÅÅÅAAAAOOOH och sköljas med av kittlande saltblötkalla manetvågen. På samma sätt tänker jag mig att bildning går tillbaka på något som egentligen bara är ett ålderdomligt sätt att säga samma saker som alla samtida smarta nu säger på sitt eget modifierade vis. Åh om de bara hade vett att länka så att jag säkert kunde veta.