Senast Skrivet
- Sarah Dawn Finer avlämnar Sveriges röster
- 2012-05-26 00:17
- Mister Lordi lämnar finska röster
- 2012-05-25 23:47
- Poängavlämningen repas
- 2012-05-25 23:31
- Så här ser en "nyhetstidning" ut i Baku
- 2012-05-25 23:19
- RUNNING BEATS.
- 2012-05-25 23:14
- Polen och brasseligan
- 2012-05-25 23:09
- Bra energi, Moldavien
- 2012-05-25 22:58
- Ännu en limousinfilm
- 2012-05-25 22:57
- Ukraina kommer bra i slutet
- 2012-05-25 22:54
- Hur ska vi få Seribens Željko lite nervig till i morgon?
- 2012-05-25 22:51
- Jedwards supervapen - luggarna står upp igen
- 2012-05-25 22:46
- Förstår inte Makedoniens ylparti
- 2012-05-25 22:42
- Workout Åre 2012 - dag 1
- 2012-05-25 22:38
- Falskt igen, Kurt!
- 2012-05-25 22:38
- Tysk i mössa
- 2012-05-25 22:35
Lisa Magnusson
Privat, men aldrig personlig.
Senast skrivet
Arkiv
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
september 2008
augusti 2008
juli 2008
juni 2008
maj 2008
april 2008
mars 2008
februari 2008
januari 2008
december 2007
november 2007
Han tror att han är schysst, men han har ingen jävla aning.
Ronnie Sandahl skriver i sin senaste krönika om när han var olyckligt kär.
"Jag lånade ut Mats Olssons roman 'De ensamma pojkarna' till henne", berättar han. "På försättsbladet skrev jag ett låtcitat av Jakob Hellman: 'En del målar himlar, andra kalla hål.' Hon öppnade den inte ens."
Hon brydde sig alltså inte om att läsa boken, trots att han bemödat sig med att på försättsbladet lämna en personlig hälsning i form av ett citat av en man som drömmer om flickkvinnor i blommiga klänningar? Vilket svek!
Och inte bara hon: Det var flera sextonåriga tjejer som upprepade gånger hade Ronnie Sandahl hemma hos sig på visit utan att ligga med honom.
Ronnie Sandahl är en bruksskrivare. Han behärskar hantverket, har hittat sitt eget språk, men han har egentligen inget att säga. Därför skriver han lite om någon lantväg, och ett hus, och någon tveksam tendens han snappat upp. Och så skriver han exotiserande om kvinnor, såsom män alltid har skrivit exotiserande om kvinnor. Fast Ronnie Sandahl gör det på ett särdeles äckligt sätt, liksom passivaggressivt.
För när han i sin debutroman berömmer sig själv med att aldrig kalla kvinnor för horor så implicerar han ju samtidigt att han skulle kunna ha gjort det. Att det normala är att kalla kvinnor för horor, och att kvinnorna liksom borde vara honom tacksamma för att just han aldrig gjort det. Och när han beskriver hur den han var förtjust i spydde, och hur han var så fin att han höll undan hennes hår och hjälpte henne; då finns där också en underton av allt han skulle ha kunnat göra istället.
Det är inte synd om Ronnie Sandahl. Han har missförstått: Han är inte en bra kille. Han tror att han är schysst, men han har ingen jävla aning. Ronnie Sandahl är snarare den som man råkar på när man svettig och lycklig går hem efter en krognatt av dans, han som sinistert säger: Tur för dig att det var mig du mötte och inte en våldtäktsman.
En av mina bättre vänner skall ge ut sin första bok i höst, hon är mycket stolt över den. Hon hade en idé om omslaget, hon tänkte sig en kvinna som höll i ett glas vin och i en godisskål. Förlaget sade emellertid nej, för om det är en kvinna på omslaget så signalerar det att det är en kvinnobok, en bok för och om kvinnor. Och då kommer ingen vilja köpa den. Det är ju faktiskt precis sådär: En man på ett bokomslag är bara en person, en kvinna däremot är, well, inte en människa utan det andra, undantaget, en minoritetsrepresentant, ointressant. Det är den världen vi lever i.
I den världen har Ronnie Sandahl moralisk rätt att knulla alla kvinnor som han inte kallat hora, i synnerhet dem som han gett den allmängiltiga boken De ensamma pojkarna, med ett ditpräntat citat av den allmängiltiga artisten Jakob Hellman. I den världen har Ronnie Sandahl ett gott hjärta och kvinnor borde belöna honom för detta.
Ååå, vad jag längtar bort från denna sjuka manlighet. Bort, bort.
101 kommentarer
Lisa Magnusson
Vet inte om du inte har läst texten eller om du bara inte förstår vad jag skriver, men ja, jag anser absolut att det finns reko män.
Lisa Magnusson
Ja, gäsp, gäsp, tänk att du är så blasé. Haha. Ett litet tips: Taktiken att försöka underminera något genom att låtsas som det är ointressant har sällan den förkrossande effekt som du med flera verkar hoppas.
Lisa Magnusson
Fast nu har ju inte du en aning om vad du pratar om. Boken i fråga handlar om folkhälsa, med betoning på just vår relation till bland annat alkohol och godis.
Lisa Magnusson
Jag älskar också Louis CK. Han är fantastisk.
Nina Jonsson
Lisa Magnusson
Kan du uttrycka det där i satslogisk form, tack?
Lisa Magnusson
Inte heller du har ju en aning om vad du pratar om. Boken handlar, som jag nämner i ett svar på en liknande kommentar här ovan, om folkhälsa och vår relation till bl a alkohol och godis.
Stilikonen
Lisa Magnusson
Radiokrönikan är nog tänkt att vara en humoristisk brandfackla, inte ett seriöst debattinlägg. Som sådant vore det ju oerhört ohederligt upplagt; det jämför Ronnie Sandahl med apartheid o s v.
coon
hej lisa
(varför jag nu skriver det för du svarar ju inte ändå)
ronnie s beskrev, som jag såg det en situation som utspelade sig när han var sjutton år
sjutton år!
skulle han ha läst den där boken menar du, innan han skrev på försättsbladet
ibland är du smart lisa
ibland inte
sjuttonåringar är inte vuxna män
sjuttonåringar befinner sig i ett jävligt jobbigt gränsland
har studerat mina egna
det här inlägget tror jag berodde på skrivkramp helt enkelt
bu bu
Fredricco
Lisa Magnusson
Jag ser på din mejladress att du bor i Gävle. Så det är där man lever vinnarlivet?
ApunktM
Lisa Magnusson
Ja, varför inte?
Lisa Magnusson
Tack så mycket för allt beröm, blir verkligen jätteglad! <3
Lisa Magnusson
Jag kan absolut bemöta kritik. Oftast har jag dock inget behov av att ge mig in i diskussioner. Jag klargör min åsikt, anda klargör sin, det kan räcka. Framför allt orkar jag inte lägga tid och energi på att rätta och förklara saker för personer som uppenbarligen inte ens klarat av att läsa innantill, vilket är väldigt vanligt.
Lindalou
gluemoae
yrvaedret
gluemoae
gluemoae
gluemoae
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Anna
11 augusti 2010, kl 12:58
Jag gillar Ronnies krönikor men fan vad jag också gillar när man plötsligt får ett annat perspektiv på saker och ting! Inte nödvändigtvis välja sida, bara fler saker att ta in i reflektionerna. Tack för det!
11 augusti 2010, kl 13:10
Du är så sjukt skön! Läser inte så mycket av ronnie men att han är lite av en douchebag syns tydligt. Än en gång håller jag med dig till 100% :)
thanks for being awesome!
thanks for being awesome!
11 augusti 2010, kl 14:22
Ahaha, det är så sant. "Vi som..." är den i särklass vidrigaste roman jag läst (ej sämsta, även om det inte är långt ifrån). Jag och mitt ex brukade läsa högt ur den och kvävas av ömsom spyor, ömsom skratt. Minns särskilt formuleringen "vissa sade att [*det ouppnåeliga kvinnoväsendet han är kär i*] såg ut som Natalie Portman". Ja jisses, frigjorda konstnärskvinnan.
11 augusti 2010, kl 14:23
Mycket bra och tänkvärt!
11 augusti 2010, kl 14:24
Och just MATS OLSSON. Det är för bra!
Malin
11 augusti 2010, kl 14:57
Du har så rätt. Jag gillar ju hans språk när jag är på det humöret, men han har en lite märklig syn på sin plats i världen.
S
11 augusti 2010, kl 15:14
"Att det normala är att kalla kvinnor för horor"
Fast det är ju det. Det borde inte vara så men det är så. Det vet alla som varit på en pissoar eller i killarnas omklädningsrum.
Fast det är ju det. Det borde inte vara så men det är så. Det vet alla som varit på en pissoar eller i killarnas omklädningsrum.
Maria
11 augusti 2010, kl 15:17
Ronnie Sandahl är fantastisk! Tur att man får tycka som man vill.. Det doftar lite avund här tycker jag:)
Sami
11 augusti 2010, kl 15:33
Det är ju uppenbart när man läser hans krönika att han beskriver sin olyckliga kärlek så som han kände sig då. Att dra slutsatsen att han fortfarande skulle känna det som ett "svek" eller dylikt är lite väl avogt och oförstående. Du kanske hade lite otur när du tänkte kanske?
M
11 augusti 2010, kl 16:14
Hear hear!
Det om Ronnie som efter krogen-mannen som "ordlöst hotar med en osynlig kniv" är så jävla på pricken. Han formulerar sig som om det bara vore en fråga om impulskontroll att han råkat bli krönikör och inte våldtäktsman. Och så den där hycklande skillingtryckssentimentaliteten ovanpå den passiva agressiviteten och det pyrande, självrättfärdiga hatet. Den där spädbarnsaktiga nonchalansen mot andra subjekt än det egna. Etc etc. Alla patriarkatets fulaste knep samlade i en trulig indiekille.
Det om Ronnie som efter krogen-mannen som "ordlöst hotar med en osynlig kniv" är så jävla på pricken. Han formulerar sig som om det bara vore en fråga om impulskontroll att han råkat bli krönikör och inte våldtäktsman. Och så den där hycklande skillingtryckssentimentaliteten ovanpå den passiva agressiviteten och det pyrande, självrättfärdiga hatet. Den där spädbarnsaktiga nonchalansen mot andra subjekt än det egna. Etc etc. Alla patriarkatets fulaste knep samlade i en trulig indiekille.
BG
11 augusti 2010, kl 17:03
S:
Pissoarer och omklädningsrum kanske inte är representativa miljöer för alla killar …
Pissoarer och omklädningsrum kanske inte är representativa miljöer för alla killar …
11 augusti 2010, kl 17:06
Håller med i varenda ord om Ronny Sandal. Men jag kan inte riktigt förstå vad din syn är på män. Finns det enligt dig reko män? Och i så fall, vilka är det? Om en man har kallat en tjej för hora är han körd, bevisligen. Om han inte har gjort det så är han ändå körd därför att han kunde ha gjort det? Är du som medlem av den vita kaukasiska folkgruppen en nazistmedlöpare, kolonialistsvin och minoritetsmördare även fast du aldrig brutit, eller ämnat att bryta, så mycket som ett hårstrå på någon människa? Bara för att du i och med din vita hudfärg lika gärna kunde ha gjort det?
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:18
Vet inte om du inte har läst texten eller om du bara inte förstår vad jag skriver, men ja, jag anser absolut att det finns reko män.
11 augusti 2010, kl 17:22
När ska detta Sherlockska sökande efter felande normativ slutligen begravas till förmån för verkliga jämställdhetsfrågor?
/Leffe
/Leffe
Joel
11 augusti 2010, kl 17:29
Defoe: Grejen är väl det att det inte finns någon anledning att känna sig särskilt stolt över att inte kalla en tjej för hora. Och att skryta om det är ju bara pinsamt...
Lina
11 augusti 2010, kl 17:45
Defoe: det är klart att det finns killar som inte är douches. men vad jag antar att Lisa menar är att om man har ett behov av att framhålla att "jag skulle minsann aldrig kalla en tjej för hora" så förväntar man sig en jävla guldstjärna: "duktiga pojken! tänk att du kan bita dig själv i tungan och inte kalla tjejen för hora trots att du vill!". skillnaden mellan en douche och en reko kille är att den sistnämnde inte någonsin skulle komma på tanken att kalla en tjej för hora så därför har han heller inget behov av ett framhålla motsattsen. det finns helt enkelt inte på kartan.
om vi nu ska bygga vidare på dina exempel: jag går ju inte runt till alla och berättar att jag inte är nazist för det är en självklarhet för mig att folk förstår det. om man istället känner att man hela tiden måste förneka öppet att man absolut inte är nazist, som t.ex. sverigedemokraterna, så börjar man ju ana ugglor i mossen.
catch my drift?
om vi nu ska bygga vidare på dina exempel: jag går ju inte runt till alla och berättar att jag inte är nazist för det är en självklarhet för mig att folk förstår det. om man istället känner att man hela tiden måste förneka öppet att man absolut inte är nazist, som t.ex. sverigedemokraterna, så börjar man ju ana ugglor i mossen.
catch my drift?
Jakob
11 augusti 2010, kl 18:27
Jaha ... en snubbe har sagt något, och du skriver en krönika om det. Gäsp. Jag läste den. Trots allt.
För att spinna vidare på ditt sverigedemokratsexempel så kan man ju faktiskt tänka sig att en sverigedemokrat har blivit kallad nazist så många gånger att han antar att alla automatiskt tror att han är nazist och därmed av ren vana säger att han inte är det.
Jag antar att du inte tycker att din krönika gör en höna av en fjäder, eller är en storm i vattenglas. Men det tycker jag.
Dessutom implicerar du att Ronnie sandahl har egenskapen "sjuklig manlighet", men vad är manlighet egentligen? Kan du inte definiera så att vi funderare förstår?
För att spinna vidare på ditt sverigedemokratsexempel så kan man ju faktiskt tänka sig att en sverigedemokrat har blivit kallad nazist så många gånger att han antar att alla automatiskt tror att han är nazist och därmed av ren vana säger att han inte är det.
Jag antar att du inte tycker att din krönika gör en höna av en fjäder, eller är en storm i vattenglas. Men det tycker jag.
Dessutom implicerar du att Ronnie sandahl har egenskapen "sjuklig manlighet", men vad är manlighet egentligen? Kan du inte definiera så att vi funderare förstår?
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:25
Ja, gäsp, gäsp, tänk att du är så blasé. Haha. Ett litet tips: Taktiken att försöka underminera något genom att låtsas som det är ointressant har sällan den förkrossande effekt som du med flera verkar hoppas.
Susanne
11 augusti 2010, kl 18:42
håller helt med
Anders
11 augusti 2010, kl 19:04
Ronnie påminner en del om hur jag brukade tänka som tonåring. Jag tyckte att jag förtjänade saker av folk till höger och vänster. Om jag var snäll mot en tjej, så förtjänade jag att få ligga med henne. Om jag jobbat hårt på någon uppsats, förtjänade jag att få bra betyg. Om jag var ledsen, förtjänade jag uppmärksamhet och tröst från alla i min omgivning, osv osv. Och när jag inte fick det jag ansåg mig "förtjäna" så tyckte jag att de som inte gett mig det jag "förtjänade" var elaka och gick omkring och mådde dåligt och tyckte synd om mig själv för att folk var så "elaka" mot mig. Som tur är har jag växt ifrån detta omogna sätt att se på livet. Jag har växt upp en hel del och insett att det är ett priviligium att få uppmärksamhet och omtanke, inte en rättighet.
För övrigt har jag svårt för ordet "hora" av rent praktiska skäl - det är ju inte fel att sälja sex, så varför använda ordet som en svordom? Samma grej med "slampa", varför skulle det vara någonting dåligt? Tjejen har roligt, och hon ger glädje till dem hon ligger med, så vad fan är problemet? Vem är offret? Även om man är sexist borde man väl ändå tycka "slampighet" är bra för att det gör det lättare att få ligg? Värsta är när folk kombinerar både två och kallar en tjej för hora för att man anser att hon varit lösaktig - kritisera ett beteende som inte borde kritiseras genom att kalla henne för någonting som det inte är fel att vara. Jävligt smart.
För övrigt har jag svårt för ordet "hora" av rent praktiska skäl - det är ju inte fel att sälja sex, så varför använda ordet som en svordom? Samma grej med "slampa", varför skulle det vara någonting dåligt? Tjejen har roligt, och hon ger glädje till dem hon ligger med, så vad fan är problemet? Vem är offret? Även om man är sexist borde man väl ändå tycka "slampighet" är bra för att det gör det lättare att få ligg? Värsta är när folk kombinerar både två och kallar en tjej för hora för att man anser att hon varit lösaktig - kritisera ett beteende som inte borde kritiseras genom att kalla henne för någonting som det inte är fel att vara. Jävligt smart.
Elin
11 augusti 2010, kl 19:11
En bok som har en kvinna på omslaget kan ändå vara en bra bok. En bok med en kvinna som håller i ett glas vin och en skål med godis är dock just en kvinnobok och den genren är oftast bara skräp. Det är snarare därför ingen vill köpa dem.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:28
Fast nu har ju inte du en aning om vad du pratar om. Boken i fråga handlar om folkhälsa, med betoning på just vår relation till bland annat alkohol och godis.
Anna
11 augusti 2010, kl 19:25
"den som man råkar på när man svettig och lycklig går hem efter en krognatt av dans, han som sinistert säger: Tur för dig att det var mig du mötte och inte en våldtäktsman. "
HÖG igenkänningsfaktor. Fy fan vad vidrigt det är att man faktiskt har mött den killen, flera gånger!
HÖG igenkänningsfaktor. Fy fan vad vidrigt det är att man faktiskt har mött den killen, flera gånger!
Jack
11 augusti 2010, kl 20:01
Var inte grejen med Sandahl att han en gång var en sådan där bitter Snäll Kille som gjort resan från ung frustrerad tonårskille till vuxen man? Som via sin roman gjrode upp med sitt tonårsjag, flyttade till Stockholm och nu tagit nya friska tag. Sådana stories är så behagligt tillrättalagda och faktiskt rätt uttråkande. Så enkelt kan det väl ändå inte vara och det känns som att artikeln du länkar till bekräftar den tesen. Det bubblar kanske lite mindre under ytan men det bubblar fortfarande. Samma känslor. Samma besvikelse. Samma bitterhet.
Och det gör väl texten i all sin jobbighet lite ärlig (eller iaf avslöjande på ett uppfriskande sätt). Jag tror inte att en person som haft en till viss del förnedrande tonårstid (självförvållad eller ej) blir en balanserad sorglös vuxen. Tonårstiden avgör mycket i livet. I efterhand kan man hantera men inte reparera fullt ut. Det tråkiga är att han måste uttrycka sin besvikelse så... mjäkigt.
Kanske är jag helt fel ute men är inte svenska unga män lite dåliga på att uttrycka vrede, sorg, självhat besvikelse öppet och ärligt utan självömkan, drama och passiv aggresivitet (jag tycker själv det är extremt svårt att uttrycka besvikelse på ett civiliserat sätt, men man måste ju, annars är man omogen) . Alla borde lära av Louis Ck. Det är såhär det ska göras:
http://www.guardian.co.uk/stage/2008/jul/26/comedy
Varför finns det ingen svensk motsvarighet till Louis Ck? Bara rakt på. Från hjärtat. Och man behöver inte vara fet fyrtiofemåring för att känna igen sig.
Och det gör väl texten i all sin jobbighet lite ärlig (eller iaf avslöjande på ett uppfriskande sätt). Jag tror inte att en person som haft en till viss del förnedrande tonårstid (självförvållad eller ej) blir en balanserad sorglös vuxen. Tonårstiden avgör mycket i livet. I efterhand kan man hantera men inte reparera fullt ut. Det tråkiga är att han måste uttrycka sin besvikelse så... mjäkigt.
Kanske är jag helt fel ute men är inte svenska unga män lite dåliga på att uttrycka vrede, sorg, självhat besvikelse öppet och ärligt utan självömkan, drama och passiv aggresivitet (jag tycker själv det är extremt svårt att uttrycka besvikelse på ett civiliserat sätt, men man måste ju, annars är man omogen) . Alla borde lära av Louis Ck. Det är såhär det ska göras:
http://www.guardian.co.uk/stage/2008/jul/26/comedy
Varför finns det ingen svensk motsvarighet till Louis Ck? Bara rakt på. Från hjärtat. Och man behöver inte vara fet fyrtiofemåring för att känna igen sig.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:28
Jag älskar också Louis CK. Han är fantastisk.
Nina Jonsson
11 augusti 2010, kl 20:01
Du är störtskön. Shit vad jag vill diskutera detta med dig! Har också uppmärksammat några riktigt vidriga krönikor av denna manboy med Hemingwaykomplex. Jag sätter en hunka på att han önskar sig ett mahognyskrivbord i julklapp där han kan sitta med sina 'söta' yllesockar. Yiacks!
Kalle
11 augusti 2010, kl 20:25
Jag har ingen blogg med en massa läsare, och inte heller kompisar med en massa followers på twitter. Men om jag hade haft det, så hade jag nog skrivit ett inlägg kallat Hon tror att hon är smart, men hon har ingen jävla aning. Och länkat till en av dina dummaste krönikor. Och sedan lutat mig tillbaka och sett folk samlas på min blogg och instämma med mig och hetsa litet ytterligare och retweeta adressen till inlägget för att mobba Lisa M.
Men annars så avskyr jag verkligen Sandahl också. Men jag hatar groupthink mer.
Men annars så avskyr jag verkligen Sandahl också. Men jag hatar groupthink mer.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:30
Kan du uttrycka det där i satslogisk form, tack?
M
11 augusti 2010, kl 20:28
"en kvinna som höll i ett glas vin och i en godisskål" låter som en väldigt dålig ide, ändra kvinna till "person" eller "man" så låter det som en lika dålig ide. Bra att någon satte stopp, idiotiskt att det var för att det var en kvinna på bilden och inte för att det var en dålig ide. Iaf låter det som det.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:31
Inte heller du har ju en aning om vad du pratar om. Boken handlar, som jag nämner i ett svar på en liknande kommentar här ovan, om folkhälsa och vår relation till bl a alkohol och godis.
Linus
11 augusti 2010, kl 20:39
Äntligen. Tack. Helt rätt.
Anna Ekelund
11 augusti 2010, kl 21:25
@M: "Han formulerar sig som om det bara vore en fråga om impulskontroll att han råkat bli krönikör och inte våldtäktsman." Otroligt roligt formulerat. Tack för ett gott skratt.
Kalle
11 augusti 2010, kl 22:02
Visst, det var kul formulerat. Lisa får bara hoppas att hon inte får alla skrattare med sig på sin sida av båten, så att den kantrar och sjunker.
Pia H Brooks
11 augusti 2010, kl 22:07
Gud, vad bra skrivet!
argus
11 augusti 2010, kl 22:22
Både du och Ronnie Sandahl verkar lida av svårartad megalomani. Inte för att jag hyser den ringaste förhoppning om att ni inser det själva ..
Vill förbli anonym
11 augusti 2010, kl 23:11
Nu gick du väl lite långt på lösa grunder. Är inte följande rader åtalbara?
"Ronnie Sandahl är snarare den som man råkar på när man svettig och lycklig går hem efter en krognatt av dans, han som sinistert säger: Tur för dig att det var mig du mötte och inte en våldtäktsman. Han är mannen som ler med blottade tänder medan han tyst hotar en med en osynlig kniv."
Jag tycker för övrigt att krönikan på ett funktionellt sätt beskriver en manlig erfarenhet som man faktiskt inte läser om så ofta i dagspressen, desto oftare i romaner och poptexter dock. Dessutom är den en fin kommentar till Jacob Hellmans comeback.
Visst kan det bli tröttsamt med killar som Sandahl, men är det något som är slitet är det väl ändå kvinnor som uteslutande bloggar ur ett könsperspektiv. Therese Bohman formulerar det bättre än jag:
http://theresebohman.wordpress.com/2009/11/08/kvinnorummet/
"Ronnie Sandahl är snarare den som man råkar på när man svettig och lycklig går hem efter en krognatt av dans, han som sinistert säger: Tur för dig att det var mig du mötte och inte en våldtäktsman. Han är mannen som ler med blottade tänder medan han tyst hotar en med en osynlig kniv."
Jag tycker för övrigt att krönikan på ett funktionellt sätt beskriver en manlig erfarenhet som man faktiskt inte läser om så ofta i dagspressen, desto oftare i romaner och poptexter dock. Dessutom är den en fin kommentar till Jacob Hellmans comeback.
Visst kan det bli tröttsamt med killar som Sandahl, men är det något som är slitet är det väl ändå kvinnor som uteslutande bloggar ur ett könsperspektiv. Therese Bohman formulerar det bättre än jag:
http://theresebohman.wordpress.com/2009/11/08/kvinnorummet/
Tobias
11 augusti 2010, kl 23:26
Du överdriver.
Jag tycker det är underbart att någon äntligen tar upp problemet på allvar genom att skriva en bok om det. Att så många tjejer väljer att söka sig till dåliga killar är ett problem och bokens titel skall man kanske ta med en nypa salt. Den är slagkraftig och genererar uppmärksamhet.
Jag tror inte att Sandahl på allvar tror sig ha rätt att få valfri kvinna i säng för att han inte säger hora. Han är bara en vanlig kille som precis som alla vi andra schyssta killar står oförstående till det faktum att våra drömtjejer ständigt väljer fel killar. Varför inte skriva en krönika om tjejer som väljer kassa killar istället? Jag tror ärligt talat många av er kvinnor som kritiserar och hånar Sandahl egentligen är upprörda över sanningen. Sanningen att så många tjejer/kvinnor är trasiga inombords och att en "pojkspoling" granskar er och lyckas beröra er ömma tå.
Jag tycker vanligtvis att dina krönikor håller världsklass och du är min favoritkrönikör här på Aftonbladet. Denna krönika var dock onödig och kändes skriven för att tillfredsställa den feministiska massan som är din blogg så hängiven.
Jag tycker det är underbart att någon äntligen tar upp problemet på allvar genom att skriva en bok om det. Att så många tjejer väljer att söka sig till dåliga killar är ett problem och bokens titel skall man kanske ta med en nypa salt. Den är slagkraftig och genererar uppmärksamhet.
Jag tror inte att Sandahl på allvar tror sig ha rätt att få valfri kvinna i säng för att han inte säger hora. Han är bara en vanlig kille som precis som alla vi andra schyssta killar står oförstående till det faktum att våra drömtjejer ständigt väljer fel killar. Varför inte skriva en krönika om tjejer som väljer kassa killar istället? Jag tror ärligt talat många av er kvinnor som kritiserar och hånar Sandahl egentligen är upprörda över sanningen. Sanningen att så många tjejer/kvinnor är trasiga inombords och att en "pojkspoling" granskar er och lyckas beröra er ömma tå.
Jag tycker vanligtvis att dina krönikor håller världsklass och du är min favoritkrönikör här på Aftonbladet. Denna krönika var dock onödig och kändes skriven för att tillfredsställa den feministiska massan som är din blogg så hängiven.
Robin
11 augusti 2010, kl 23:29
Jag brukar vanligtvis hålla med dig i vad du skriver, men den här gången känns det som att både du och Liv jagar spöken. Åtminstone jag läser Ronnies krönika som ett återberättande av en upplevelse. Inte som att tjejen i fråga anklagas för något. Men jag antar att det är lättare att läsa in saker i en text om man ogillar någon från förut...
Stilikonen
11 augusti 2010, kl 23:30
Du har en underrubrik. "Privat men aldrig personligt", din hat-attack mot Sandahl är både privat och personlig.
Är det verkligen ett bra sätt att göra karriär på? Hoppas du träffar sandahl på en fest snart. Då önskar jag att du står för dina ord och säger till honom i ögonen. Kanske han då blir så arg att han säger "hörrö din hora, du behöver ett ligg..." Då kanske han både blir lite manlig och intressant i dina ögon.
Svenska män är ju bra i sängen... ;))
Är det verkligen ett bra sätt att göra karriär på? Hoppas du träffar sandahl på en fest snart. Då önskar jag att du står för dina ord och säger till honom i ögonen. Kanske han då blir så arg att han säger "hörrö din hora, du behöver ett ligg..." Då kanske han både blir lite manlig och intressant i dina ögon.
Svenska män är ju bra i sängen... ;))
Jörgen P Olsson
11 augusti 2010, kl 23:50
Bra skrivet!
Kalle
11 augusti 2010, kl 23:59
Livs radiokrönika är helt efterbliven. Vadå "upplåter nyhetsplats"?
Kalle
12 augusti 2010, kl 00:01
"Stilikonen": Fattar du verkligen inte att "Privat men aldrig personlig" är ett skämt? Stackars dig.
Johan
12 augusti 2010, kl 00:27
Svag argumentation i radiokrönikan: det finns enorma problem i världen, alltså är det löjligt att Ronnie tycker synd om sig själv för att ingen vill ligga med honom. Med samma argumentation är det i så fall jättelöjligt att klaga på män som kallar unga kvinnor för lilla gumman, samtidigt som barn svälter i världen.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:34
Radiokrönikan är nog tänkt att vara en humoristisk brandfackla, inte ett seriöst debattinlägg. Som sådant vore det ju oerhört ohederligt upplagt; det jämför Ronnie Sandahl med apartheid o s v.
coon
12 augusti 2010, kl 01:09
hej lisa
(varför jag nu skriver det för du svarar ju inte ändå)
ronnie s beskrev, som jag såg det en situation som utspelade sig när han var sjutton år
sjutton år!
skulle han ha läst den där boken menar du, innan han skrev på försättsbladet
ibland är du smart lisa
ibland inte
sjuttonåringar är inte vuxna män
sjuttonåringar befinner sig i ett jävligt jobbigt gränsland
har studerat mina egna
det här inlägget tror jag berodde på skrivkramp helt enkelt
bu bu
Fredricco
12 augusti 2010, kl 01:28
Nätet - en hatfest utan slut.
12 augusti 2010, kl 01:59
Se här ännu en manshaterska som ska göra sig viktig på vanliga killar, istället för att fokusera på verkliga problem.
Jag är förmodligen ännu ett av dina hatobjekt...
Jag älskar Ulf Lundells musik och böcker
Jag blir alltid packad när jag dricker.
Jag uppskattar vackra kvinnor och naturligtvis är de yngre än mig
Jag kör en stor dyr bil och hatar kollektivtrafik.
Jag tycker macho är en positiv egenskap.
Jag har inga problem att kalla en kvinna för hora om hon är det
Jag är förmodligen ännu ett av dina hatobjekt...
Jag älskar Ulf Lundells musik och böcker
Jag blir alltid packad när jag dricker.
Jag uppskattar vackra kvinnor och naturligtvis är de yngre än mig
Jag kör en stor dyr bil och hatar kollektivtrafik.
Jag tycker macho är en positiv egenskap.
Jag har inga problem att kalla en kvinna för hora om hon är det
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:35
Jag ser på din mejladress att du bor i Gävle. Så det är där man lever vinnarlivet?
Puba
12 augusti 2010, kl 03:02
Privat men aldrig personlig, stämmer det verkligen?
cecilia
12 augusti 2010, kl 03:16
Ronnie Sandahl verkar vara en bra man. Är det fel nu också? Om de säger hora är det fel, om inte är det också fel?
"Därför skriver han lite om någon lantväg, och ett hus, och någon tveksam tendens han snappat upp"
att kunna skriva om sådana små detaljer, är den verkliga skrivkonsten. Jag gillar Ronnie Sandahl.
"Därför skriver han lite om någon lantväg, och ett hus, och någon tveksam tendens han snappat upp"
att kunna skriva om sådana små detaljer, är den verkliga skrivkonsten. Jag gillar Ronnie Sandahl.
Anna H
12 augusti 2010, kl 05:41
Oj! Jag brukar inte läsa Sandahl jätteofta, det har hänt någon gång, men jag har totalt missat att han skulle vara ett större svin än folk i allmänhet är nu för tiden (iallafall om man läser vad de skriver på internet).
Det är för mycket fokus i massmedia på att hitta och peka på folks fel så att man själv ska få känna sig bättre, trots att ingen egentligen är felfri, Det är ok om det handlar om någon som faktiskt avsiktligt har gjort något som vållat andra lidande, men en sån här sak känns inte direkt som något man förtjänar att mobbas i en krönika för. Varför tar du det inte direkt med honom på ett konstruktivt sätt istället, så kanske han kan reflektera över det hela, och du upptäcka att han kanske är en rätt ok människa egentligen, precis som de flesta andra som inte heller är perfekta?
Det är för mycket fokus i massmedia på att hitta och peka på folks fel så att man själv ska få känna sig bättre, trots att ingen egentligen är felfri, Det är ok om det handlar om någon som faktiskt avsiktligt har gjort något som vållat andra lidande, men en sån här sak känns inte direkt som något man förtjänar att mobbas i en krönika för. Varför tar du det inte direkt med honom på ett konstruktivt sätt istället, så kanske han kan reflektera över det hela, och du upptäcka att han kanske är en rätt ok människa egentligen, precis som de flesta andra som inte heller är perfekta?
orka...
12 augusti 2010, kl 05:54
ronne e en stor kaxig tönt. tro mej. jag gick i parallellklass med han på ållebergsgymnasiet. han e en dryg medianolla som endast söker uppmärksamhet. att inte många gillar honom kan man förstå.
Richard
12 augusti 2010, kl 06:04
Sandhals största problem är ändå hans brådmogenhet.
ApunktM
12 augusti 2010, kl 06:36
alltså, du verkar läsa lite väl mycket in i hans krönika... sorry men du känns lite bitter...
12 augusti 2010, kl 07:49
AAAaaah!!! Underbart! Tack för att du publikt orkar klaga på den självälskande stackarn. Ronniepojken som så gärna ville vara sveriges Charles Bukowski men aldrig riktigt vågade leva fullt ut. Hans texter blir bara mer och mer intetsägande.
Sebastian
12 augusti 2010, kl 08:19
Tack Lisa
Det var inte bara en bra formulering av en del av Ronnies skrivande. Du satte också pricken över i:t när det gäller många andra krönikor och liknande som tampas med manlig obesvarad/förlorad kärlek. Har läst en hel del text gällande ämnet det sista året och får oftast en bitter eftersmak när någon "karl" beskriver sitt brustna hjärta. Det sker allt som oftast med en sorts könsrivalitet och ett dolt uppsåt av hämd som förmodligen kommer drabba nästa romans.
Det här inlägget gjorde min morgon.
Det var inte bara en bra formulering av en del av Ronnies skrivande. Du satte också pricken över i:t när det gäller många andra krönikor och liknande som tampas med manlig obesvarad/förlorad kärlek. Har läst en hel del text gällande ämnet det sista året och får oftast en bitter eftersmak när någon "karl" beskriver sitt brustna hjärta. Det sker allt som oftast med en sorts könsrivalitet och ett dolt uppsåt av hämd som förmodligen kommer drabba nästa romans.
Det här inlägget gjorde min morgon.
12 augusti 2010, kl 08:44
Så, du vill göra gällande, att Sandahl tillhör samma kategori självutropade "snälla man" som Ranelid och Birro?
Lightvarianter av Kapten Klänning ,som sätter stämpel på andra genom att sätta stämpel på sig själva,:"Titta, jag är den goda, de andra är dom onda, följer du mig ska inget ont dig hända, jag är ljuset". Hmm, nästan lite pastoral patos över det hela från mannen med det jesussandalklingande namnet,.men han kanske är kvinnornas frälsning?
De här snubbar skriver om kärlek med hjärteblodrött, men vänder man på bladet så hittar man alltid det som är skrivet med sveksvart av alteregot, den självgoda narcisten.
Sandahl, Ranelid och Birro berättar samma berättelse om och om igen med en lågmäld terapeutröst, som får de lättlurade kvinnorna att producera bröstmjölk med moderskänslor, och bygga piedestal av hjältedyrkan för sina frälsare,.men steget från frälsare till paria är sällan eller aldrig speciellt lång,.se upp för trappan.
Jag då? Jag är Brandon Lee, kapten för den förlorade generationen, en kukrockare som spelar heavy metal ur skrevet, djävulens högra hand som knullar med livet och horor,.men jag älskar dem som ingen annan älskar,älskar som ingen annan. XOXO.
Lightvarianter av Kapten Klänning ,som sätter stämpel på andra genom att sätta stämpel på sig själva,:"Titta, jag är den goda, de andra är dom onda, följer du mig ska inget ont dig hända, jag är ljuset". Hmm, nästan lite pastoral patos över det hela från mannen med det jesussandalklingande namnet,.men han kanske är kvinnornas frälsning?
De här snubbar skriver om kärlek med hjärteblodrött, men vänder man på bladet så hittar man alltid det som är skrivet med sveksvart av alteregot, den självgoda narcisten.
Sandahl, Ranelid och Birro berättar samma berättelse om och om igen med en lågmäld terapeutröst, som får de lättlurade kvinnorna att producera bröstmjölk med moderskänslor, och bygga piedestal av hjältedyrkan för sina frälsare,.men steget från frälsare till paria är sällan eller aldrig speciellt lång,.se upp för trappan.
Jag då? Jag är Brandon Lee, kapten för den förlorade generationen, en kukrockare som spelar heavy metal ur skrevet, djävulens högra hand som knullar med livet och horor,.men jag älskar dem som ingen annan älskar,älskar som ingen annan. XOXO.
MG
12 augusti 2010, kl 08:50
Lisa, skulle du vilja läsa en bok med ett omslag där en man håller i en fortboll och en porrtidning?
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:36
Ja, varför inte?
Tony
12 augusti 2010, kl 09:23
Tobias här ovanför slår egentligen huvudet på spiken. Det Ronnie egentligen beskriver är inte alls att han skulle ha rätt till varje kvinna för att han inte kallar dem hora. Inte heller att han borde höjas på pidestal för att han väljer att inte göra det. Det han beskriver är den fascination som alla "snälla" killar har över att alla tjejer säger sig vilja ha en snäll och rolig kille men som lik förbannat gång efter gång väljer killen som ofta kallar tjejer för just "horor".
Försök att inte övertolka allt så blir det mycket lättare för er att föra fram era argument och vi kan få en vettigare feministisk debatt!
Försök att inte övertolka allt så blir det mycket lättare för er att föra fram era argument och vi kan få en vettigare feministisk debatt!
Malin
12 augusti 2010, kl 09:24
lisa, du sätter fingret på den ömma punkten. läser aldrig ronnie sandahl nuförtiden men när jag gör det blir jag verklgen provocerad av hans gubbighet - det känns som han sitter och krystat andas tungt, fantiserandes om att någon gång få ligga, fast "på ett snällt sätt!". det finns liksom en mytbildning om kvinnor som musor, inte olikt ulf lundells, fast ännu sliskigare.
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:36
Tack så mycket för allt beröm, blir verkligen jätteglad! <3
Tony
12 augusti 2010, kl 10:44
Men du tar inte år dig av kritiken (eller väljer i alla fall inte att bemöta den)?
Lisa Magnusson
12 augusti 2010, kl 10:56
Jag kan absolut bemöta kritik. Oftast har jag dock inget behov av att ge mig in i diskussioner. Jag klargör min åsikt, anda klargör sin, det kan räcka. Framför allt orkar jag inte lägga tid och energi på att rätta och förklara saker för personer som uppenbarligen inte ens klarat av att läsa innantill, vilket är väldigt vanligt.
Tanja
12 augusti 2010, kl 11:02
Jag brukar gilla dina krönikor men nu förstår jag ärligt talat inte vad du menar.
Vad spelar det för roll vad någon "skulle kunna göra" (ex. kalla någon hora) så länge han inte gör det? För mig är det ungefär som att jag skulle kunna råna en bank men inte gör det - och ändå får en massa skit för det. (Som sagt, jag fattar inte vad du menar, så du får mer än gärna förklara...)
Vad spelar det för roll vad någon "skulle kunna göra" (ex. kalla någon hora) så länge han inte gör det? För mig är det ungefär som att jag skulle kunna råna en bank men inte gör det - och ändå får en massa skit för det. (Som sagt, jag fattar inte vad du menar, så du får mer än gärna förklara...)
Tony
12 augusti 2010, kl 11:05
Wow! Först blev jag skitirriterad på ditt svar... Men ju mer jag tänkte på det så insåg jag hur rätt du har! Om folk bara kunde inse att människor har olika åsikter utan att hela tiden försöka överbevisa varandra skulle världen se bra mycket bättre ut!
Tack för lektionen!
Tack för lektionen!
Flisan
12 augusti 2010, kl 12:24
Ofta känner jag mig så otroligt glad över att du finns som så välformulerad och snabbtänkt. <3 dig!
Bengt
12 augusti 2010, kl 12:41
"Framför allt orkar jag inte lägga tid och energi på att rätta och förklara saker för personer som uppenbarligen inte ens klarat av att läsa innantill, vilket är väldigt vanligt. "
En alternativ tolkning kan ju vara att du inte uttryckt dina tankar så glasklart som du tycker själv, om du lägger in lite ödmjukhet. Uppenbarligen är vi många som inte fattar vad som retar dig så i det här fallet även om du skriver fullständigt briljant andra gånger. Själv förstår jag inte alls vad som retat dig så till den milda grad efter att bara ha läst den aktuella krönikan, men om man följt hans skriverier (bok) en längre tid så kanske en annan bild framträder men det kan jag såklart inte kommentera.
En sak är iaf tydlig, det är f*n inte enkelt att vara man idag, hur man än vänder sig så är det visst fel. Man kan tydligen inte ens återge en personlig episod ur sin ungdoms kval inför det motsatta könet som många (inkl. undertecknad) känner igen sig i utan att vara ett manschauvinistiskt svin. Själv tyckte jag det var bra skrivet, sett till bra den aktuella texten.
En alternativ tolkning kan ju vara att du inte uttryckt dina tankar så glasklart som du tycker själv, om du lägger in lite ödmjukhet. Uppenbarligen är vi många som inte fattar vad som retar dig så i det här fallet även om du skriver fullständigt briljant andra gånger. Själv förstår jag inte alls vad som retat dig så till den milda grad efter att bara ha läst den aktuella krönikan, men om man följt hans skriverier (bok) en längre tid så kanske en annan bild framträder men det kan jag såklart inte kommentera.
En sak är iaf tydlig, det är f*n inte enkelt att vara man idag, hur man än vänder sig så är det visst fel. Man kan tydligen inte ens återge en personlig episod ur sin ungdoms kval inför det motsatta könet som många (inkl. undertecknad) känner igen sig i utan att vara ett manschauvinistiskt svin. Själv tyckte jag det var bra skrivet, sett till bra den aktuella texten.
12 augusti 2010, kl 13:15
MG:
"En fotboll och en porrtidning" är alltså same same som godis och ett glas vin?
Åh jag älskar de här kommentarerna.
"En fotboll och en porrtidning" är alltså same same som godis och ett glas vin?
Åh jag älskar de här kommentarerna.
John Albertsson
12 augusti 2010, kl 14:05
Du har rätt Lisa. Denne Ronnie Sandahl verkar vara en sliskig typ. Snubbar som försöker göra en poäng av att de är lite veka sådär, ska man inte lita på. Förresten kanske de inte alls visar sig vara veka när det kommer till kritan. En och annan kvinna har nog fått sig en ordentlig överraskning av slika typer, när de fått se den andra, den mörka, sidan.
En annan snubbe, f.ö. än sliskigare vad det verkar, är den där Daniel Pernikliski eller vad han heter. Kanske Pernisliskig. Kan en sån lirare vara på riktigt? Eller spelar han kanske helt medvetet rollen av genusindoktrinerad typ? Jag vet inte. Tusen spänn på att han spöar upp brudar när han blir full.
En annan snubbe, f.ö. än sliskigare vad det verkar, är den där Daniel Pernikliski eller vad han heter. Kanske Pernisliskig. Kan en sån lirare vara på riktigt? Eller spelar han kanske helt medvetet rollen av genusindoktrinerad typ? Jag vet inte. Tusen spänn på att han spöar upp brudar när han blir full.
Lindalou
12 augusti 2010, kl 14:10
Jag har också undrat över Sandahl. Jag tycker verkligen inte att han skriver bra. Så hur fick han jobb som krönikör? Världen är bra knasig.
M
12 augusti 2010, kl 15:53
Bengt,
det är klart att man kan återge sin ungdoms kval inför det motsatta könet utan att bli kallad manschauvinistiskt svin. Förutsatt att man faktiskt inte är just manschauvinist. Vilket Sandahl är. Han har en oerhört manscentrerad syn på världen. Och det var ju det Lisa skrev om, hur trött hon är på att det manliga perspektivet hela tiden anses vara det normala, och det kvinnliga något avvikande, alternativt och provokativt. Att en manlig författare eller låtskrivare som ömsom idealiserar tjejer på ett avhumaniserande sätt, ömsom hatar och vill göra dem illa anses skildra "kärlek", rent allmänmänskligt. Medan en kvinna som skriver om att älska män och samtidigt hata hur de beter sig anses vara någon som skriver om kvinnofrågar, en kvinnoförfattare, en feministisk författare eller rentav en manshatare.
Tänk dig själv följande scenario. Du är en snygg och populär tonårskille med en söt flickvän. Jag är en i ditt tycke ganska ful och ocharmig tjej som i hemlighet är förälskad i dig. Jag fantiserar om att äga dig och din knoppande pojkkropp, men hatar dig samtidigt för att du inte belönar mig för att jag aldrig slagit eller smädat dig. Du och jag umgås på ett vänskapligt plan. Jag ger dig ett exemplar av Maria Svelands "Bitterfittan", och på försättsbladet skriver jag ett citat ur en Södergran-dikt: Du sökte en kvinna men fann en själ / du är besviken. Du läser aldrig boken, den intresserar inte dig och du finner gåvan uppfordrande, märklig och obehaglig.
Sådär en tio år senare gör jag skribentkarriär på att älta detta att du och andra snygga killar inte ville ha mig under min tonårstid. Jag inte bara ältar mina nederlag, jag antyder ständigt att män som grupp väljer fel kvinnor, att rätt sorts kvinnor är kvinnor som jag. Att män i princip dras till elakhet, att de är masochister som skapar sin egen olycka , ja de kanske rentav förtjänar våld eftersom de inte har vett att uppskatta snällhet. Men det är alltid bara en antydan, anklagelserna står alltid lite grann mellan raderna i mina pekorala alster. På ytan är jag så snäll så snäll, och jag påpekar det gärna och ofta själv. Att jag är en snäll tjej, en sån tjej som inte kallar killar för manshora, en sån tjej som aldrig skulle drömma om att sodomisera en kille med en ölflaska.
Jag har väldigt svårt att tro att en tjej som betedde sig så skulle ses som en fin, känslig och snäll tjej, som på ett allmängiltigt sätt skildrade ungdomskärlekens kval. Snarare skulle hon bli kallad rabiat feminist, manshatare, bitterfitta. För att inte tala om alla mord- och våldtäktshot hon skulle tvingas ta emot. Och med den vetskapen i bakhuvudet tycker jag att Ronnie Sandahl har kommit mycket lindrigt undan.
det är klart att man kan återge sin ungdoms kval inför det motsatta könet utan att bli kallad manschauvinistiskt svin. Förutsatt att man faktiskt inte är just manschauvinist. Vilket Sandahl är. Han har en oerhört manscentrerad syn på världen. Och det var ju det Lisa skrev om, hur trött hon är på att det manliga perspektivet hela tiden anses vara det normala, och det kvinnliga något avvikande, alternativt och provokativt. Att en manlig författare eller låtskrivare som ömsom idealiserar tjejer på ett avhumaniserande sätt, ömsom hatar och vill göra dem illa anses skildra "kärlek", rent allmänmänskligt. Medan en kvinna som skriver om att älska män och samtidigt hata hur de beter sig anses vara någon som skriver om kvinnofrågar, en kvinnoförfattare, en feministisk författare eller rentav en manshatare.
Tänk dig själv följande scenario. Du är en snygg och populär tonårskille med en söt flickvän. Jag är en i ditt tycke ganska ful och ocharmig tjej som i hemlighet är förälskad i dig. Jag fantiserar om att äga dig och din knoppande pojkkropp, men hatar dig samtidigt för att du inte belönar mig för att jag aldrig slagit eller smädat dig. Du och jag umgås på ett vänskapligt plan. Jag ger dig ett exemplar av Maria Svelands "Bitterfittan", och på försättsbladet skriver jag ett citat ur en Södergran-dikt: Du sökte en kvinna men fann en själ / du är besviken. Du läser aldrig boken, den intresserar inte dig och du finner gåvan uppfordrande, märklig och obehaglig.
Sådär en tio år senare gör jag skribentkarriär på att älta detta att du och andra snygga killar inte ville ha mig under min tonårstid. Jag inte bara ältar mina nederlag, jag antyder ständigt att män som grupp väljer fel kvinnor, att rätt sorts kvinnor är kvinnor som jag. Att män i princip dras till elakhet, att de är masochister som skapar sin egen olycka , ja de kanske rentav förtjänar våld eftersom de inte har vett att uppskatta snällhet. Men det är alltid bara en antydan, anklagelserna står alltid lite grann mellan raderna i mina pekorala alster. På ytan är jag så snäll så snäll, och jag påpekar det gärna och ofta själv. Att jag är en snäll tjej, en sån tjej som inte kallar killar för manshora, en sån tjej som aldrig skulle drömma om att sodomisera en kille med en ölflaska.
Jag har väldigt svårt att tro att en tjej som betedde sig så skulle ses som en fin, känslig och snäll tjej, som på ett allmängiltigt sätt skildrade ungdomskärlekens kval. Snarare skulle hon bli kallad rabiat feminist, manshatare, bitterfitta. För att inte tala om alla mord- och våldtäktshot hon skulle tvingas ta emot. Och med den vetskapen i bakhuvudet tycker jag att Ronnie Sandahl har kommit mycket lindrigt undan.
Kalle
12 augusti 2010, kl 16:03
@Lisa: Nej.
12 augusti 2010, kl 16:15
Kolla den här serien, den påminner om texten rätt hårt http://fulheten.com/serie_bjornglenn.html
BG
12 augusti 2010, kl 18:06
Kanske tjejerna han träffar känner av de här grejerna du skriver om, intuition är underskattat (hos både tjejer o killar). Därför vill de inte ha sex med honom.
Det påminner om alla de bittra killar som klagar över att alla brudar bara är ute efter yta o pengar (underförstått, eller uttalat: horor). Lätt fixat - låtsas vara panka och skaffa inte häftig bil! Då hittar ni de bra tjejerna.
Det påminner om alla de bittra killar som klagar över att alla brudar bara är ute efter yta o pengar (underförstått, eller uttalat: horor). Lätt fixat - låtsas vara panka och skaffa inte häftig bil! Då hittar ni de bra tjejerna.
Jennie
12 augusti 2010, kl 19:29
Lyssnade på Liv på radion. Gillade det inte alls. Jag undrade vad hon fick allt ifrån. Men det kan vara för att jag har missat tidigare krönikor av Ronnie. Hur som helst så argumenterar du för det ogillande på ett mycket bättre sätt.
r
12 augusti 2010, kl 19:36
Jag tycker den här texten av Ronnie är lustig
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article7557197.ab
Den säger nämligen ingenting. Den är helt poänglös.
Är det typiskt för hans texter? Jag har inte följt honom.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article7557197.ab
Den säger nämligen ingenting. Den är helt poänglös.
Är det typiskt för hans texter? Jag har inte följt honom.
John Albertsson
12 augusti 2010, kl 19:36
Ååå, vad jag längtar bort från denna sjuka kvinnlighet. Bort, bort.
Ellen
12 augusti 2010, kl 20:39
GRYMT. ÄLSKAR TEXTEN.
M Håkansson
12 augusti 2010, kl 23:49
Så fort man hör namnet Ronnie Sandahl börjar man skämmas över att man kommer från Falköping. Ronnie är en stor plåga för vår lilla stad :S
gluemoae
13 augusti 2010, kl 01:04
Visserligen håller jag med om att Sandahl verkligen inte har mycket att säga, och han skulle göra sig själv en tjänst om han någon gång kunde inse sina litterära begränsningar (hans wikipediaartikel påstår att han utöver krönikör är "författare och dramatiker"), men borde man ändå inte ge grabben "the benefit of a doubt"? Om jag förstår dig rätt, Lisa, så menar du att Sandahl anser att han gör världens kvinnor en tjänst genom att inte behandla dem illa, och att dessa i sin tur är skyldiga honom en tjänst för det. Jag förstår om den som upplever hans texter på det sättet blir illa till mods.
Men jag tycker att det finns en alternativ tolkning till passagen om Mats Olssons bok. Sandahl beskriver helt enkelt tonåringens besvikelse över att tjejen han var förälskad i inte på det minsta sätt besvarade hans känslor. Inget ovanligt tema, i synnerhet inte för Sandahl, men man behöver heller inte lägga så mycket mer i det. Vidare behöver "vi som aldrig sa hora" inte nödvändigtvis implicera att motsatsen är rimlig eller önskvärd; man skulle även här kunna göra en mer välvillig tolkning och komma fram till att syftet var deskriptivt, inte normativt. Kort sagt: Du har lite för dåligt underlag för ditt karaktärsmord, Lisa.
Men jag tycker att det finns en alternativ tolkning till passagen om Mats Olssons bok. Sandahl beskriver helt enkelt tonåringens besvikelse över att tjejen han var förälskad i inte på det minsta sätt besvarade hans känslor. Inget ovanligt tema, i synnerhet inte för Sandahl, men man behöver heller inte lägga så mycket mer i det. Vidare behöver "vi som aldrig sa hora" inte nödvändigtvis implicera att motsatsen är rimlig eller önskvärd; man skulle även här kunna göra en mer välvillig tolkning och komma fram till att syftet var deskriptivt, inte normativt. Kort sagt: Du har lite för dåligt underlag för ditt karaktärsmord, Lisa.
13 augusti 2010, kl 09:58
check this ol mess: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article380482.ab
Daniel
13 augusti 2010, kl 11:31
Alltså, jag kände mig lite sådär förorättad ibland när jag var yngre - här är jag schyst och snäll men man ska tydligen vara en elak jävel om man vill ha fitta.
Jag mognade ifrån det. Något jag däremot aldrig haft en tanke på är att älta det offentligt, vältra mig i självömkan i romaner, krönikor eller poplåtar.
Det är det som framför allt gör Sandahl, Birro och liknande pajaser så patetiska. Släpp det där nu, och inse att Morrissey verkade i en litterär tradition med en massa självironi och rollspel som ni aldrig verkat greppa.
Jag mognade ifrån det. Något jag däremot aldrig haft en tanke på är att älta det offentligt, vältra mig i självömkan i romaner, krönikor eller poplåtar.
Det är det som framför allt gör Sandahl, Birro och liknande pajaser så patetiska. Släpp det där nu, och inse att Morrissey verkade i en litterär tradition med en massa självironi och rollspel som ni aldrig verkat greppa.
Stefan
13 augusti 2010, kl 14:10
Men alltså...vad är det med denne stackars Ronnie som somliga blir så provocerade av.
Jag blev lite nyfiken på honom och plöjde igenom ett 20-tal av hans krönikor.
Jag fattar inte. Att vissa av krönikorna är totalt intetsägande kan jag hålla med om. Men jag kan inte hitta något som provocerar mig. Ett par av krönikorna där han skriver om sina tafatta försök att förvalta sin fastighet är ju rörande och fantastiskt underhållande.
Men jag har inte läst "Vi som aldrig sa...". Att ha läst den är kanske en förutsättning för att kunna instämma i er äckelkör.
Jag blev lite nyfiken på honom och plöjde igenom ett 20-tal av hans krönikor.
Jag fattar inte. Att vissa av krönikorna är totalt intetsägande kan jag hålla med om. Men jag kan inte hitta något som provocerar mig. Ett par av krönikorna där han skriver om sina tafatta försök att förvalta sin fastighet är ju rörande och fantastiskt underhållande.
Men jag har inte läst "Vi som aldrig sa...". Att ha läst den är kanske en förutsättning för att kunna instämma i er äckelkör.
klas
13 augusti 2010, kl 17:02
Till M:
Det där scenariot du beskrev där du vände på rollerna finns det hemskt gott om, gå till ditt närmaste bibliotek och kolla seriehyllorna exempelvis. En väldigt stor del av de kvinnliga självbiografiska serierna handlar just om det du beskriver, tjejer som återberättar sina barndomar, är arg på män som bara vill ha slitzbrudar eller passiva våp osv, och hur de blev psykiskt skadade av att olyckligt kära ner sig i fel killar som aldrig blev kära tillbaka.
Finns säkert de som kallar de här tjejerna för rabiata feminister eller manshatare, men generellt så är de ganska erkända och hyllade.
Det där scenariot du beskrev där du vände på rollerna finns det hemskt gott om, gå till ditt närmaste bibliotek och kolla seriehyllorna exempelvis. En väldigt stor del av de kvinnliga självbiografiska serierna handlar just om det du beskriver, tjejer som återberättar sina barndomar, är arg på män som bara vill ha slitzbrudar eller passiva våp osv, och hur de blev psykiskt skadade av att olyckligt kära ner sig i fel killar som aldrig blev kära tillbaka.
Finns säkert de som kallar de här tjejerna för rabiata feminister eller manshatare, men generellt så är de ganska erkända och hyllade.
13 augusti 2010, kl 18:27
Det värsta är när man råkar på en såndär kille, en Ronnie, någon som inte fick knulla på gymnasiet & därför är alla tjejer [valfritt könsord]. Men Ronniesarna kan ju inte säga att tjejer är horor. För då kommer dom ju aldrig få något sex. Och dom vill ju inte vara en såndär elak kille heller. Dom är ju bättre än dem (tror dom) men någonstans så vill dom kalla tjejer för horor och vara elaka killar. För dom tror att det är så man får sex. Ronniesarna är bittra och värre än någon player eller respektlös kille.
Bukowski
13 augusti 2010, kl 18:46
@Lisa 18.27: Skillnaden mellan en Ronnie och exempelvis mig själv är inte att ingen av oss fick knulla, för det fick vi ju inte, utan istället att han skäms över sitt kvinnohat medan jag är stolt över mitt. Nästa alla kvinnor är luder. Den lilla procent som som inte är det är paradoxalt nog fnasken, de riktiga kvinnorna, alltså de som tar betalt före knullet, i kronor och ören.
M
13 augusti 2010, kl 22:40
klas,
nej, jag håller inte med dig alls. Det jag pratar om är varken manlig bitterhet eller frustration över amorösa nederlag. Som Daniel redan har nämnt finns det många män som skriver om det här och gör det bra, med både självdistans och förståelse för att tjejer är människor. Och ja, det finns många kvinnor som skriver om samma saker från ett kvinnligt perspektiv och får respekt för det.
Skillnaden är att det finns en relativt stor grupp män som tycker sig ha en naturgiven rätt till kvinnors kroppar. De anser att kvinnor inte borde ha rätt att ha sexuella preferenser. De tycker att attraktion mellan människor borde ersättas av en enkel transaktion: mannen kväser sina våldsimpulser och sitt kvinnohat, varpå kvinnan tackar honom genom att upplåta sin kropp åt honom. De tycker alltså att män är snälla bara de låter bli att slå, våldta eller smäda kvinnor, och de tycker att "snällheten" bör belönas med sex. Om så inte sker är kvinnor falska luder, alternativt förtjänar våld, övergrepp och skällsord. Ett skolexempel är väl herr Bukowski här ovan. Ronnie är en hämmad version av den här manstypen. Bitterhet finns hos båda könen, men den här attityden saknar helt motsvarighet hos kvinnor, vill jag påstå.
På sätt och vis kan man väl tycka synd om de om de här herrarna, då de är förlorare i ett samhälle där kvinnor har rätt att själva välja vem de ligger med. Naturligtvis vill ingen kvinna ha en sån här man.
nej, jag håller inte med dig alls. Det jag pratar om är varken manlig bitterhet eller frustration över amorösa nederlag. Som Daniel redan har nämnt finns det många män som skriver om det här och gör det bra, med både självdistans och förståelse för att tjejer är människor. Och ja, det finns många kvinnor som skriver om samma saker från ett kvinnligt perspektiv och får respekt för det.
Skillnaden är att det finns en relativt stor grupp män som tycker sig ha en naturgiven rätt till kvinnors kroppar. De anser att kvinnor inte borde ha rätt att ha sexuella preferenser. De tycker att attraktion mellan människor borde ersättas av en enkel transaktion: mannen kväser sina våldsimpulser och sitt kvinnohat, varpå kvinnan tackar honom genom att upplåta sin kropp åt honom. De tycker alltså att män är snälla bara de låter bli att slå, våldta eller smäda kvinnor, och de tycker att "snällheten" bör belönas med sex. Om så inte sker är kvinnor falska luder, alternativt förtjänar våld, övergrepp och skällsord. Ett skolexempel är väl herr Bukowski här ovan. Ronnie är en hämmad version av den här manstypen. Bitterhet finns hos båda könen, men den här attityden saknar helt motsvarighet hos kvinnor, vill jag påstå.
På sätt och vis kan man väl tycka synd om de om de här herrarna, då de är förlorare i ett samhälle där kvinnor har rätt att själva välja vem de ligger med. Naturligtvis vill ingen kvinna ha en sån här man.
yrvaedret
13 augusti 2010, kl 22:59
Hur många 90-talister vet vem Jacob Hellman är? Typ noll och ingen, hur många av dem läser Ronnie Sandahl?
Vilket som, så gillar jag än en gång din krönika. Du lyfter fram och belyser samhällets olika vinklingar och problematik, sådant som folk i allmähet vill säga men inte vågar.
Tumme!
Vilket som, så gillar jag än en gång din krönika. Du lyfter fram och belyser samhällets olika vinklingar och problematik, sådant som folk i allmähet vill säga men inte vågar.
Tumme!
gluemoae
14 augusti 2010, kl 03:14
@M: Är du verkligen inte lite väl hård mot Sandahl nu? Låt gå för att han koketterar med sin snällhet, eller förmenta snällhet, men att utmåla honom som presumtiv våldtäktsman -- är det inte att gå lite väl långt, t.o.m. med förbehållet att just han är en mer hämmad version av denna "manstyp"? Strikt logiskt sett är dessutom ditt påstående falsifierat, d.v.s. om man tar dig på orden och utgår från att "Naturligtvis vill ingen kvinna ha en sån här man." Jag vill minnas att Sandahl är tillsammans med Liza Marklunds dotter.
grete
14 augusti 2010, kl 11:39
Gluemoae- Annika Marklund + Ronnie Sandahl = storhetsvansinne^2
Har du läst AM:s intetsägande krönikor??? Jämför med Sandahl, bägge ¨tror sig vara nya Proust.
Har du läst AM:s intetsägande krönikor??? Jämför med Sandahl, bägge ¨tror sig vara nya Proust.
M
14 augusti 2010, kl 13:00
gluemoae,
var läser du in att jag tror att Sandahl är en presumtiv våldtäktsmän? Jag tror inte att han skulle kunna göra en fluga förnär. Att han har fantasier om det är väl möjligt, med tanke på hur passivt aggressiv han verkar. Men det är ju inte olagligt. Och jag tycker inte att jag är hård mot Ronnie Sandahl. Faktum är att det vore elakare att dalta med honom och stärka hans förljugna självbild. Om det är något som är tragiskt är det väl att gå genom livet i tron att man är snäll, när man i själva verket pissar på folk.
Sen det här med "ingen kvinna.." Jaa, vad ska jag säga. Ibland får man generalisera. Man kan väl säga att alla killar ogillar att bli sparkade på pungen också, även om det säkert finns de som av någon vriden anledning gillar det.
var läser du in att jag tror att Sandahl är en presumtiv våldtäktsmän? Jag tror inte att han skulle kunna göra en fluga förnär. Att han har fantasier om det är väl möjligt, med tanke på hur passivt aggressiv han verkar. Men det är ju inte olagligt. Och jag tycker inte att jag är hård mot Ronnie Sandahl. Faktum är att det vore elakare att dalta med honom och stärka hans förljugna självbild. Om det är något som är tragiskt är det väl att gå genom livet i tron att man är snäll, när man i själva verket pissar på folk.
Sen det här med "ingen kvinna.." Jaa, vad ska jag säga. Ibland får man generalisera. Man kan väl säga att alla killar ogillar att bli sparkade på pungen också, även om det säkert finns de som av någon vriden anledning gillar det.
Bukowski
14 augusti 2010, kl 20:08
@M
Vilken tur att du berättar för oss att du inte tillhör skrået av "losers"; någon skulle ju kunna få för sig att tillhörde den så pestsmittade skaran, och usch, visst vore det väl hemskt. ändå. Vet du en sak, de som hela tiden ägnar sig att slå fast att de själva inte är losers, genom att beskriva andra såsom "patetiska", "bittra" och "tragiska", de är själva megalosers!
Vilken tur att du berättar för oss att du inte tillhör skrået av "losers"; någon skulle ju kunna få för sig att tillhörde den så pestsmittade skaran, och usch, visst vore det väl hemskt. ändå. Vet du en sak, de som hela tiden ägnar sig att slå fast att de själva inte är losers, genom att beskriva andra såsom "patetiska", "bittra" och "tragiska", de är själva megalosers!
M
14 augusti 2010, kl 20:49
Bukowski,
ja det kan säkert ligga något i det du säger. Inte för att jag tycker att "bitter" eller "förlorare" är förolämpningar, eller statiska tillstånd för den delen. Och jag förutsätter att samma logik gäller för människor som kallar andra "luder" då.
ja det kan säkert ligga något i det du säger. Inte för att jag tycker att "bitter" eller "förlorare" är förolämpningar, eller statiska tillstånd för den delen. Och jag förutsätter att samma logik gäller för människor som kallar andra "luder" då.
gluemoae
14 augusti 2010, kl 23:17
@M: Vag jag skrev var att du utmålade honom som en presumtiv våldtäktsman med förbehållet att han skulle vara mera hämmad. Alltså en teoretisk våldtäktsman, som mycket väl hade kunnat agera i enlighet med sina övertygelser om bara samhällsmoralen tillät honom. Det tycker jag är att gå lite väl långt.
Angående Annika Marklund kan man väl konstatera att möjligheterna är tre: Hon är oskuldsfullt aningslös om Sandahls lömskhet; hon är någon form av masochist som uppskattar pungsparkar i metaforisk bemärkelse; hon ser andra sidor av grabben som inte nödvändigtvis går att utläsa av hans "pekorala alster".
Angående Annika Marklund kan man väl konstatera att möjligheterna är tre: Hon är oskuldsfullt aningslös om Sandahls lömskhet; hon är någon form av masochist som uppskattar pungsparkar i metaforisk bemärkelse; hon ser andra sidor av grabben som inte nödvändigtvis går att utläsa av hans "pekorala alster".
M
15 augusti 2010, kl 12:37
gluemae,
nej, jag har aldrig utmålat honom som presumtiv våldtäktsman. Tror du det har du problem med läsförståelsen. Och det finns inga "teoretiska våldtäktsmän". Det finns en skillnad mellan att tycka att någon förtjänar våld och/eller förtyck för att hon inte visar tacksamhet mot frånvaron av våld och förtryck, och att faktiskt vara kapabel att utöva våld. Men det handlar om precis samma unkna attityd som alltid har använts för att rättfärdiga alla typer av förtryck av kvinnor, inklusive våld: Är du inte självmant underdånig, har du inte förtjänat att slippa det aktiva förtrycket. Eller i klartext: Lyder du inte förtjänar du att straffas.
Vad gäller Annika Marklund, är min gissning att hon motiveras av en kombination av de olika skäl du nämnde. Vi vet såklart inte hur deras relation ser ut. Och givetvis är det så att även Ronnie har goda sidor, det tvivlar jag inte på. Men det betyder inte att man inte kan uttrycka avsky för ett sunkigt tankesätt som ofta genomsyrar hans texter.
nej, jag har aldrig utmålat honom som presumtiv våldtäktsman. Tror du det har du problem med läsförståelsen. Och det finns inga "teoretiska våldtäktsmän". Det finns en skillnad mellan att tycka att någon förtjänar våld och/eller förtyck för att hon inte visar tacksamhet mot frånvaron av våld och förtryck, och att faktiskt vara kapabel att utöva våld. Men det handlar om precis samma unkna attityd som alltid har använts för att rättfärdiga alla typer av förtryck av kvinnor, inklusive våld: Är du inte självmant underdånig, har du inte förtjänat att slippa det aktiva förtrycket. Eller i klartext: Lyder du inte förtjänar du att straffas.
Vad gäller Annika Marklund, är min gissning att hon motiveras av en kombination av de olika skäl du nämnde. Vi vet såklart inte hur deras relation ser ut. Och givetvis är det så att även Ronnie har goda sidor, det tvivlar jag inte på. Men det betyder inte att man inte kan uttrycka avsky för ett sunkigt tankesätt som ofta genomsyrar hans texter.
Bukowski
15 augusti 2010, kl 23:36
@M: Nej. Du måste i sammanhanget ha ett eklektiskt perspektiv. "Luder" och " patetisk"/"tragisk"/"bitter" bär inte på samma värderingar, och du och jag är inte samma personer. För att man skall kunna tala om "logik" i detta sammanhang så gäller mutatis mutandis, och sånt är inte förhållandet utan tvärtom, variablerna går isär på flera punkter.
18 augusti 2010, kl 15:25
Hmm,.Sandahl och Marklund förtjänar varandra, lika självgoda navelskådare båda två,.även om lilla Annika har kommit upp sig här i livet efter sin korta, men ack så tragiska filmkarriär,.att visa tuttarna och rida på en smågrabb på "Populärmusik från Vittula",.lite filmonani med redskap,.åh, åh, åååh,.fy på dig Annika, du förtjänar en ordentlig spark där bak,.med en Sanda(h)l. Fridens liljor och jucka på för allt vad tyget håller.
gluemoae
20 augusti 2010, kl 09:50
@M: Ja, men du vet inte att han tycker att kvinnor förtjänar våld. Det är orättvist att psykologisera på så lösa grunder som du gör.
Hans
24 augusti 2010, kl 08:54
Precis som någon sagt tidigare så är ju det normala att kalla kvinnor för horor. Hora eller fitta, det är så ni benämns när män umgås med män. Sen håller jag absolut med om att det inte borde vara så, att det är fördjävligt. Men normalt (i betydelsen vanligt förekommande) är det. Horor och fittor, det är så män ser på kvinnor, män i alla åldrar och alla samhällsklasser. Tyvärr.