Senast Skrivet
- Sarah Dawn Finer avlämnar Sveriges röster
- 2012-05-26 00:17
- Mister Lordi lämnar finska röster
- 2012-05-25 23:47
- Poängavlämningen repas
- 2012-05-25 23:31
- Så här ser en "nyhetstidning" ut i Baku
- 2012-05-25 23:19
- RUNNING BEATS.
- 2012-05-25 23:14
- Polen och brasseligan
- 2012-05-25 23:09
- Bra energi, Moldavien
- 2012-05-25 22:58
- Ännu en limousinfilm
- 2012-05-25 22:57
- Ukraina kommer bra i slutet
- 2012-05-25 22:54
- Hur ska vi få Seribens Željko lite nervig till i morgon?
- 2012-05-25 22:51
- Jedwards supervapen - luggarna står upp igen
- 2012-05-25 22:46
- Förstår inte Makedoniens ylparti
- 2012-05-25 22:42
- Workout Åre 2012 - dag 1
- 2012-05-25 22:38
- Falskt igen, Kurt!
- 2012-05-25 22:38
- Tysk i mössa
- 2012-05-25 22:35
Lisa Magnusson
Privat, men aldrig personlig.
Senast skrivet
Arkiv
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
juni 2010
maj 2010
april 2010
mars 2010
februari 2010
januari 2010
december 2009
november 2009
oktober 2009
september 2009
augusti 2009
juli 2009
juni 2009
maj 2009
april 2009
mars 2009
februari 2009
januari 2009
december 2008
november 2008
oktober 2008
september 2008
augusti 2008
juli 2008
juni 2008
maj 2008
april 2008
mars 2008
februari 2008
januari 2008
december 2007
november 2007
Mejl från Ronnie Sandahl.
Jag skrev ju för ett par dagar sedan om Ronnie Sandahl och den dåliga kvinnosyn som jag tycker att hans texter ger uttryck för. Han blev inte så glad, lät han mig veta i ett antal mejl av varierande värdighetsgrad. Jag publicerar här det första mejlet:
"Hej Lisa!
Såg rubriken om mig på Aftonbladets sajt och läste.
Jag brukar inte svara på bloggares spyor.
Men det är oerhört irriterande att bli så här medvetet missförstådd. I synnerhet av en kollega på samma tidning.
Texten du hänvisar till är en ganska lågmäld kolumn om tonårig kärlek och musik man kopplar till den, så som manlig tonårig kärlek ofta är: en piedestalfilosofi, där man inte sällan är ovillig att se tjejen bakom den på förhand skapade bilden, sådana bilder man gärna för övrigt gärna skapar efter romaner eller låtar. En sjuk manlighet kallar du den. Jag håller med dig. Och i mitt fall: en mycket enkel 17-årig världsbild.
Du kanske inte lade märke till det, men texten är skriven i imperfekt. Det vore mycket märkligt om jag hade samma syn idag. Vilket även står svart på vitt i den aktuella texten.
Och om du hade bemödat dig med att läsa min debutroman så skulle du veta att den handlar om exakt samma sak: en piedestalfilosofi som krackelerar. Jag skriver om två sorters manligt förtryck, ett mjukt och ett hårt. Och en jämnårig tjej som slits mellan helt olika förväntningar - den på horan och den på madonnan.
Bokens största problem är snarare att den är övertydlig på den punkten. Du kan förstås basha romanen hur hårt du vill på hörsägen; jag vet å andra sidan att den används som feministisk litteratur på somliga kvinnojourer.
Grundtanken jag hade när boken skrevs för fem år sedan var att läsaren - inuti igenkänningen - ska känna vämjelse inför huvudkaraktären. En annan sak, jag är romanförfattare och skriver således inte alltid om mig själv: en roman är en roman, påhittad.
Min kvinnosyn har du kort sagt ingen aning om.
God läsning,
Ronnie"
Svar: Nej, jag har ingen aning om hur din kvinnosyn ser ut. Vad jag pratar om är inte hur du är som privatperson utan vad du ger uttryck för i dina texter. Jag har läst typ tre fjärdedelar av din bok och väldigt många av dina krönikor, och den unge mannen som känner mer eller mindre återhållen ilska mot henne som vägrar besvara hans trånad är ju ett återkommande tema hos dig. Jag håller inte med om att krönikan som jag tog upp bara beskriver hur det var då, när du var sjutton. Jag tycker att du romantiserar.
Det är vidare en väldigt intressant diskussion, det där med hur pass mycket man egentligen skall behöva stå till svars för sina verk. Jag förstår att du inte är synonym med din romankaraktär. Jag efterlyser inte brasklappar så snart någon i en bok gör något som inte är helt hundra. Jag tycker inte att alla berättelser måste vara pedagogiska och sedelärande och politiskt korrekta. Samtidigt tycker jag heller inte att man helt kan svära sig fri från de bilder man reproducerar.
Du skriver i ditt mejl om kvinnan som hora och madonna. En person som skildrar kvinnor på det sättet så pass ofta att man verkligen kan tala om en röd tråd är Lars von Trier. Maria Sveland och Katarina Wennstam skrev för något år sedan en intressant essä på DN:s kultursida om honom, och om manligt konstnärsskap och kvinnofientlighet:
"Det manliga geniet, mytbilden kring konstnärssjälen, sitter sedan länge på piedestal. Missbruk, alkoholism, våld, negligerade barn, kvinnofientliga uttalanden - allt går att förklara (eller undgå att förklaras) med hänvisning till uppoffringarna man (han) gör för Konsten./ Frågan är inte om kvinnohatet och föraktet för den kvinnliga sexualiteten är en tråkig bieffekt i konsten, utan om den snarare är en del av själva fundamentet? En drivande motor."
Just precis så tror jag att det är. Och jag är så erbarmerligt trött på hur det koketteras med dålig kvinnosyn. Det är på tiden att vi nagelfar och ifrågasätter det. Jag efterlyser ett manligt konstnärsskap som inte definierar sig självt genom att exkludera och exotisera kvinnor, oavsett om det sker i imperfekt eller presens.
Det är faktiskt år 2010, jag tycker det kan räcka nu.
43 kommentarer
Johnny Martinsson
Lisa Magnusson
Tack!
Lisa Magnusson
Att märka ord är medelmåttans enda sätt att hävda sig mot geniet.
Psykbryt
Lisa Magnusson
Varför skulle jag "ta diskussionen bakom kulisserna"? Och vaddå "feg retorik"? Vilket svammel.
Lisa Magnusson
Tack så hemskt mycket, vilket fint beröm!
Lisa Magnusson
Tack!
Lisa Magnusson
Personligen brukar jag rubriksätta mina argmejl. "HÄR CHOCKRASAR 29-ÅRINGEN" o s v.
yrvaedret
Lisa Magnusson
Att jag inte gör en ansats att försöka presentera "många olika perspektiv och teorier" om manligt konstnärsskap utan endast redogör för min egen åsikt är inte särskilt konstigt. Det här är ingen uppslagsbok, det är en blogg.
Lisa Magnusson
Hahaha, roligt med en analys! Fast om tanken är att använda den som slagträ så bör man nog med fördel vara lite bättre på att läsa människor än du är.
Lisa Magnusson
Jag tycker, som sagt, att Ronnie Sandahl skriver bra. Och uppenbarligen intressant också, eftersom jag på mycket kort tid har skrivit två texter om hans texter i allmänhet och en av hans krönikor i synnerhet. Det jag vänder mig emot är innehållet i hans alster.
När man skriver för en så stor tidning som Aftonbladet så kommer man att få kritik. Jag, och säkert Ronnie Sandahl också, får kritik mest hela tiden, det är så det är. Det enda sättet att undgå att det är att lägga sig ned i ett hörn och andas så tyst man bara kan. Sedan finns det givetvis gränser också, man kan inte gå hur långt som helst, men det tycker jag inte att jag gör.
Jag tycker att jag kritiserar Ronnie Sandahls texter på ett sakligt och hederligt sätt, och jag har dessutom ett konstruktivt syfte med det jag skriver.
Transparent
Lisa Magnusson
Att, mer eller mindre uttalat, förvänta sig att kvinnor skall vara tacksamma över att man inte fysiskt gör dem illa är att samtidigt säga att man skulle kunna göra det, att det enda skälet till att man avstår från det är att man är en fin person. Jag vet inte hur många gånger jag själv och kvinnor jag känner har hört liknande saker från män som tror att de är snälla. Och nej, jag menar inte att jag tror att de skulle våldta någon, bara att det är en väldigt obehaglig attityd. Detta med att hota med en osynlig kniv är bara en metafor, men som sådan tycker jag att den är rätt träffsäker.
Som jag redan har påpekat så handlar för övrigt inte mina texter om Ronnie Sandahl som person, eftersom jag inte känner honom alls; jag skriver om den Ronnie Sandahl som kommer till uttryck i hans texter.
Lisa Magnusson
... Och återigen: Tack för allt beröm!
Du skriver här i kommentatorsfältet att du tycker Ronnie Sandahl skriver bra och intressant men sade samtidigt följande i urpsrungstexten om honom:
"Ronnie Sandahl är en bruksskrivare. Han behärskar hantverket, har hittat sitt eget språk, men han har egentligen inget att säga. Därför skriver han lite om någon lantväg, och ett hus, och någon tveksam tendens han snappat upp."
Han har inget att säga men han formulerar det bra. Kanske är det sagt lite ironiskt men det känns samtidigt lite motsägelsefullt. Andemeningen till ditt "utfall" mot honom är väl att du inte gillar vad han har kommit att representera ...
Vad gäller Lars von Trier så är han ingen kvinnohatare. Se Riket. Finns inget kvinnohat in den skrämmande, skojiga och briljanta serien. Sen har han gjort andra grejer än Riket såklart med det är inte signifikant eftersom det itne håller någon högre standard . Att Sveland och Wennstam inte gillar honom tror jag har helt andra saker än hans påstådda kvinnofientlighet. Von Trier är surrealistisk, självblottande, fylld av svart humor och väldigt oförutsägbar... underhållande som tusan att lyssna på när han broderar ut sig om sina demoner och ideer.. dvs motsatsen till Sveland och Wennstam som är klassiska torrbollar som väljer att skriva om brännande ämnen för att hamna i morgonsoffor och prata med allvarligt tonfall. Brukstänkare med andra ord. Det kan man också tröttna på.
Transparent
Lisa Magnusson
Men suck. Läs innantill. Jag klandrar inte Ronnie Sandahl för att hans eventuella impulser att skada någon, jag vänder mig emot att han förväntar sig att kvinnor skall vara honom tacksam för att han är snäll (läs: inte beter sig som ett svin) mot dem.
Och nej, jag liknar inte Ronnie Sandahl med Lars von Trier.
Transparent
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare
Johnny Martinsson
15 augusti 2010, kl 19:33
Du är bra du Lisa. Jag är med dig. Well put!
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:28
Tack!
E Hilter
15 augusti 2010, kl 20:12
Mycket intressanta ord det går inflation i här; kokettera, bevekelsegrund. Trevligt
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:29
Att märka ord är medelmåttans enda sätt att hävda sig mot geniet.
Psykbryt
15 augusti 2010, kl 20:20
Man är väl heller inte tillåten att vifta med författartiteln förrän efter sin andra publicerade bok? Tsk, tsk. Dessutom ska de väl ha viss verkshöjd också...
Emma
15 augusti 2010, kl 20:26
Tycker väl att om du får ett mail av den du hoppar på, så ska ni ta diskussionen bakom kulisserna.
Att du basunerar ut detta innebär bara att du får sista ordet och det tyder på feg retorik.
Att du basunerar ut detta innebär bara att du får sista ordet och det tyder på feg retorik.
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:34
Varför skulle jag "ta diskussionen bakom kulisserna"? Och vaddå "feg retorik"? Vilket svammel.
15 augusti 2010, kl 20:28
Fy vad bra du är! Jag har precis spenderat en hel dag med att läsa din blogg (är på november 2008) och du är nog typ min nya bloggcrush för allt du skriver är så braaa. Ville liksom bara säga det!
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:34
Tack så hemskt mycket, vilket fint beröm!
15 augusti 2010, kl 20:38
Du säger det vi andra tänker, tack för det!
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:43
Tack!
15 augusti 2010, kl 20:39
Haha, trodde inte att krönikörer använde sån korrekt svenska i arga mejl till varandra :p
Lisa Magnusson
15 augusti 2010, kl 20:44
Personligen brukar jag rubriksätta mina argmejl. "HÄR CHOCKRASAR 29-ÅRINGEN" o s v.
yrvaedret
15 augusti 2010, kl 20:55
Ibland kan man få sagt det man vill få sagt med grammatisk rätt svenska.
Bra skrivet Lisa!
Bra skrivet Lisa!
Alexander
15 augusti 2010, kl 23:26
Min åsikt:
Så här komplicerade och känsliga frågor ska inte debatteras eller göras till kändistjafs, de ska diskuteras seriöst. Jag tror du, Lisa, är en person som egentligen är mer än kapabel till det; du tycks vara något så nutida ovanligt som en tänkare med skriftens gåva.
Smicker åsido, ofta väljer du att istället lägga i debattväxeln och köra hårt. Jag förstår att det till viss del hör till bloggandets och krönikeskrivandets villkor, och även att man kan bli frustrerad och vilja att saker ska hända, men det finns faktiskt många olika perspektiv och teorier angående samhällsfrågor som denna, och de flesta har någon sorts kärna av sanning, samtidigt som ingen av dem är komplett. Och ingen vinner på att någon reducerar alla perspektiv utom sin favorit till en nidbild. Vill jag påstå. Förhoppningsvis utan att verka förnumstig eller nedlåtande.
Och så tycker jag fortfarande att du borde skaffa facebook. Jag skulle vara stolt över att ha dig i min vännerlista. :)
Så här komplicerade och känsliga frågor ska inte debatteras eller göras till kändistjafs, de ska diskuteras seriöst. Jag tror du, Lisa, är en person som egentligen är mer än kapabel till det; du tycks vara något så nutida ovanligt som en tänkare med skriftens gåva.
Smicker åsido, ofta väljer du att istället lägga i debattväxeln och köra hårt. Jag förstår att det till viss del hör till bloggandets och krönikeskrivandets villkor, och även att man kan bli frustrerad och vilja att saker ska hända, men det finns faktiskt många olika perspektiv och teorier angående samhällsfrågor som denna, och de flesta har någon sorts kärna av sanning, samtidigt som ingen av dem är komplett. Och ingen vinner på att någon reducerar alla perspektiv utom sin favorit till en nidbild. Vill jag påstå. Förhoppningsvis utan att verka förnumstig eller nedlåtande.
Och så tycker jag fortfarande att du borde skaffa facebook. Jag skulle vara stolt över att ha dig i min vännerlista. :)
Lisa Magnusson
16 augusti 2010, kl 23:05
Att jag inte gör en ansats att försöka presentera "många olika perspektiv och teorier" om manligt konstnärsskap utan endast redogör för min egen åsikt är inte särskilt konstigt. Det här är ingen uppslagsbok, det är en blogg.
John Albertsson
15 augusti 2010, kl 23:48
"Och jag är så erbarmerligt trött på hur det koketteras med dålig kvinnosyn."
Hupp!
...och bland feminister, pseudovänsterskribenter och genusvetare koketteras det ju inte alls med taskig syn på män. Inte alls.
Jag har inte läst Ronnies bok och jag har inte tänkt läsa den heller. Däremot har jag läst några kolumner av honom där hans ständigt påperar sin "vekhet" Han är ingen loser men han är vek, liksom, och alltid humanist ( läs: Stig Dagerman). En intressant fråga vore att fråga honom hur han ser på kolumnerna. Är de skönlitteratur eller är de fakta, eller är de vad Ronnie vill att folk ska tycka om honom?
Ronnie Sandahl har ingen som helst gåva för att bli en stor romanförfattare. Det är det å andra sidan få som har. Det här landet äger f.n. ingen. Den senaste var Moberg och den bäste genom tiderna, naturligtvis Strindberg.
Hupp!
...och bland feminister, pseudovänsterskribenter och genusvetare koketteras det ju inte alls med taskig syn på män. Inte alls.
Jag har inte läst Ronnies bok och jag har inte tänkt läsa den heller. Däremot har jag läst några kolumner av honom där hans ständigt påperar sin "vekhet" Han är ingen loser men han är vek, liksom, och alltid humanist ( läs: Stig Dagerman). En intressant fråga vore att fråga honom hur han ser på kolumnerna. Är de skönlitteratur eller är de fakta, eller är de vad Ronnie vill att folk ska tycka om honom?
Ronnie Sandahl har ingen som helst gåva för att bli en stor romanförfattare. Det är det å andra sidan få som har. Det här landet äger f.n. ingen. Den senaste var Moberg och den bäste genom tiderna, naturligtvis Strindberg.
max
16 augusti 2010, kl 02:17
hahaha, ronnie är ett stort jävla skämt! stor nolla enligt mej (och många andra).
bra lisa! ge tönten vad han förtjänar!
bra lisa! ge tönten vad han förtjänar!
Stefan
16 augusti 2010, kl 09:31
Jag har läst och beundrat dig länge, Lisa.
Detta är första gången jag ser sprickor i fasaden.
Eller har du stuckit på semester och anlitat din onda tvilling som spökskrivare?
Detta är första gången jag ser sprickor i fasaden.
Eller har du stuckit på semester och anlitat din onda tvilling som spökskrivare?
quasimodo
16 augusti 2010, kl 11:37
Här är den psykologiska förklraringen till Lisas kritik:
Lisa sitter i sin lägenhet i med retrorandiga orangebruna tapeter i Stockholm. Hon har nyligen träffat en kille som är sådär manlig på det gamla sättet. Ingen mes helt enkelt.
Lisa är också osäker på sin hierarkiplats balnd unga kvinnliga bloggerskor i sverige. Finns ju så oerhört många bra nuför tiden. Hon behöver profiliera sig mer.
Kombinationen av dessa två omständigheter leder till att hon skriver ett angrepp på Ronnie Sandahl inlägg. Hon besrkiver Ronnies kvinnosyn som 17-åring som föråldrad och jämför den med Lars von Triers. Helt perfekt i samtiden tänker Lisa. Kritik mor gamla gubbar. Ronnie har ju inte hypats alls lägnre så det är lugnt och Lars von Triers senaste fick ju mycket kritik. Lisas lyckas kritisera den fakemesigakillen som Ronnie, killen som egentligen så dumt omedvetet anamar den patrialkaka kvinnosynnen, detta fungerar perfekt i samtidens genusbackclash där "män ska vara män". Lisa lyckas också få in lite Strindberghat i sin kritik.
Lisa är nöjd hon har startat en skön debatt som ligger helt i tiden. Solen går ner över Stockholm.
Lisa sitter i sin lägenhet i med retrorandiga orangebruna tapeter i Stockholm. Hon har nyligen träffat en kille som är sådär manlig på det gamla sättet. Ingen mes helt enkelt.
Lisa är också osäker på sin hierarkiplats balnd unga kvinnliga bloggerskor i sverige. Finns ju så oerhört många bra nuför tiden. Hon behöver profiliera sig mer.
Kombinationen av dessa två omständigheter leder till att hon skriver ett angrepp på Ronnie Sandahl inlägg. Hon besrkiver Ronnies kvinnosyn som 17-åring som föråldrad och jämför den med Lars von Triers. Helt perfekt i samtiden tänker Lisa. Kritik mor gamla gubbar. Ronnie har ju inte hypats alls lägnre så det är lugnt och Lars von Triers senaste fick ju mycket kritik. Lisas lyckas kritisera den fakemesigakillen som Ronnie, killen som egentligen så dumt omedvetet anamar den patrialkaka kvinnosynnen, detta fungerar perfekt i samtidens genusbackclash där "män ska vara män". Lisa lyckas också få in lite Strindberghat i sin kritik.
Lisa är nöjd hon har startat en skön debatt som ligger helt i tiden. Solen går ner över Stockholm.
Lisa Magnusson
16 augusti 2010, kl 23:06
Hahaha, roligt med en analys! Fast om tanken är att använda den som slagträ så bör man nog med fördel vara lite bättre på att läsa människor än du är.
Olle
16 augusti 2010, kl 12:36
När jag läste din första kommentar till ronnies krönika så tänkte jag: sluta sparka på stackars självmåls-ronnie, han har det inte så lätt han ligger redan. Jag hade precis hört en elak och rolig totalslakt av honom på P3. Men det du skriver här är välformulerat och intressant. Om kvinnoföraktet är motorn i det "manliga konstnärskapet" isf en trist bieffekt. En viktig tanke.
Jag brukar själv döpa om kvinnoförakt jag hör från andra män eller känner själv, till kvinnoskräck, inte för att ursäkta något eller bagatellisera men för att förstå och kunna hantera situationen. Skräck är nämligen vad det ser ut som från min synvinkel (jag är ju inte måltavlan) Kanske är det skräcken som blir hat, konst och förakt. Hmm Freud har väl redan rett ut det här ? Eller Strindberg?
Hur som helst är det en bra ide att inte låta ett konstnärskap ursäkta vad som helst,
Jag brukar själv döpa om kvinnoförakt jag hör från andra män eller känner själv, till kvinnoskräck, inte för att ursäkta något eller bagatellisera men för att förstå och kunna hantera situationen. Skräck är nämligen vad det ser ut som från min synvinkel (jag är ju inte måltavlan) Kanske är det skräcken som blir hat, konst och förakt. Hmm Freud har väl redan rett ut det här ? Eller Strindberg?
Hur som helst är det en bra ide att inte låta ett konstnärskap ursäkta vad som helst,
Alexander
16 augusti 2010, kl 13:46
Litet tillägg, efter vissa av kommentarerna, fast egentligen inspirerad av kommentarer över hela nätet:
Man behöver inte tycka likadant, man behöver inte läsa Ronnie Sandahl eller tycka att han skriver särskilt bra eller intressant, men man kan väl åtminstone försöka komma ihåg att han är en människa, med känslor. Det är inte ett dugg fräscht eller roligt att nätmobba personer, tycker jag, även om de är kändisar eller har någon form av makt som man själv saknar. Det är bara ynkligt och småaktigt. Om jag ville spetsa till det lite skulle jag här kunna formulera något i stil med att "Ronnie Sandahl är mer man än någon av er, hur mycket han än gråter sig till sömns". Men poängen är inte att någon är bättre än någon annan, utan att en offentlig person inte är detsamma som en piñata. Det trillar inte ut godis ur Ronnie om ni slår tillräckligt hårt.
Och det här gäller naturligtvis inte bara Ronnie Sandahl, utan alla, kända som okända, som får sig en släng av hatsleven på internet.
Man behöver inte tycka likadant, man behöver inte läsa Ronnie Sandahl eller tycka att han skriver särskilt bra eller intressant, men man kan väl åtminstone försöka komma ihåg att han är en människa, med känslor. Det är inte ett dugg fräscht eller roligt att nätmobba personer, tycker jag, även om de är kändisar eller har någon form av makt som man själv saknar. Det är bara ynkligt och småaktigt. Om jag ville spetsa till det lite skulle jag här kunna formulera något i stil med att "Ronnie Sandahl är mer man än någon av er, hur mycket han än gråter sig till sömns". Men poängen är inte att någon är bättre än någon annan, utan att en offentlig person inte är detsamma som en piñata. Det trillar inte ut godis ur Ronnie om ni slår tillräckligt hårt.
Och det här gäller naturligtvis inte bara Ronnie Sandahl, utan alla, kända som okända, som får sig en släng av hatsleven på internet.
Lisa Magnusson
16 augusti 2010, kl 23:21
Jag tycker, som sagt, att Ronnie Sandahl skriver bra. Och uppenbarligen intressant också, eftersom jag på mycket kort tid har skrivit två texter om hans texter i allmänhet och en av hans krönikor i synnerhet. Det jag vänder mig emot är innehållet i hans alster.
När man skriver för en så stor tidning som Aftonbladet så kommer man att få kritik. Jag, och säkert Ronnie Sandahl också, får kritik mest hela tiden, det är så det är. Det enda sättet att undgå att det är att lägga sig ned i ett hörn och andas så tyst man bara kan. Sedan finns det givetvis gränser också, man kan inte gå hur långt som helst, men det tycker jag inte att jag gör.
Jag tycker att jag kritiserar Ronnie Sandahls texter på ett sakligt och hederligt sätt, och jag har dessutom ett konstruktivt syfte med det jag skriver.
16 augusti 2010, kl 14:47
"sluta sparka på stackars självmåls-ronnie"
:p
Heeeee! Det var det roligaste idag.
:p
Heeeee! Det var det roligaste idag.
David A
16 augusti 2010, kl 16:58
Intressant! Har du möjlighet/lust att publicera resten av mejlen oxå? Eller tillför de kanske inget i alls mer i sak? Vore hursomhelst spännande att läsa.
Ser även fram emot nästa Sandahl-pekoral i Aftonbladet; gissningsvis på temat "Buhu, Lisa förstår mig inte! Jag som är så god och fin!!!"
Ser även fram emot nästa Sandahl-pekoral i Aftonbladet; gissningsvis på temat "Buhu, Lisa förstår mig inte! Jag som är så god och fin!!!"
Peter
16 augusti 2010, kl 21:11
När jag hör feminister basunera ut den här verklighetsfrånvända idén att nutida svenska män skulle ha någon form av underliggande kvinnoförakt så blir jag lite fundersam; är det egentligen kvinnorna som har taskig manssyn, och kvinnosyn med för den delen? Offermentalitet är ett farligt tankesätt.
Transparent
16 augusti 2010, kl 21:41
Att hävda att Sandahl hotar med osynlig kniv är naturligtvis långt mycket allvarligare än något som Sandahl har skrivit. Tycker din _personliga_ aversion mot Sandahl (du bemöter inte bara hans texter, utan även person) är obehaglig. Den känns inte rationell. Den känns lite galen, lite som att du skapar problem i Sandahls persona som egentligen inte finns där.
Jag tror att det varken är insiktsfullt eller hälsosamt att se misogyni i allt runt omkring.
Jag tror att det varken är insiktsfullt eller hälsosamt att se misogyni i allt runt omkring.
Lisa Magnusson
16 augusti 2010, kl 23:08
Att, mer eller mindre uttalat, förvänta sig att kvinnor skall vara tacksamma över att man inte fysiskt gör dem illa är att samtidigt säga att man skulle kunna göra det, att det enda skälet till att man avstår från det är att man är en fin person. Jag vet inte hur många gånger jag själv och kvinnor jag känner har hört liknande saker från män som tror att de är snälla. Och nej, jag menar inte att jag tror att de skulle våldta någon, bara att det är en väldigt obehaglig attityd. Detta med att hota med en osynlig kniv är bara en metafor, men som sådan tycker jag att den är rätt träffsäker.
Som jag redan har påpekat så handlar för övrigt inte mina texter om Ronnie Sandahl som person, eftersom jag inte känner honom alls; jag skriver om den Ronnie Sandahl som kommer till uttryck i hans texter.
16 augusti 2010, kl 22:12
Grymt!
Tack för bra krönika
Tack för bra krönika
Lisa Magnusson
16 augusti 2010, kl 23:10
... Och återigen: Tack för allt beröm!
sarah
17 augusti 2010, kl 17:49
Det jag beundrar dig för Lisa är att du ser "det osynliga" kvinnoföraktet, dvs tydliggör det för oss som inte en tänkt tanken. Själv har jag bara sett Ronnie Sandahl som en mes; jag tycker om mjuka killar men däremot inte killar som hela tiden maste poängtera hur veka och känsliga de är; det klingar falskt och tillrättalagt i mina öron.
Nu har jag en helt annan fraga till dig- är det inte jobbigt att kritisera en kollega (eller tva med tanke pa att Annika Marklund knappast avgudar dig för tillfället)? Hur hanterar man det?
Jag fragar därför att jag har manga ganger velat konfrontera mansgrisen pa jobbet men inte vagat därför det inte bara skulle bli en konfrontation utan jag skulle vänta mig diverse hämndattacker i framtiden. Har du inte ont i magen när du gar till jobbet och hur hanterar du det?
Tack för att du är en av de fa som skriver intressanta krönikor + blogg pa en utomordentlig svenska!
Nu har jag en helt annan fraga till dig- är det inte jobbigt att kritisera en kollega (eller tva med tanke pa att Annika Marklund knappast avgudar dig för tillfället)? Hur hanterar man det?
Jag fragar därför att jag har manga ganger velat konfrontera mansgrisen pa jobbet men inte vagat därför det inte bara skulle bli en konfrontation utan jag skulle vänta mig diverse hämndattacker i framtiden. Har du inte ont i magen när du gar till jobbet och hur hanterar du det?
Tack för att du är en av de fa som skriver intressanta krönikor + blogg pa en utomordentlig svenska!
17 augusti 2010, kl 23:46
Jag håller fullkomligt med "Alexander" här ovan.
Smaken är som baken och det är väl fine. Du förde ju dessutom ett resonemang kring din åsikt. Själv gillar jag både Ronnies bok och krönikor.
Men herregud, alla kommentarer. Världens tycks med ens som en hemsk plats när man scrollar bland dem. Det är spyor och hat och fruktansvärt sorgligt.
Smaken är som baken och det är väl fine. Du förde ju dessutom ett resonemang kring din åsikt. Själv gillar jag både Ronnies bok och krönikor.
Men herregud, alla kommentarer. Världens tycks med ens som en hemsk plats när man scrollar bland dem. Det är spyor och hat och fruktansvärt sorgligt.
Jack
18 augusti 2010, kl 00:33
Du skriver här i kommentatorsfältet att du tycker Ronnie Sandahl skriver bra och intressant men sade samtidigt följande i urpsrungstexten om honom:
"Ronnie Sandahl är en bruksskrivare. Han behärskar hantverket, har hittat sitt eget språk, men han har egentligen inget att säga. Därför skriver han lite om någon lantväg, och ett hus, och någon tveksam tendens han snappat upp."
Han har inget att säga men han formulerar det bra. Kanske är det sagt lite ironiskt men det känns samtidigt lite motsägelsefullt. Andemeningen till ditt "utfall" mot honom är väl att du inte gillar vad han har kommit att representera ...
Vad gäller Lars von Trier så är han ingen kvinnohatare. Se Riket. Finns inget kvinnohat in den skrämmande, skojiga och briljanta serien. Sen har han gjort andra grejer än Riket såklart med det är inte signifikant eftersom det itne håller någon högre standard . Att Sveland och Wennstam inte gillar honom tror jag har helt andra saker än hans påstådda kvinnofientlighet. Von Trier är surrealistisk, självblottande, fylld av svart humor och väldigt oförutsägbar... underhållande som tusan att lyssna på när han broderar ut sig om sina demoner och ideer.. dvs motsatsen till Sveland och Wennstam som är klassiska torrbollar som väljer att skriva om brännande ämnen för att hamna i morgonsoffor och prata med allvarligt tonfall. Brukstänkare med andra ord. Det kan man också tröttna på.
Jack
18 augusti 2010, kl 00:37
"Anledningen till ditt utfall", ska det stå i tredje stycket såklart...
Transparent
18 augusti 2010, kl 11:00
Att, mer eller mindre uttalat, förvänta sig att kvinnor skall vara tacksamma över att man inte fysiskt gör dem illa är att samtidigt säga att man skulle kunna göra det, att det enda skälet till att man avstår från det är att man är en fin person
Hur många känner inte ibland, eller kanske ganska ofta, att det skulle vilja slå till någon men låter det passera i fantasin? Att man avstår från det har väl inte att göra med att man är en fin person, utan snarare att man är civiliserad (läs; indoktrinerad). Huruvida man har önskningar att slå någon är naturligtvis precis samma sak, oavsett om det är en man som önskar att slå till en kvinna eller inte.
Kvinnor har dock rätt att hota män med osynlig kniv. De har till och med, enligt oroväckande många, rätt att slå män. Det finns så extremt många orättvisor, fördelade till båda könsgrupperna, att det förbryllar mig hur ensidiga feminister är.
När du liknar Sandahl med Von Trier och sätter likhetstecken mellan manligt konstnärsskap och kvinnofientlighet, tycker jag att du går betydligt längre än att bemöta hans texter. Och ditt uttryck, om att det koketteras med dålig kvinnosyn, får mig att misstänka att du trots allt dömer Sandahls kvinnosyn utifrån hur han skildrar kvinnor i sina texter.
Ja, det är faktiskt 2010 - därmed borde folk i allmänhet kunna särskilja konstnärliga verk från konstnärens faktiska livsåskådning och värderingar. Nu tycker jag inte att man ska behandla kvinnor illa, på något sätt, men jag tycker att illa behandling av kvinnor ska få uttryckas i vilken konstform som helst. Därmed inte sagt att all konst ska inkludera detta, men det är å andra sidan inte heller fallet.
Hur många känner inte ibland, eller kanske ganska ofta, att det skulle vilja slå till någon men låter det passera i fantasin? Att man avstår från det har väl inte att göra med att man är en fin person, utan snarare att man är civiliserad (läs; indoktrinerad). Huruvida man har önskningar att slå någon är naturligtvis precis samma sak, oavsett om det är en man som önskar att slå till en kvinna eller inte.
Kvinnor har dock rätt att hota män med osynlig kniv. De har till och med, enligt oroväckande många, rätt att slå män. Det finns så extremt många orättvisor, fördelade till båda könsgrupperna, att det förbryllar mig hur ensidiga feminister är.
När du liknar Sandahl med Von Trier och sätter likhetstecken mellan manligt konstnärsskap och kvinnofientlighet, tycker jag att du går betydligt längre än att bemöta hans texter. Och ditt uttryck, om att det koketteras med dålig kvinnosyn, får mig att misstänka att du trots allt dömer Sandahls kvinnosyn utifrån hur han skildrar kvinnor i sina texter.
Ja, det är faktiskt 2010 - därmed borde folk i allmänhet kunna särskilja konstnärliga verk från konstnärens faktiska livsåskådning och värderingar. Nu tycker jag inte att man ska behandla kvinnor illa, på något sätt, men jag tycker att illa behandling av kvinnor ska få uttryckas i vilken konstform som helst. Därmed inte sagt att all konst ska inkludera detta, men det är å andra sidan inte heller fallet.
Lisa Magnusson
19 augusti 2010, kl 13:55
Men suck. Läs innantill. Jag klandrar inte Ronnie Sandahl för att hans eventuella impulser att skada någon, jag vänder mig emot att han förväntar sig att kvinnor skall vara honom tacksam för att han är snäll (läs: inte beter sig som ett svin) mot dem.
Och nej, jag liknar inte Ronnie Sandahl med Lars von Trier.
Transparent
19 augusti 2010, kl 21:19
Men suck! Läs över huvud taget. (Trevlig ton, visst?).
Jag ifrågasätter det faktum att du anser att Sandahl och den manliga konstnärkåren driver fram på en dålig kvinnosyn. Jag tolkar det inte alls som att Sandahl kräver tacksamhet pga att han inte väljer att slå.
Jag ifrågasätter det faktum att du anser att Sandahl och den manliga konstnärkåren driver fram på en dålig kvinnosyn. Jag tolkar det inte alls som att Sandahl kräver tacksamhet pga att han inte väljer att slå.
göran
23 augusti 2010, kl 17:44
och nu plockar resumé upp gnället. det vi kan konstatera är att ronnie får utrymme i tidningen (därmed också på aftonbladet.se). du får bara babbla på nätet. slutsats: han är finare och viktigare.
gagga
24 augusti 2010, kl 09:09
"Lisa", du om någon målar kvinnosynen i vidriga färger. Du framställer kvinnan som ett gnällande surkart. Men såna är ni, kvinnan, väl inte? Men det är ju det enda du fokucerar på i alla dina texter som berör frågan. Gnäll, gnäll, gnäll...... Alla dumma mot tjejer, gnäll, gnäll gnäll... Vad hände med det egna ansvaret? Varför tycka och tro att allt dumt är någon annans fel, att alla orättvisor beror på någon annan och att allt vore bättre om andra kunde vara så som man vill att dom ska vara? "Lisa" har en vidrig människosyn som berövar människan sitt eget ansvar och sina möhjligheter att styra över sitt eget liv. Du våldtar människans möjlighet att själv bestämma vem hon här. Du kastar hela mänskligheten i fördomsdrakens eldsprutande käft. Men nu pratar jag inte om dig som person "Lisa", nej nej, jag pratar bara om dina texter och vad du genom dom förmedlar för människosyn.
Mona
25 augusti 2010, kl 22:09
Lisa! Bra bra bra!
Mona
25 augusti 2010, kl 22:13
du gagga
vad skriver du för konstigt? lisa är välformulerad och du är knappt begriplig för att formulera det vänligt. gagga gagga på dig
vad skriver du för konstigt? lisa är välformulerad och du är knappt begriplig för att formulera det vänligt. gagga gagga på dig
MJ
30 augusti 2010, kl 14:01
"Samtidigt tycker jag heller inte att man helt kan svära sig fri från de bilder man reproducerar. " Författaren eller konstnären bör alltså ta hänsyn til vilka eventuella bilder som läsaren skapar utifrån boken/verket ?? Oj, det där måste du nog utveckla lite mer. Det låter som att du förordar självcensur !