Att gilla olika.

"Vi gillar olika så länge inte olika bor och jobbar hos oss"

HYCKLARE!

Att PÅSTÅ sig "gilla olika"....samtidigt som man bombarderar de som ÄR olika med hat och utfrysning....DET e ett skumt koncept tycker jag!

//B

Aftonbladet gillade iaf inte den man med syriansk bakgrund som blev knivhuggen och hotad till livet att lämna Sverigedemokraterna (ja ni läste rätt; han var Sverigedemokratisk politiker).

Där hade man t.om att ha mage att ha sin patetiska verklighetsfrånvända kampanj precis i anknytning till artikeln om den stackars knivhuggna mannen.

Aftonbladet består av Stureplans och Södermalms journalister/redaktörer som rör sig i homogena kretsar och bor i homogena områden. Deras "olika" här sushi på en krog, mycket mer "olika" blir det inte.

De som dock lever i VERKLIGHETEN har andra erfarenheter av "olika" och listan är lång.

Tycker Aftonbladet är en skam för hela Sverige som bara spär på motsättningar i samhället med sina lögner och "kampanjer".

Sedan bevisar Aftonbladet att man knappt har några "icke-svenska" kontakter för man grupperar ständigt in invandrare i en och samma grupp och förutsätter att alla tycker som Aftonbladet.

Jag har själv invandrarbakgrund och kommer aldrig någonsin i mitt liv tycka som hycklar och hattidningen Aftonbladet.

Jag tycker att hela kampanjen stinker "rör inte min kompis"-pins från 80-talet.

Vadå gillar olika? Smaken är som baken?
Vad den där handen vill säga är inte glasklart för mig. Det är ungefär som den där kd-planschen med gorillan. Jag hajar inte!

Jag ser ju att det är en hand och jag ser att det står "vi gillar olika", men jag hajar inte vad som är grejen med den. Vad som är poängen. Vad vill aftonbladet med den?

Jag förstår inte och det känns som jag missar något uppenbart som alla andra hajat direkt.

Ab:s redaktion må inte bädda för smashläge, men jag anser att Jan Helins svar på signaturen leifs kommentar på Helins blogg väcker en del frågor om hur allvarligt menad vi gillar olika-kampanjen är och vad Helin vill åstadkomma med den.

"leif 19 september 2010, kl 09:27
Jag vet inte vilken planet redaktören bor på. Själv bor jag i ett område med många invandrare och det är allt annat än sörgårdsidyll det vill jag lova. Självklart skall man inte dra alla över en kam. Fakta är dock att vi 2009 tog emot drygt 100 000 människor, det vill säga som en medelstor svensk stad. Flertalet kom från Irak, Somalia samt Afghanistan. Flertalet är analfabeter, man klupmar ihop sig med sina landsmän, vilket jag kan förstå, i enklaver där man inte behöver lära sig svenska eller hur sverige fungerar. Jag erbjuder redaktören att byta boende med mig en månad, antar att han bor i innerstan eller ett ”svenskt” villaområde."

Jan Helin 19 september 2010, kl 09:40
"Hej Leif. Jag bor i ett villaområde som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. Jag är upprörd över de som menar att just deras svenskhet måste gälla för alla. Så menar till exempel Sverigedemokraterna. Därför gillar jag olika."

Helin gillar alltså olika förutsatt att han själv får bo med vita heterosexuella män ur övre medelklassen?

http://blogg.aftonbladet.se/janhelin/2010/09/darfor-gillar-vi-olika#comments

Handen ÄR en lek med 80-tals pinsen Sonja. Det är liksom det som är meningen. Det som också är meningen med budskapet gilla olika ÄR väl just precis det vi har alla olika preferenser och vi gillar att andra inte gillar samma sak. Underföstått: de som inte är som vi är helt okej. Det innebär INTE att varenda arbetsplats i hela Sverige måste ha en militäriskt indelad arbetsgrupp i 50/50.

Jag tycker att det är lite kladdigt och forcerat. För att inte tala om hur ful den där handen är.

Även jag är kluven men tror också att kvotering behövs. Ett förtydligande kan dock vara på sin plats. Kvotering innebär INTE att en person (kvinna, bög, mörkhyad eller annan typ som ska kvoteras) med lägre kompetens ska väljas före någon med högre kompetens. Men om två kandidater har likvärdig kompetens får den underrepresenterade personen förtur (jo, jag vet att kvotering i praktiken inte alltid funkar så).

Keep up the good work! :)

Fast det stämmer inte. Kvotering innebär att en viss andel av en summa platser reserveras för personer tillhörande en (missgynnad) minoritet. Positiv särbehandling innebär att ge personen från den underrepresenterade gruppen förtur om ingenting eller mycket lite skiljer denna från den andra kandidaten (som inte tillhör minoritetsgruppen).

De valde ju Obama over there så en utveckling verkar ju ske. Om det inte visar sig vara en historisk parentes.
Men rent mänskligt så föredrar vi människor sådana som vi kan identifiera oss med. Lika med andra ord. Det innebär mindre stress (oro för vad en främmande (okänd) människa kan ha för dolda avsikter). Vilket naturligtvis är en psykologisk fälla eftersom man bedrar sig själv. Det mesta våldet sker i hemmet sägs det ju.

Håller med Sonja. Jag gillar inte heller handen, och nu kom jag på varför. I kampanjen "Touche pas à mon pote"/"Rör inte min kompis" stod handen dels för "rörandet", alltså att bära hand på någon, att skada någon, och dels för "stopp, rör inte". Den var alltså en fyndig, dubbelbottnad metafor, och därmed slagkraftig och blodfull. Men i den här kampanjen står den bara för en referens till den gamla kampanjen, och är därmed inget mer än en snabbt hoprafsad, ytterst klumpig och trött symbol för snällhet och präktighet. Som sådan speglar den ytterst väl det illa genomtänkta och slentrianmässiga i etablissemangets reaktion på Sverigedemokraternas framgångar.

Det är ju också ganska ironiskt att "vi gillar olika" kampanjen faktiskt syftar till att motverka mångfald - i politiken.

JZ: Kvotering kan tydligen vara både måttfull och radikal:

"Man skiljer ofta mellan två former av kvotering: "radikal" och "måttfull". Den radikala kvoteringen går ut på att reservera en viss "kvot" för en underrepresenterad grupp och (så länge det finns aktuella sökande inom denna grupp) enbart gynna den mest kvalificerade inom denna grupp, oavsett om det kan finnas mer kvalificerade inom någon annan grupp. Exempelvis, om man beslutat att hälften av alla undersköterskor på en arbetsplats skall vara män, så anställer man bara de mest kvalificerade männen, så länge männen är underrepresenterade. Denna form av kvotering är relativt ovanlig och betraktas av somliga, som i exemplet nedan gällande kvotering i svensk utbildning, som diskriminering. Måttfull kvotering, kallad positiv särbehandling, innebär istället att man när två sökande har samma meriter, väljer den sökande som tillhör den underrepresenterade gruppen.

Måttfull kvotering kallas också positiv särbehandling och är under vissa omständigheter tillåten. Bland annat används det som ett effektivt verktyg för att upprätthålla eller uppnå en jämn könsfördelning på en arbetsplats."

Måttfull kvotering (positiv särbehandling) tycker jag är bra. Radikal kvotering skulle jag helst slippa men även sådan kan ibland behövas för att på ett snabbare sätt uppnå förändring.