Häromdagen såg jag första avsnittet av dokusåpan Kungarna av Tylösand. Jag var ju nästan tvungen, så mycket som det har pratats. Folk menar att det är omoraliskt av Kanal 5 att överhuvudtaget visa programmet, att det är en enda kavalkad i alkoholmissbruk.
Och ja. jag hoppas verkligen att deltagarna inte vanligtvis dricker lika mycket som de gjorde under den månad i somras då de försågs med gratis sprit i Tylösand. För de verkar mest må dåligt av det, ärligt talat. De gör bort sig, blir osams, kräks, blir kollektivt portade från krogen de går till den första kvällen. Deras fylla framställs inte på något vis som oproblematisk, tvärtom.
Så vad är egentligen problemet med att skildra personer som hårdsuper? Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte komma fram till annat än att det måste gå tillbaka på en föreställning om att teve bara bör sända sådant som är sedelärande. Jag tror att de flesta hade tyckt att det varit okej att visa fylleförnedringen deltagarna utsätter sig själva för ifall den hade varit en del av en dokumentär om kampen för ett nyktert liv. Det är alltså inte det att vissa saker skulle vara för privata och pinsamma för att televiseras, utan det handlar om att sammanhanget inte är tillräckligt uppfostrande.
Sverige har en lång tradition av pekpinneri från ovan. Det går troligen hand i hand med våra starka sociala skyddsnät: Gränsen mellan att främja folkhälsa och att diktera den är inte alltid tydlig.
Staten engagerar sig i allt från brödkonsumtion till porr till tevespel till energidrycker till solariesolning till hasardspel - debattören och skribenten Johanna Nylander har skrivit mycket intressant om det här i sin bok Är det så farligt? Folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar.
År 1994 blev det förbjudet att röka i offentliga lokaler. Landstinget hemma i mitt Östergötland förbjöd även snusning, trots att snusning faktiskt inte påverkar någon annan än snusaren själv - vilket ju understryker att det inte är en hälsosam offentlig miljö man ville åt, utan nikotinisterna som sådana. Alkoholförsäljningen är hårdare reglerad i Sverige än någon annanstans, och tidigare i år diskuterades en särskild sockerskatt. Att leva hälsosamt håller på att bli en skyldighet.
Det finns en del som menar att det är helt i sin ordning att man måste ta hand om sig, eftersom samhället subventionerar den vård man kan komma att behöva till följd av osunt leverne. Men om vi vore skyldiga att försöka hålla oss i form så skulle det göra oss till slavar under det system som faktiskt är till för att tjäna oss. En rimligare lösning tycker jag är att vi alla istället jobbar med vårt instinktiva förakt för svaghet. Den bästa av världar måste ha rum för tillkortakommanden och sprickor och sår också när felbarheten inte omedelbart åtföljs av uppsträckning och bot och bättring. Det borgar för ett mer medmänsklighet klimat.