En ensam galning.

En bil har sprängts i centrala Stockholm. Bilen jämte blev också förstörd. En stund senare, några kvarter bort, gick gärningsmannen själv i bitar. Enligt rykten hade han tidigare skickat mejl till TT och SÄPO om heder, islam och Sverige. Okej?

Jag twittrade ironiskt: "Frågan alla vill ha svar på nu är förstås: HUR KAN NÅGON LYCKAS GENOMFÖRA BOMBATTENTAT NÄR VI HAR FRA?"

Jo, svarade man mig allvarligt, det är faktiskt inte så himla svårt. Varpå följde fantasifulla teorier om hur man går till väga för att tillverka en bomb och undviker att kommunicera på ett sådant sätt att underrättelsetjänsten kan få reda på det, och så vidare.

På olika internetforum tävlade folk om att vara först att länka till braskande rubriker om SJÄLVMORDSBOMBAREN och dra politiska slutsatser om detta TERRORATTENTAT och vilka konsekvenser det kommer att få för MUSLIMER I SVERIGE.

"Är det nu man får säga 'vad var det jag sa'? #äntligen", twittrade Sverigdemokraternas sekreterare Alexandra Brunell triumfatoriskt. Och det var väl inte mer än man hade kunnat förvänta sig att Sverigedemokraterna skulle betrakta det här som en alltför tidig julklapp, något att politisera och använda för att ingjuta skräck; "äntligen". Men alla andra?

Utrikesminister Carl Bildt tutade och körde på: "Most worrying attempt at terrorist attack in crowded part of central Stockholm. Failed - but could have been truly catastrophic". (Översättning: "Ett i allra högsta grad oroande försök till terrorattack i folktät del av centrala Stockholm. Misslyckat - men skulle kunna ha blivit en riktig katastrof".)

Han har inte agerat ensam, sade terrorexperten Magnus Ranstorp i Aftonbladet om gärningsmannen.

Ursäkta mig, Carl Bildt och Magnus Ranstorp, men hur vet ni det? Hur understår ni er att spekulera i det här läget? Förstår ni inte vilka konsekvenser det får att ni, i egenskap av minister respektive sakkunnig, påstår sådant?

Jag säger inte att det här inte skulle kunna vara ett terrorattentat iscensatt av en självmordsbombare på uppdrag av al-Qaida. Jag säger bara att det enda vi helt säkert vet när jag skriver det här är att:

1. Två bilar har förstörts i en explosion.
2. En person har dött i ytterligare en explosion strax därpå.
3. Någon har mejlat religiöst svammel till TT och SÄPO.

Det är inte någon särskilt god idé att försöka bygga en höna av de här tre fjädrarna. Att försöka lägga ihop ett plus ett plus ett, fylla i tomrummen mellan faktauppgifterna, skapa mening, det är mest destruktivt. Och det säger något om oss att vi är så snara att dra slutsatser.

Tidigare ikväll diskuterade en bekant och jag det faktum att vita och svarta aldrig blir ihop med varandra på film. Sådär på rak arm är Bodyguard den enda storfilm jag kan komma på där kärlek mellan en vit person och en svart person inte framställs som ett problem på grund av deras hudfärg.

Jag sade till min bekant att jag tror det beror på att alla utom vita män alltid är Den Andra™. De får gärna vara med på ett hörn - en uppskattad svart granne, en käck bögpolare, en smart japansk hackerkollega. Men de är där som dekoration bara, som krydda, som representativa stereotyper, det är allt. På sistone har filmen börjat tillåta kvinnor att gå bortom sin roll som känslomässiga våp och vara lite lagom tuffa sådär, det är till exempel okej att ha fitta och dela ut en karatespark - så länge man fortfarande gör det på ett snyggt sätt som för tankarna till sex snarare än steroider, vill säga.

På det hela taget är vi emellertid så förblindade av vissa identiteter att vi inte förmår att se trädet bakom skogen, inte ens när trädet är helt åt helvete krokigt förmår vi se det. Det gäller allra särskilt muslimerna. För inte hade reaktionerna blivit lika paniska om någon mejlat Bibelcitat och åkallat Jesus Kristus innan ett bombdåd? Inte hade vi då sagt att jaha, nu är korståget 2.0 här, abortkliniksbombarna från USA är över oss.

Ni vet den där teckningen av Jan Stenmark:



Ibland kan det också förhålla sig precis tvärtom.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är så, jag säger bara att den möjlighet som under omständigheterna borde ligga oss närmast till hands är att det nog inte är islam det handlar om utan just precis en ensam galning.