Om Aspergers.

Jag håller på att fördjupa mig i Aspergers syndrom, skriver ett reportage för magasinet Neo, och det är så spännande. Diagnosen är rätt ny: Den formulerades i mitten av 1940-talet, men först under 1980-talet spred sig begreppet på riktigt. Aspergers kan beskrivas som ett behov av en egen sfär, en nedsatt förmåga att knyta an till sin omvärld och människorna som befolkar den. En Aspie är väldigt antingen eller, det finns inga nyanser.

Vi lever i en dataålder nu. På ett sätt borde väl det här vara en tid för den typiska Aspien att frodas i. Allt kan skötas via datorn, programkod och information är vad som styr världen. 2010 års Person of the Year i Time blev Mark Zuckerberg, upphovspersonen till den sociala nättjänsten Facebook som styr alla moderna relationer och har gjort dem oerhört binära, faktiskt Aspiga: Antingen är man vän med någon, eller så är man det inte. Antingen gillar man något, eller så gör man det inte. Det finns inga mellanlägen. De enda nyanser som existerar är fulgula smileys, det är så vi markerar allt vi inte bokstavligen säger såhär i post-ironins era.

Vi lever i en dataålder nu. Men allramest lever vi i ett kommunikationssamhälle. Framgång handlar på något sätt om att vara en vara, att ha förmågan att kunna sälja sig själv. Förr i tiden tränades man oftast redan från början att bli det ens föräldrar var, eller så gick man lärling hos någon och utbildades i dennas disciplin. Sedan uppfanns arbetet som sådant i och med industrialiseringen i slutet av 1700-talet, och på 1950-talet lanserades så idén om fritiden. Därefter blev tillvaron en tudelning. Det började gå prestige i att ha ett bra jobb, och utöver det många vänner och intressen och en massa spännande saker att fylla sin ledighet med.

Heltidsanställning livet ut existerar knappast längre. De flesta jobb är vik, deltid, visstid, projekt. För att ta sig fram och få arbete i vår tid måste man vara smart och kunna spinna finmaskiga trådar kors och tvärs, lyckas sno ihop lite kneg här, lite där. Nätverka. Det är där alla de går bet som inte är säljiga och duktiga och anpassliga. Entré bokstavsdiagnoser, till exempel Aspergers. Ini dessa tomma fack skyfflas de som av olika skäl inte passar in. De konstiga.

Aspergers syndrom är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Men vad innebär egentligen begreppet funktionshinder? Ankommer det inte också på själva miljön vad som fungerar och vad som blir till ett hinder? När vi klassar något som avvikande, så säger det ju också något om oss andra, och om samhället vi lever i. Det kan vara värt att fundera över i en tid då vi blir alltmer ogenerösa mot andras egenheter.