Du har helt rätt Lisa !! Samhällets krav och tristess gör också att det triggar folk i sig att dricka mer. Idag kan vem som helst bli alkoholist men förr var det oftast bara den med anlag. Mängden alkohol avgör också idag naturligtvis som tex lådvin istället för flaska och öl på 7-10 % vilket inte var så vanligt när jag växte upp. Då var det vanligt med hembränningsapparater i stugorna som nu istället har ersatts av billiga Tysklands resor. Själv försöker jag numer oftast hålla mig till öl och vin och har plockat bort starkspriten :-)
Jag delar din mening helt.Jag arbetar som alkoholbehandlare och inleder alltid min behandling av klienter med att be dem uttrycka vad de tycker om och vad de får ut av alkoholen.Enligt min mening är det just det vi har att jobba med.Det andra vet vi sas.Vi måste även i behandling våga titta på det positiva med att få i sig alkohol.
Jag fattar inte riktigt vad det är du försöker förmedla med den här krönikan. Ja det är kallt på nordpolen.
Birgivi: Min morsa kan väl klassas som alkoholist. Iaf vissa perioder varje år. Hennes nuvarande gubbe och min syrra har haft stora problem med henne men har nu i stort sätt gett upp. Hon lyckas sköta sitt jobb men är såpass olycklig och missnöjd med sitt liv att hon helt enkelt åker hem och super sig full vissa vardagar när hennes sambo jobbar sent (lägger sig innan han kommer hem). Syrran lyckades tillslut få henne att gå till en psykiatriker eller alkoholbehandlare (vet inte eftersom jag bodde i utlandet vid detta tillfälle och var bara allmänt förbannad på henne). Hon sa iaf att psykiatrikern började med att få henne att erkänna alkoholens positiva sidor. Morsan hade då hållt upp ett tag men när hon började tänka på detta så blev det helt motsatt effekt. Hon drog hem och hällde i sig en halv flaska whiskey.
Jag vet vad det innebär att missbruka alkohol. Det var mitt sätt att slippa leva. Jag sökte inte ruset med dess ev positiva effekter utan jag sökte utplåningen.
Återigen en intressant krönika om ett viktigt ämne, bra där Lisa! :)
Jag vill komplettera med ett par egna erfarenheter också. För det första gäller det att skilja mellan bruk och missbruk. När det handlar om missbruk är alkoholen så klart bara destruktiv och då är det bara torken som gäller. Det finns dock många typer av missbruk och bara för att något kan missbrukas är inte lösningen att förbjuda det. Detta är en självklarhet men förtjänar att upprepas.
Det jag tycker är mer intressant är alkoholens ofelbara förmåga att avslöja vilka människor som mår bra eller dåligt. Alltså vilka som är trygga och bottnar i sig själva alternativt är osäkra och inte är sig själva. Alkoholen rycker obarmärtigt bort masken vi bär på och ibland är det som döljer sig under den inte så smickrande.
För egen del har jag lärt mig väldigt mycket om mig själv utifrån mitt berusade jag. Detta har lett till att jag idag är i mycket högre grad är mig själv oavsett om jag är berusad eller nykter. Jag har alltså fått viktiga insikter om vem jag är och vem jag vill vara genom att dricka sprit. Denna positiva effekt av alkohol diskuteras sällan vilket är synd. Tyvärr har det medfört att jag lätt blir misstänksam mot personer som inte vågar berusa sig - vad har de att dölja egentligen?
Jodå, alla får välja själva och man kan ha roligt utan alkohol, det är inte det jag invänder mot. Jag tycker nog ändå att alla (vuxna) borde testa att ta sig en bläcka. Det är inte säkert att man gillar sitt "andra jag" men det kan vara livsviktigt att lära känna den sidan också...
Med förlov förlåt, men vem förnekar alkoholens tjusning eller dess nytta? Vi har vinprovningar nästan varje dag i någon tevekanal. Malou von Sivers sitter i sitt förmiddagsprogram och dricker bubbel. Vi översköljs dagligen av alkoholreklam och drickande i både fiktion och verklighet i medierna. Kvällstidningarna har öl- och vintester och tips. Vi får läsa om alkoholens nytta för hälsan i tidningarna. Den bejakande framställningen av alkoholen är allerstädes närvarande.
Själva vårt umgänge är i så hög grad uppbyggt kring alkohol att problemet är snarare vad vi bör göra för att komma ur det, mer än att vi skulle behöva bli medvetna om alkoholens tjusning och nytta. Och som Trollgumman säger här ovan så fungerar drickandet för en del som en slags flykt eller självmedicinering.