Dagen då samvetet satt på skithuset/ värsta slarvmajan...uppdaterad 19/10 2009

Datalektioner a la Folkhögskola

Vid halvtretiden efter kaffe och med viss syrebrist

Om varför det skulle vara charmigt att vara slarvig som man? Ja det kan man verkligen fråga sig! Det har jag faktiskt undrat över men jag hittar inga andra svar än könsperspektivet. Det är väl nästan samma sorts diskussion som varför vissa kvinnor väljer kriminella män. Eller finns det kriminella kvinnor som väljer hemmamän. Eller väljer man vem man blir kär i? Om inte så är det väl konvenansäktenskap som gäller. Jag skulle nog välja en lätt ordningsam kvinna med högavlönat yrkesval på menyn. Då kunde jag vara hemma och stöka till, leka med barnen, laga middag mm åtta timmar om dagen, resten av jobbet kunde vi nog dela på. Men jag har aldrig varit hemmaman mer än några få dagar per år så vad vet jag om hur det är i långa loppet.

Men jag minns de där tjejerna från behandlingshemmen och folkhögskolan och deras diskussioner. "Värsta slarvmajan det kunde man inte vara minsann. För hemma hos henne du vet o gud hur det ser ut, nä det var det värsta bla bla.” Hur det såg ut hemma hos honom det har jag aldrig fått reda på. Det kanske var/är en sån där kompromterad hemlighet? Och så en dag i folkhögskolebänken när jag, helt oskyldig, oförbered och insnöad i datakommunikationen mellan mig och en viss lady Blogg, fick frågan:

– Vem är det som städar hemma hos dig, Filibustern? Är det hon vad hette hon nu? undrade Mona och Hilda.

– Det är jag själv som städar hemma hos mig, sade jag.

– Jaha, men mamma är väl där och hjälper dig ibland? sade Mona.

– Nej, mamma bor för långt bort och mormor är för gammal.

– Men någon som hjälper dig har du väl? sade Mona.

– Ja, Henke kommer ibland och hjälper mig med att strukturera.

– Vad då strukturera och vem är han? fnissade de ungefär som de kommit på nått homosexuellt.

– Hemtjänsten, sade jag.

– Har du hemtjänst varför då, du sa ju att du städade själv?

– Det gör jag, han kommer och hjälper mig ibland att strukturera upp det!

– Vad då strukturera! Står han och talar om för dig vad du ska göra och så står han där och tittar! Nu får ändå skärpa dig, det där tror jag inte ett dugg på! Nej mig lurar du inte. Jag är inte dum i huvudet, närru grabben inte jag inte. Hm!

– Nä nä, tro vad du vill men så är det. Men det är klart att han hjälper till, sade jag och skrev i lady Bloggs kommentars-ruta att: jag gillar änglar för att jag tror att de låter vackert.

– Vänta lite, sade Hilda och sen tisslade och tasslade de en stund.

– Vem betalar det då, gör du det själv? sade Hilda

– Det är väl Kommunen som betalar, sade jag

– Vad orättvist hur bär man sig åt för att få det? Det skulle jag behöva sade Mona.

– Jag med sade Hilda.

– Det skulle jag vilja också, sade Ingela som suttit tyst. Fan det vore perfekt. En karl som dyker upp och är städar, tackar för sig och drar. Är han snygg, den där Henke?

– Hm, gör han något annat? sade Hilda och fnissade.

– Fyrtio år och flintis, en gång hade han borrmaskinen med sig, sade jag.

– Åh en handyman! En sån skulle jag behöva. Den jag har han hittar inte ens verktygslådan när jag behöver den, sade Mona.

– När du behöver den!? sade Hilda

– Jäpp! sade Mona. Hemma är det jag som sköter den biten. Inga tummar mitt i näven där inte. Men verktygslådan den är hans och den vaktar han på som en värpsjuk höna. Den får jag inte röra. Den och bilen det är det heligaste han har. Näst efter det han har i kalsongerna förståss.

– Det kanske finns fog för det, sade Ingela med ett flin.

– Jag hörde det där, morrade Mona.

– Men den får du väl röra, sade Hilda

– Den slarvar du väl inte bort i brådrasket, sade någon

– Det börjar bli en rörande diskussion det här, tyckte datalärare Charles. Eller vad säger du Filibustern? Är det här någonting vi ska prata om på en datalektion?

– Va! sade jag och tittade förvånat upp från min semesterplanering.

– Du Charles lägg dig inte i det här. Vi är klara för i dag och har roliga timmen förstår du. Eller hur Filibustern! sade Mona

– Hm, jo det är helt okay, sade jag och datalärare Charles i kör och glodde frågande på varandra.

– Ha! Filibustern vet inte ens vad vi pratar om. Han är helt upptagen med att chatta med hon, vem hon nu är eller han? Eller hur Filibustern? sade Mona

– Ja, neä vadå? Hm, verktygslåda och snoppar nånting! sade jag sen.

Hilda och Mona tittade på varandra, mumlade och nickade och sen tog Mona till orda och sade:

– Jo vi undrade hur man fixar en gratis handyman, betald och levererad av kommunen med eller utan borrmaskin, serru?

– Skaffa en varsin hjärnskada först tyckte jag och tittade på dem och sade sedan tyst: Men det verkar inte behövas.

– Åh tror du det! Men vad ska vi säga och till vem väder man sig? sade Hilda, Mona nickade inställsamt.

– Ni kan börja med på psyket. Säg att ni inte kan tugga tuggummi, prata och slösurfa samtidigt det brukar funka.

– Hm, vad det så du började när du skulle ordna hemhjälp. Sen stirrade de på mig med sådana där låtsas-arga miner.

– Nä jag börja med en hjärnröntgen en sån där magnetröntgen.

– O det räckte med det?

– Ja, tydligen, sade jag.

– Hittade de något på röntgenplåten?

– Ja ett stort hål med vatten i.

– Det menar du inte? sade Mona med en sarkastisk underton som normalt bara en sadistisk och kuvad högstadielärare, efter år av mobbning av de hormonstinna tonårspojkarnas trakasserier, i femtioårsålder lyckats lagt sig till med.

– Jo det menar jag.

– Och sen fick du hemhjälp bara så där?

– Ja tydligen men det dröjde ett tag innan ja ja… 

Men det är nästan bara kvinnor som pratar och skriver om städning och slarviga män! Jag tror nästan aldrig jag har hört män prata om slarvmajor, plocka strumpor efter andra och städning. Men det kanske inte är intressant. Man kan säga om kvinnorna i klassen att de såg ut som da Vinci änglar men de lät betydligt jävligare.

Men värsta slarvmajan det fick man inte vara

Må gött i senapen

Hemma med diarré och satt placebotanten och sket så det small om det, efter det hon hade städat och plockat upp mina svettiga strumpor från golvet förståss. Men säg inget till någon om saken...du vet. Man måste tänka på ryktet, det måste kvinna också. Viss jämlikhet idkas på visst område förståss i viss bemärkelse med oviss utgång...kort och gott SKIT NER DIG på hemlighuset tack

All dialog är skrivet ur minnet med viss reservation för minnesstörningar.