Ibland...

 
Ibland, observera IBLAND, kan jag känna mig lite lite avis på alla som inte har barn.
Alla de som har bara sig själva att bry sig om.
Ingen annan att ta ansvar för.
Alla de som bor helt själva, i en liten lägenhet.
Med bara deras saker.
Bara de själva som stökar ner.

Hemsk jag känner mig men ibland så undrar jag hur det skulle vara.
Har aldrig bott själv utan barn.
Bara drömt om det.

Jag skulle inte för något i världen vilja vara utan mina barn men ibland är jag så trött på att det är stökigt och rörigt direkt efter att man städat.
När det bara varit jag hemma, vid semestrar osv, så har inget stökats ner och jag har njutit.
Jag älskar rent och städat.
Minimalt mer saker vill jag har, ordning och reda.
Det är jätteviktigt för att jag ska känna harmoni.
Något som tyvärr inte fungerar med 3 ungar, två tonåringar och en snart blivande 7-åring.

Jag kan ibland älska stöket också, det bevisar att vi lever här hemma.
Vi har ett liv och det är mina älskade barn som rör runt det.

Men drömma kan jag ju göra...