Kärlek och oresonliga saker...

 
Kärlek.

Kärlek får oss att göra de mest oresonliga saker.
Den får oss att agera på ett sätt vi annars med största sannorlikhet inte skulle agera.
Genom att känna starka känslor så försvinner vårat vett och förstånd.
Vi ger inte upp i första taget.
Vi släpper inte det vi tror på.

Att sjunka lägre än lägst är inget som bekommer oss bara vi får ut det vi vill ha.
Om det betyder att vi trampar någon på tårna, trampar in på ett "revir" som inte är vårat eller gör saker medvetet dumt - struntar vi i.

Vi befinner oss i ett sinnesförvridet tillstånd och det är först långt efteråt, när känslorna försvunnit och svalnat som vi inser vad vi gjort.

Det finns de som gör allt för att synas, allt för att bevisa för andra att saker är bra.
De enda som de försöker bevisa för är sig själva och när man behöver göra det så kan det bara betyda en sak.
Ingenting är så bra som det verkar, snarare tvärtom.

Det är vårat allra sista greppande efter det tunna halmstrå vi tror oss hitta.
Allt för att vi vägrar ge upp och inse att vi kämpar förgäves.

Det enda vi får ut av det är att göra oss själva till åtlöje.

Tänk om vissa kunde se det och förstå att det de försöker göra inte gör annat än tvärtom mot vad de önskar och hur mycket de än vill så blir det aldrig bra.