Så många gånger har jag funderat på varför jag känner behovet av att skriva.
När jag klev in på AB-bloggen för första gången på sommaren -06 så hade jag ingen som helst aning om vad blogg var.
Jag började som så många andra med att bara läsa.
Till slut testade jag och skapade mig denna blogg.
Livets gång...
Visste nog inte vad den skulle handla om mer än just det som den heter, Livets gång.
Nog har det blivit så, en blogg om livets gång.
Uppgångar och nedgångar.
Väldigt många sådana.
Mycket känslor och tankar.
Jag har lämnat ut hela mig och mitt liv.
Jag har berättat ut ifrån hjärtat och aldrig egentligen satt något åt sidan.
Detta på gott och ont.
Dock finns det inte något jag idag ångrar att jag har skrivit om.
Jag har aldrig någonsin hittat på eller ljugit.
Trots det finns de som tror eller trott det.
Det ger jag inget för, jag vet vad jag skriver om och det vet de som saker kan ha handlat om också.
Min blogg var en ventil i min skiljsmässa från början, jag tog den sedan vidare och började dela med mig av allt jag behövde få ur mig.
Bloggen har varit en livlina och en flytväst.
Den har hjälpt mig mycket på många sätt men kanske ja, även tvärtom också.
Idag har jag fortfarande behov av att skriva men jag kan känna att jag blivit mer begränsad.
Vad det beror på kan man spekulera i.
Kan vara för att jag inte vill att vissa människor som vet vem jag är och saker omkring mig inte ska få insyn längre.
Det kan ju även bara vara så att jag mår så mycket bättre än jag gjort på väldigt väldigt länge och det i sin tur gör att jag inte längre vill dela vissa saker.
Jag älskar att skriva och dela med mig av mina tankar och funderingar.
Mitt liv i övrigt har jag inte riktigt bestämt mig om ifall jag ska fortsätta att dela ut av på samma sätt som förut.
Oavsett så kommer jag nog iaf alltid fortsätta skriva, mer eller mindre.
little nova
Syster
A Social Guy